Den tidigare moderatledaren Bo Lundgren ser ingen skillnad mellan gamla och nya Moderaterna. Månne är det ett sätt för honom att bättra på sitt eftermäle. Mem med Lundgrens påstående som grund drar såväl SvD som DN slutsatsen att partiet inte alls har förändrats. Det knackas nu hejvilt på sossebloggarnas tangentbord - ulven i fårakläder har trätt fram.
Argumentet handlar om skatter, skatter, skatter. Lundgren ville sänka skatterna med 130 miljarder. De där ökända miljarderna hamrades in i väljarnas medvetande av Socialdemokraterna och var en bidragande orsak till Moderaternas katastrofval 2002. Reinfeldt har sänkt skatterna med 139 miljarder, skriver DN. Därmed skulle Lundgrens och Reinfeldts moderater alltså vara identiska.
Politik, även moderat sådan, handlar emellertid om mer än bara skatter. Det är sant att Reinfeldts skattesänkarpolitik överensstämmer med Lundgrens. Men det är värt att notera att argumentationen i grunden har förändrats. Reinfeldts moderater argumenterar aldrig för lägre skatter utifrån ett frihetsperspektiv. Det handlar inte om att människor ska få ökat rörelseutrymme i sina liv - utan om att lägre skatter leder till lägre arbetslöshet.
Detta är en viktig förskjutning i partiets syn på staten och människan. Ideologiskt har Nya Moderaterna tagit sjumilakliv åt vänster. Partiet omfamnar nu lagen om anställningsskydd, höjer skatterna på drivmedel (i opposition var Moderaterna högljudda motståndare till sossarnas bensinskattehöjningar), har fortsatt nedmonteringen av försvaret och tycker inte att progressiviteten i skattesystemet är ett rättviseproblem. Partiet har förändrats på flera viktiga områden.
Det har till och med gått så långt att förnyelse (en omskrivning för att lyfta det blöta fingret för att känna vart väljarvinden blåser) blivit ett självändamål för ett parti som inte längre tycker någonting. Detta kan bli ett problem i nästa val. Å andra sidan är det möjligt att det går vägen i alla fall - helt enkelt eftersom oppositionen inte tycker någonting heller.
11 kommentarer:
Ett parti som med dina egna ord:
"omfamnar ... lagen om anställningsskydd, höjer skatterna på drivmedel (...) och tycker inte att progressiviteten i skattesystemet är ett rättviseproblem" är väl visst ett parti som tycker något?
På 20-talet triangulerade sossarna och kapade högerns folkgemenskapsideologi och folkhem, och nu har moderaterna gjort en liknande triangulering.
I Sverige har gränsen mellan socialism och nationalkonservatism alltid varit tämligen flytande.
De är bara olika sorters etatister.
Ett bortglömt systemskifte, som förvandlade Sverige från u-land till västerländskt industriland, dock:
http://library.mises.org/books/Murray%20N%20Rothbard/Austrian%20Perspective%20on%20the%20History%20of%20Economic%20Thought_Vol_2.pdf
"Sweden was a country heavily influenced by Bastiat, who became the
major authority in Swedish economics and politics. A young Swede, Johan
August Gripenstedt (d. 1874), met Bastiat on a trip to France, and was deeply
influenced for the rest of his life by the French laissez-faire leader. Gripenstedt
became the greatest of the economic liberals in Sweden during the 1860s and
1870s, as well as the most influential politician in Sweden. By 1870,
Gripenstedt, almost single-handed, had managed to eliminate all import and
export prohibitions in Sweden, to abolish all export duties, to reduce tariffs
on manufactured goods, and to bring about free trade in agricultural products Shortly after Gripenstedt's death, his followers and disciples formed the
Stockholm Economic Society in 1877, dedicated to the principles of Bastiat
and Gripenstedt. Some of the leading members were: Johan Walter Arnberg,
director of the Bank of Sweden, who warned of the dangers of socialism
stemming from businessmen's demands for government subsidies; G.K. Hamilton,
professor of economics at the University of Lund, so dedicated to
Frederic Bastiat that he named his son 'Bastiat' in 1865; A.O. Wallenberg,
founder of the Stockholm Euskilda Bank; and Johan Henrik Palme, leading
banker,' dedicated to free trade.
Two prominent laissez-faire political leaders in the Economic Society
should be mentioned. One was Axel Gustafsson Bennich, director-general of
the customs, and right-hand man of Gripenstedt. Bennich was an indefatigable
and joyous battler for free trade and laissez-faire throughout his long life.
Another was the president of the Stockholm Economic Society, Carl Freidrich
Waern, a Gothenburg merchant who became minister of finance and head of
the board of trade. Waern resigned from the latter post because he refused to
sign a law mandating protection of young timber in the forests, a measure he
denounced as an egregious invasion of the rights of private property.
As was true of laissez-faire thinkers and activists in England and France,
Swedish libertarians were split on what to do about banking. Central banker
Johan Arnberg .and economist Hans Forssell favoured the central Bank of
Sweden as a means of abolishing all private bank notes, which they considered
inflationary and pernicious. On the other hand, banker A.O. Wallenberg
championed free banking.
By the mid.. 1880s, however, in Sweden as in the rest of Europe, statism
began to make a successful comeback and gradually to become dominant.
Protectionists began to infiltrate the Economic Society by the mid-1880s, and
Sweden adopted a protective tariff system in 1888. In 1893, the symbol of
protectionist triumph came with a protectionist being chosen president of the
former central nucleus of free trade, the Stockholm Economic Society. During
the 1880s, too, despite the bitter attacks of Forssell and other founding stalwarts,
the society began to champion social welfare and other Kathedersozialist
('socialism of the chair') policies. In this way, Swedish economic theory and
policy shifted, during the decade, from its original French laissez-faire orientation
toward the German historical school and its 'monarchical socialism'. This
sharp change was greatly facilitated by German being made the dominant
foreign language in the Swedish public schools in 1878."
Att återintroducera Bastiat för svenskarna vore en kulturgärning, mannen som förändrade Sverige!
Finns bara ett konservativt parti i Sverige numer. Alliansen är en urvattnad kopia av S, MP är stollar och V hyser fortfarande sovjetnostaligiker
@ Anonym
Vilket är det värdekonservativa partiet, om inte Socialdemokratin?
S är inte ett värdekonservativt parti eftersom det partiet inte bejakar skillnader i inkomst och levnadsstandard som naturen genom att människor olika begåvning och ambition,
kan ge upphov till.
S är ett ett enda stort parti för inkomstutjämning till arbetsskygga med hittepådiagnoser och invandrade getaherdar med 17 barn.
Ja moderaterna och Sverigedemokraterna samt nyliberaler står ju för ideer som aldrig funnits förut.
@ Anonym
Den konservativa folkgemenskapsideologin och folkhemmet har ju alltid handlat om ett socialistiskt, klasslöst och konsensusellt samhälle, och om inkomstfördelning och jämlikhet i utfall.
Det är därför nationalkonservativa välfärdsstatskramare också vill stänga gränserna:
http://erixon.com/blogg/2013/07/invandringspolitikens-karna/
Fel. Konservatismen har alltid stått för en statskyrka, starkt försvar, stark stat och bevarade klasskillnader med minimal social migration. Således raka motsatsen till en socialistisk nivellering.
@ Anonym
Folkhemmet lanserades av konservativa tänkare som Rudolf Kjellen, Manfred Björquist m fl som inte vände sig emot socialismen i marxismen, men dess liberala drag såsom internationalism och demokrati. Den förstnämnde myntade även begreppet nationalsocialism.
Hur mycket är problemet Reinfeldt och hur mycket är problemet tre stödpartier? Både i termer av att göra vettiga saker, i termer av att förklara varför man gör dem och i termer av att hamna där man kan göra dem.
/B
PS dagens citat:
"Men andra kanske inte förstår." Se upp! Sådant tänkande är en inkörsport till folkpartiet :-)
- Mattias Svensson
https://twitter.com/mattias_neo/status/390900538755514368
Begreppet "Folkhemmet" har sitt ursprung i borgerligt tyskt sent 1800 tal. Ingen annanstans.
Skicka en kommentar