Resultatet är intressant. Ett huvudargument för kameraövervakning är ju att det inte bara hjälper polisen att identifiera förövare utan också förebygger brott. Tesen är att vi avstår från att begå brott när vi vet att vi är övervakade. Detta tillbakavisas alltså av Brå, som menar att polisen inte lyckats påvisa några sådana effekter.
Då återstår alltså argumentet att kamerorna kan användas i bevissyfte när brott redan har begåtts. När vittnen till ett brott saknas eller när vittnesmål inte räcker kan övervakningsbilder vara väldigt användbara i en domstol. Det finns därför poänger med kameraövervakning på vissa platser, under vissa förutsättningar.
Men de ska inte användas slentrianmässigt, och vi ska inte ha en övertro på dess effekter. En kamera ersätter inte polisiär närvaro i oroliga områden. En kamera kan inte bygga förtroende eller arbeta förebyggande med sociala insatser. Det finns många sätt att arbeta på för att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Låt oss hellre diskutera dessa än att börja sätta upp övervakningskameror i varje gatuhörn.
Samtidigt är det viktigt att ha perspektiv i övervakningsdiskussionen. Kameraövervakning på allmänna platser är inte ett tillnärmelsevis lika stort problem som övervakning och kartläggning av vad vi företar oss på nätet.
En gata passerar vi, på internet lever vi.
4 kommentarer:
Fast när man kopplar ihop kameror på 140 gator som man passerar och lägger till ansiktsigenkänning etc. på det så har vi ett stort problem också.
Definitivt. Därför bör kameraövervakning endast användas i undantagsfall och när det finns väldigt goda skäl till det. Inte slentrianmässigt.
...dock har jag ännu inte hört talas om någon som låtit bli att besöka London på grund av de kameror som finns i varje gathörn...
Judemördaren i Bryssel kunde identifieras genom kamerafilmning.
Skicka en kommentar