Fi når riksdagen!
(förändring inom felmarginalen)
Feministiskt initiativ har legat under riksdagsspärren i samtliga mätningar sedan succén i EU-valet. Medierna har misströstat.
Men när DN/Ipsos presenterar den näst sista mätningen före valet kan äntligen de där stora rubrikerna skrivas. Fi får nämligen 4,0 procent och når enligt denna mätning riksdagen.
En liten detalj bara: förändringen är inom felmarginalen. Vi vet alltså inte om partiet ökar över huvud taget, och framför allt om det ökar så mycket i opinionen att det når över riksdagsspärren.
Men rubriken var trevlig att skriva, förstås?
11 kommentarer:
Jamen nu på sistone har ju Gudrun släppts in i stort sett alla val-event som media producerat. Senast igår, som oemotsagd "expert" i expressens partiledardebatt.
Hon var så säker på att komma in i riksdagen så det kändes som att det redan var uppgjort... ingen ifrågasatte eller analyserade hennes uttalanden heller. Hon fick som vanligt hålla en mer ostörd och ej ifrågasatt röstfiskar-show än någon av debattanterna från riksdagen.
Minskar inte de övriga rödgröna med samma ratio som FI ökar finns det (ännu fler) goda grunder att misstänka avancerat valfusk i Sverige. Har vi en revolutionär kommunist som drar i spakarna på SVT är allting möjligt...
Nej, Schyman ifrågasätts ju aldrig. Och allt rinner av henne. Hon tycks vara lika untouchable som Bildt.
Jag tror fortfarande inte att de kommer in. Mitt sista hopp innan jag blir en fullfjädrad cyniker.
Lite komiskt är det att om F! inte lyckas ta sig över spärren så kommer de rösterna vara stödröster för SD :-)
Hans: Det beror delvis på att svenska journalister inte är tillräckligt pålästa och rappa i käften för att kunna bemöta en uppeggad Schyman med siktet inställt på riksdagslönen. Sen tror jag inte viljan finns ens hos de flesta. Man gillar Schyman och därför får hon så mycket exponering trots att hon inte sitter i riksdagen. Jämför med hur SD behandlades innan de kom in i riksdagen 2010, men när det var känt att de låg runt 4%-strecket i opinionsmätningar - Åkesson som expertkommentator i partiledardebatter? Tror inte det va?
Sverige är en mjuk kommunistisk diktatur, maskerad som demokrati. Med ett propagandamaskineri/hjärntvättsprogram som fått Goebbels att bli stum av beundran. Det blir alltmer uppenbart för var dag som går.
"Sverige är en mjuk kommunistisk diktatur."
Eller en feministisk.
Larvig rubrik och mycket talande för hur svensk mainstream-media fungerar idag. Och visst ses Schyman som "untouchable", en person som inte får ifrågasättas, men det beror också på att redaktionerna inte vill ha "intervjuer med dålig stämning" - och att kunna snacka med t ex Schyman i framtiden, och inte bli portad, blir överordnat att göra vettiga intervjuer (fast varför det då, kan man ju undra: har t ex Piratpartiets ledare samma status, en kille man måste kunna snacka med?)
Ärligt talat har t ex Maud Olofsson och Björn Rosengren behandlats på samma sätt när de var statsråd, de fick i stort sett pladdra på utan några motfrågor. Många journalister var medvetna om att Rosengren var/är en charmig odugling och glidare, men att såga honom hade kostat för mycket i relationerna till honom och Göran Persson.
Hans:
Är inte det samma sak? ;) Iaf den typ av statsfeminism vi har i Sverige...
Magnus:
Vad är det för kostnad som dyker upp om man kritiserar Schyman menar du? Det framgick inte riktigt.. Varför skulle de vilja snacka med Gudrun i framtiden, hon går väl snart i pension? Och jag tror inte hon hinner med att bli statsminister under tiden.
Men med SVTs Hasse Karlsson som propagandaminister är kanske ingenting omöjligt för gräddhyllan av medieburna kommunister som utgör landets fördolda sättare av dagordning.
Du jämför med statsråd, men Gudrun är ju inget statsråd. Visst, hon saknar rampljuset och riksdagslönen, men hon är inget statsråd eller liknande... jämförelsen haltar.
Debatt mellan Ebba Busch Thor (KD) och Gudrun Schyman (FI)
: http://www.youtube.com/watch?v=qNEGik79-pw
Se intervjun. Den är underhållande och träffande.
/ Magne
@Amnexis: om du hade läst min kommentar närmare hade du sett att jag själv ställde Gudrun mot piratpoartiets ledare, som ju inte heller leder ett riksdagsparti: de är ungefär lika halvetablerade. Uppenbarligen gillar många redaktioner Schyman bättre, varför det är så får du fråga dem om. Gissar att det kan hänga ihop med bedömningen att Schyman har många fans ute i landet, många som inte alls skulle rösta på FI och aldrig röstat på vp tycker om henne som person. Hon går hem i stugorna på ett annat sätt än Rick Falkvinge eler Anna Troberg.
F ö är det ett faktum att många redaktionschefer och underchefer idag (i det halvt fördolda) sitter i knät på PR-byråer, pressekreterare, annonsörer osv. De behöver upprätthålla goda relationer till de här figurerna och till dem de representerar, därför vill man inte gärna göra hårda och granskande intervjuer (och frilansen/den korttidsanställde som ska göra jobbet vill inte ta risken att käfta och komma hem till red. med en "stökig intervju").
Blir det för många fnurror på tråden med dessa nyckelpersoner och grindvakter blir det svårt att göra sin tidning eller sitt tv-program i tid, man får för många avslag på förfrågningar om intervjuer osv. Det är inget unikt svensk problem; läs gärna Toby Youngs "Hopplös och hatad av alla" som ger en initierad bild av hur det här påverkar kändispress och vanliga tidningar..
Magnus:
Ja, jag förstod det, men jag kan aldrig acceptera att de folkvalda så att säga håller sig med tama journalister som inte ställer de tuffa frågorna. Då måste massmedias roll och funktion seriöst diskuteras. Vad ska vi ha alla dessa journalister till om de ändå sitter helt i maktens knä, inte granskar maktens ALLA vrår och endast agerar propagandamegafon och papegoja?!
Som vanligt återfinns det största demokratiproblemen bland de (svenska) "grävande schårnalisterna", ett sorglig skara vars medlemmar inte ens kan ta avstånd från kommunism. Och det är ju lite konstigt, V kallar sig ju inte ens kommunister nuförtiden... eller var det bara ett spel för alla "schårnalister"?
Kontentan får man om man konsumerar svensk media - kommunism är bra och eneftersträvansvärd målsättning. SD är nazism och kanske den läskigaste spök-docka vänstern någonsin uppfunnit. Så tillvida att dockan nu fått ett eget liv och hemsöker alla i det politiska kråkslott som utgör den stagnerade sjuklövern.
Skicka en kommentar