Det stora bostadslotteriet

Bostadskarriär. Smaka på ordet. Det har blivit ett begrepp i Sveriges storstadsregioner. Det är nämligen så man blir rik i dag.

Det är svårt att bli rik på arbete i Sverige. Den progressiva beskattningen på arbete och kapital gör att den som utbildar sig och arbetar mer får betala en större andel av sin inkomst i skatt. Är du höginkomsttagare, eller i alla fall anses vara det enligt skattetabellen, kan halva din lön gå till staten. Det är en helt otrolig inskränkning i människors liv, men inte ens den borgerliga regeringen tycker längre att frågan ska prioriteras.

I Stockholm är värdeökningen på bostäder hysterisk. Den som köpte en lägenhet eller ett hus för några hundratusen kronor på 80-talet kan i dag sälja för 10 miljoner. Man kan alltså bli mångmiljonär bara genom att ha bott.

Den galna värdeökningen beror givetvis på att efterfrågan på bostäder i Stockholmsområdet tusenfalt överstiger tillgången. Det byggs för lite, sägs det. Och det är sant. Sverige har byggt hälften av jämförbara länder under 20 års tid. Vi bygger minst i Norden.

Men när Socialdemokraterna säger att de vill bygga bort bostadsbristen ignorerar de helt två av grundorsakerna till den: hyresregleringen samt alla byggregler och mål. Hyresregleringen gör det förmånligt att vara hyresgäst i mer attraktiva områden då lägets ökade popularitet inte påverkar hyran. Den sätter alltså marknadsmekanismerna ur spel och gör det mindre intressant att bygga hyresrätter eftersom avkastningen inte är tillräcklig.

Därtill finns ett hundratal nationella mål vid bostadsbyggande som kommunerna måste hålla koll på under planprocessen. Inte nog med att alla dessa mål kräver tid och resurser - byggbolagen tivngas efterleva en rad krav som fördyrar byggandet, och detta när det alltfler vill ha är billiga bostäder.

Tilläggas kan också att stigande markpriser står för hälften av de stigande byggpriserna. Kommunerna vill alltså gärna göra en vinst på marken - men har samtidigt inga problem med att skyffla in miljardbelopp i förlusttyngda sportarenor. Det är en märklig prioritering, minst sagt.

En helt vanlig trerummare vars enda säljargument är att den ligger i Stockholms innerstad går på 6 miljoner eller mer. Vi har nu nått den nivå när heltidsarbetande har svårt att ha råd med en bostad ens i närförorterna, när kontantinsatsen närmar sig en halv miljon om man vill köpa lite större och alltfler tvingas söka sig till en allt annat än sund andrahandsmarknad.

Vid sidan om den febriga bostadsrättsmarknaden, som bara gör mäklarna glada, har vi den havererade hyresrättsmarknaden. Under 2010 var snittiden på en förmedlad lägenhet via Stockholms bostadsförmedling 6,7 år. 2013 var den 8,4. I dag tar det i snitt 6,5 år att få en lägenhet i Rågsved. Tiden när det gick att köa sig till en lägenhet är sedan länge förbi. I dag måste man hitta andra sätt.

Vilka blir konsekvenserna av allt detta? Jo, att många inte flyttar till Stockholm trots att det finns jobb här. Att många väljer bort Stockholm som studentstad eftersom de inte hittar någonstans att bo. Att människor väntar med att skaffa barn då de inte har råd att köpa en större lägenhet. Att antalet personer i desperat behov av lägenhet som luras på kontantinsatsen av skojare på andrahandsmarknaden stiger. Att människor med låga eller normala inkomster får nobben av hyresvärdarna eftersom dessa kan välja och vraka bland bättre bemedlade.

Något så basalt som en bostad har blivit ett bekymmer som håller människor vakna på nätterna och ger magsår om dagarna. Som en konsekvens av läget söker sig alltfler till Socialtjänsten. I alltfler kommuner ute i landet börjar Socialtjänsten bli en stor hyresvärd. I Stockholm är utvecklingen densamma, och den galopperar.

Effekterna av denna kollapsade bostadsmarknad är illa nog var för sig. Tillsammans är de förödande för Stockholms utveckling. Många människor far illa eller kan inte leva upp till sin potential på grund av detta gigantiska politiska misslyckande. För det är i allra högsta grad politiskt skapat. Det vore klädsamt om alla politiska partier erkände misslyckandet och enades om att göra något åt problemet. Men det finns inga indikationer på en sådan samförståndslösning.

Allt tyder tyvärr på att det kommer att bli mycket värre innan det, eventuellt, blir bättre. Många kommer ha blivit rika på kuppen. Men desto fler lär ha vänt Stockholm ryggen då.