Feminismens kamp för makt över ditt liv

På internationella kvinnodagen brukar behovet av feminism diskuteras. Tidningen Metro frågade sina läsare i gårdagens tidning hur länge de trodde det skulle dröja innan Sverige blivit jämställt.

I papperstidningen bifogades ingen förklaring till vad som egentligen avsågs med jämställdhet. Men det brukar handla om lön (inte nödvändigtvis för lika arbete eftersom det anses orättvist att män som grupp har högre inkomst än kvinnor som grupp), om uttag av föräldraledighet och om könsfördelningen i de förbaskade bolagsstyrelserna.

Alla är för jämställdhet, säger de. Utgångsläget är att samhället blir bättre om föräldrarna delar lika på föräldraledigheten och om arbetsplatser, styrelser och beslutande församlingar består av lika stor andel kvinnor som män. Ingenstans pratas om värdet av att själv få välja i sitt liv, oavsett vilket kön man råkar ha.

Feministerna ser förhållandet mellan könen som en kamp. En kamp som måste föras av kvinnor mot män och som män måste förlora för att kvinnor som kunna vinna. Men vi är mer än vårt kön. Vi är vår profession. Vi är syskon, föräldrar. Vi är våra fritidsintressen. Som människa definieras vi inte bara utifrån vårt kön. Maktanalysen, föreställningen att könet är allt och att allt handlar om könet, gör feministerna blinda för människans komplexitet. Den förenklar och förringar både kvinnor och män.

Vilket kön vi föds med kan vi inte göra så mycket åt. Hur vi beter oss mot varandra kan vi däremot påverka. Här borde finnas stort utrymme för diskussion om hur kvinnor och män bättre kan respektera varandra. Men när feministerna skriker ut att feminismen är en frihetsrörelse och i nästa andetag kräver att staten bestämmer vem som är hemma med barnen och när, blir det tydligt vad det egentligen handlar om: att stärka politikens makt över våra liv.

Miljöpartiet vill göra internationella kvinnodagen till helgdag, oklart vilken helgdag som skulle få stryka på foten. Motiveringen är lika märklig som talande för partiets inställning i jämställdhetsfrågor: "Våra nationella helgdagar manifesterar de traditioner som bygger Sverige. Det moderna Sverige är byggt på värderingen om jämställda och jämlika villkor."

Miljöpartiets syn på jämställdhet är lika besynnerlig som Vänsterpartiets. Det sistnämnda har i sin internfeministiska handbok slagit fast att en majoritet män på beslutande befattningar i partiet är förtryck medan en majoritet kvinnor är ett uttryck för jämställdhet (sid. 29 i handboken). Tyvärr är det dessa idéer som kommer få fritt spelrum vid en rödgrön valseger.

Med ett så bisarrt förhållande till jämställdhet mellan könen är det inte så märkligt att den extrema feminismen har svårt att rekrytera män till sitt slagfält. Själv kommer jag även fortsättningsvis stå i skyttegraven på andra sidan. Ty människan är mer än sitt kön.