Fool me once...

Den amerikanska senaten vill ha en "total översyn" av NSA:s underrättelseinhämtning (också kallad massövervakning). Det är det hittills mest konkreta kravet från amerikanskt håll till följd av Edward Snowdens avslöjanden och visar att även det politiska USA borde visa Snowden tacksamhet.

Det pågår nu en kampanj för att söka rentvå Barack Obama från misstankar om att ha känt till avlyssningen av en tre dussin av världens ledare, och därmed rädda lite av hans minst sagt skamfilade politiska image. Det återstår att se om det lyckas. Uppgifterna om huruvida Obama kände till att Angela Merkels och andra politiska ledares mobiltelefoner avlyssnades av NSA går isär. NSA förnekar att Obama hade sådan kännedom, men vi ska inte tillmäta deras ord alltför stor trovärdighet givet att de ljugit om allting annat.

Vi har sett sunda reaktioner från Brasilien, Tyskland och Frankrike. Även andra länder har krävt svar från amerikanerna. USA kommer under den närmaste tiden söka lugna sina så kallade allierade, tona ned det inträffade, rädda Obamas ansikte och lova att det som har hänt aldrig ska hända igen. Inga allierade ska avlyssnas så som hittills har skett.

Problemet för USA är att trovärdigheten är helt bortblåst. Alla kommer hädanefter tvingas anta att USA samlar in den där informationen ändå, alla utfästelser om motsatsen till trots. Oavsett hur öppna och ärliga USA försöker vara från och med nu, kommer det inte spela någon roll. Tilliten är ett minne blott.

En positiv konsekvens är att andra länder, även så kallade nära allierade, fått svart på vitt hur USA ser på dem och nu kan förhålla sig detta. En annan är att övervaknings- och avlyssningsskandalen fört upp frågan om privatlivets helgd på agendan igen, även i Sverige. FRA:s nära band med NSA och GCHQ har gjort att svenska medier inte gärna kan ignorera dessa nyheter längre.