Frihetliga perspektiv på aktuella händelser med fokus på rättssäkerhet, kroppslig autonomi - och lite Kina (从个人视角解读法治,时事,自由主义与中国事件)
torsdag 29 maj 2014
Farliga sanningsägare
Det är farligt att säga sanningen om sanningen innehåller komprometterande information om mäktiga människor. Om du gör det, riskerar du inte bara din frihet utan också hela din existens. De som gör det ska därför inte bara hyllas - de ska skyddas.
Julian Assange sitter fast på en ecuadoriansk ambassad i London. Chelsea Manning avtjänar ett 35-årigt fängelsestraff. Edward Snowden skulle fly till Ecuador men fastnade i Ryssland då amerikanska myndigheter drog in hans pass och pressade Kuba så hårt att Snowden inte kunde lita på att en mellanlandning där var säker. Hans ettåriga asylvisum går ut i juli och därefter är hans framtid ytterst osäker.
Att avslöja makten, att säga sanningen om vad våra demokratiskt valda ledare har för sig bakom vår rygg och i vårt namn, har ett väldigt högt pris. Du blir utfryst och jagad - om nödvändigt över hela världen.
Även journalister jagas och hotas när de granskar makten. The Guardian fick påhälsning av den brittiska säkerhetstjänsten och tvingades förstöra datorer och hårddiskar, och i andra fall har journalister som tar emot hemligstämplat material från sina källor klassats som "medhjälpare".
Glenn Greenwald bor i Rio. Hans kollega under Snowden-storyn, Laura Poitras, bor i Berlin då hon var rädd för att hennes filmer skulle leda till åtal. Greenwald dröjde ett år efter Snowdens avslöjanden innan han återvände till USA. Han har den senaste tiden åkt runt och promotat sin bok No Place to Hide (som heter Storebror ser dig på svenska och som du självfallet måste köpa).
Makten försöker hålla skenet uppe. NSA har varit på charmoffensiv både före och efter Edward Snowdens läckor. FRA har inte velat svara på de viktigaste frågorna. Underrättelsetjänsterna har konsekvent ljugit, förminskat och slätat över i syfte att framstå i bättre dager.
När Stockholm Internet Forum, en konferens för frihet och öppenhet på internet, anordnas bjuds varken Snowden, Greenwald, Guardians redaktör Alan Rusbridger eller datasäkerhetsexperten Jacob Applebaum in. Samtliga stryks från den föreslagna deltagarlistan. Det fanns däremot plats för 450 andra deltagare. Och företrädare för den svenska regeringen, rävarna i hönshuset, deltog och försvarade FRA-lagen.
Massövervakningen kan endast upphöra om det finns en brett folkligt tryck för det. Så länge politikerna inte känner att de riskerar något med att bygga ut övervakningsstaten, så länge underrättelsetjänster tillåts utvecklas till ett slags stat i staten, helt utom demokratisk kontroll, och så länge medborgarna fortsätter att låta sig bli ljugna för, kommer massövervakningen inte bara att fortsätta - den kommer att bli värre.
Varje anständigt samhälle bör skydda dem som med risk för egen säkerhet läcker information om regeringars och företags oegentligheter, maktmissbruk och brott mot mänskliga fri- och rättigheter. Om dessa brott tillåts fortsätta, och om det anses vara ett värre brott att avslöja dem, har vi ett allvarligt problem i vårt samhälle.
I USA pekas Snowden ut som förrädare och utländsk spion. Det var anklagelser han visste skulle komma. Hantlangare till den amerikanska regeringen, inte sällan så kallade journalister i stora mediebolag, har försökt misstänkliggöra och smutskasta honom sedan de första läckorna kom.
Det är en skam att inget västeuropeiskt land vill ge Snowden asyl. Det är pinsamt att Sverige, som ser sig som ett av världens främsta IT-länder, hellre sitter i sin amerikanska husses knä än prioriterar just de fri- och rättigheter som över huvud taget gör internet möjligt.
Den största faran nu är att den massiva övervakning som NSA och dess allierade riktar mot oss alla, varje dag, året runt, ska väcka en känsla av defaitism och apati. Att vi ska känna att vi inte kan göra något mot denna övermäktiga fiende.
Men Edward Snowden visade faktiskt att en enda person, på rätt plats och med rätt motiv, kan förändra väldigt mycket. Det är upp till oss att förvalta hans arbete för en värld där staten inte har rätt att veta allt om dig hela tiden.
Etiketter:
integritet,
mänskliga rättigheter,
Snowden,
staten,
övervakning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Helt klart att överstatlighet är skit. Men frågan är hur kan vi medborgare göra för att stoppa övervakningen?
Ett par frågor att diskutera. Finns tillräckligt folkligt stöd för en massiv demonstration i företrädesvis Stockholm? Kan man anklaga/anmäla staten eller den ansvariga som håller information? Kan man övertala någon svensk person som arbetar för FRA och ta reda på i vilken utsträckning staten har information om dess medborgare? Kan någon kunnig privatperson hacka FRAs databas och läcka information?
Jag tycker också vi måste skilja på civila rättigheter och krigsituationer. De förra måste ha sin information skyddad medan krigföring måste vara separerat. Regeringen ska absolut inte föra krigföring mot sina medborgare. Då är staten ur funktion. Med detta inte sagt att endera av dem är legitim.
// Magne
@ Magne
Vad har överstatlighet med detta att göra?
Och vaddå "staten är ur funktion"?
Staten är inte lösningen. Den är problemet.
Det är rätt märkligt att man menar sig behöva ta till sådana inskränkningar, när man helt kontrollerar den okontrollerade invandringen, och när man helt kontrollerar det okontrollerbara gatuvåldet och kriminaliteten.
Man tror att man behöver tysta en liten opposition som ännu inte tagit sig över 10% i ett val. Alla tillgängliga medel är tillåtna -- trakasserier, gatuvåld, smutskastning, åsiktsregistrering, uthängning, vandalisering, hot, inskränkningar i yttrandefriheten, mer eller mindre direkta förbud mot politiska kampanjer, undansmussling av röstsedlar, stigmatisering, yrkesförbud, och skamgrepp av allehanda slag.
Nu är man tydligen nervösa. Det gäller att nedkämpa folket, som man förklarar inte finns. Reinfeldt säger att det inte finns några svenskar, bara individer. Justitiekanslern upprepar påståendet, och försäkrar oss om att det inte finns någon svensk etnicitet. Samtidigt förklarar lustigkurden Soran Ismail och hans landsman Özz Nûjen att de är "lika svenska som alla andra" fast de i nästa andetag är kurder, och de är väl medvetna om att det inte finns några svenskar alls. Och Henrik Arnstad påstår att varje svensk medborgare är "svensk", medan MP tycker att det räcker med att vara tunnelbanekund för att räknas som svensk. Centern, å andra sidan, anser att vi alla är invandrare eftersom landet var obefolkat under istiden för 10,000 år sen. Marit Paulsen tycker att Sverige är glest befolkat och påpekar att vi inte är lika tätbefolkade som Holland innan vi har 200 miljoner invånare. Vi kan ju faktiskt nå upp till hennes fantasisiffror om vi flyttar hit hela Turkiet, Iran och Irak. Då blir säkert Soran Ismail nöjd, eftersom han, som alla kurder, gillar att dela sitt land med andra nationaliteter, och särskilt dessa tre.
För egen del är jag gift med en utomeuropeisk arbetskraftsinvandrare. Hon är sedan länge svensk medborgare, men anser sig inte vara svensk. Hon har en egen etnicitet, och kan inte förstå varför svenska politiker och kvasidebattörer är så desperata att frånta mig min svenskhet, medan just hon, som inte ser sig som svensk, ska utropas till svensk av de förvirrade vänstertänkarna. Jag, å andra sidan, utpekas som "främlingsfientlig" eftersom jag insisterar på att jag är svensk. Det är min svenskhet som gör mig främlingsfientlig -- inte ens ett längre äktenskap med en invandrare kan befria mig från den befängda arvsynd den hysteriska, postkoloniala vänstern har bestämt att jag ska ta på mig.
FRA kommer att vara ett nödvändigt instrument för att bedriva kamp mot den egna befolkningen. Så att alla vi som skriver om detta på nätet kan spåras upp och om nödvändigt interneras eller skickas på omskolningskurs (läger).
"EU macht frei"
BTW, är inte att arbeta för "en värld där staten inte har rätt att veta allt om dig hela tiden" nästan som att be om ursäkt för att man finns, Hans?
"En man är inte mindre slav för att han får välja en ny mästare en gång varje mandatperiod" - Lysander Spooner
Varför sätta sin tilltro till ett system som tillåter att olika grupper förtrycker varandra genom att erövra makten i statliga strukturer?
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=H8TI-pm0m2o
@ Dr Pangloss
Mälardalen macht frei?
http://www.scania.org/activities/council2/illrep/large/Bild02.JPG
Secession ner till siste man.
29 maj 2014 11:10
Anonym sa...
@ Magne
"Vad har överstatlighet med detta att göra?"
En stat kan uppenbarligen vara mer eller mindre funktionell. En stat där medborgare ständigt känner sig jagade av staten är uppenbarligen inte funktionell i det avseendet att medborgare förtrycks av staten. Till exempel om jag har min dator här hemma och staten lusläser mina meddelande, sexuella preferenser och analyserar vem jag är; är uppenbarligen en mindre funktionell stat. En stat där medborgare har trygghet och säkerhet, där staten inte övervakar varenda digitalt fotsteg jag tar är däremot funktionell och skapar tillit mellan medborgare-stat. Statens idé uppbärs av ett samhällskontrakt dem emellan. Vidare litar jag på polisen, jag kan gå till dem om jag har problem. Däremot om jag går till polisen och de tittar snett på mig och säger att de vet allt om mig, de har all information om mig och om jag inte omedelbart går med på att strunta i att anmäla brottet eftersom denne person jag tänkt anmäla är en högt uppsatt person som har mycket makt i samhället. Då fungerar staten också mindre bra.
Och vaddå "staten är ur funktion"? Staten är inte lösningen. Den är problemet.
Själva problemet är väl mer demokratin. Med demokrati har vi en hel drös av befolkningen som zappar mellan tv-kanaler, ser på infantila tv-serier och läser knappt en rad om politik. Jag tycker detta till viss del symboliserar en demokrati: "Jag är inte intresserad av politik. Röstar alltid på Miljöpartiet varje gång."
Kan vi byta ut demokratin? Har vi ett "demos, folk" som behöver "krati, styre"? Jag vill åtminstone inte leva utan styret, dock kan jag tänka mig en annan styresform än demokrati. Några förslag? Eller vill du helt enkelt ha ett laglöst samhälle? Du får gärna vara förste man ut på gatan i det samhället i sådant fall. Mycket frågor och lite argumentation känns det som.
// Magne
Kan inte uppmärksammas nog på libertarianska School Sucks Podcasts excellenta episoder om hur sanningen blivit olaglig:
http://schoolsucksproject.com/224-how-the-truth-becomes-illegal-part-1-the-spirit-of-76/
http://schoolsucksproject.com/226-how-the-truth-becomes-illegal-part-2-barometer/
http://schoolsucksproject.com/230-how-the-truth-becomes-illegal-part-3-a-new-world-order/
http://schoolsucksproject.com/232-how-the-truth-becomes-illegal-addendum-wall-street-banks-and-american-foreign-policy/
Skicka en kommentar