Förekomsten av fetma bland gravida ökar, berättar flera svenska medier i dag. SVT Text rubriksätter dock nyheten på ett alldeles eget sätt: "Allt fler gravida drabbas av fetma".
Övervikt är ett bekymmer för många människor. Vissa har väldigt lätt för att gå upp i vikt, vilket säkert delvis kan förklaras genetiskt, medan andra tycks kunna vräka i sig hur mycket onyttigheter som helst och ändå inte lägga på sig ett gram.
Men även om genetiska förklaringar finns, beror fetma för flertalet på en ohälsosam livsstil. Man äter för mycket och rör sig för lite, helt enkelt. Och om man äter 400 påsar ostbågar årligen kommer det att få konsekvenser i form av bland annat övervikt.
Fetma är således inget man "drabbas av" (lika lite som missbrukare "halkar dit" eller bara "hamnar i" missbruk utan särskild anledning). Att drabbas av något implicerar nämligen att man står utan skuld eller ansvar, vilket väldigt sällan är fallet för överviktiga människor (eller personer som missbrukar något för den delen). Man har gjort ett val helt enkelt, och det behöver inte nödvändigtvis vara fel.
Jag säger som Magnus Betnér i det här fallet: varför ska överviktiga skämmas? Det är fint att vara lite tjock! Det betyder i alla fall att man lever.
6 kommentarer:
Kropps- och utseendeideal har förvisso varit olika beroende på tid och kultur, och som ett skånskdanskt ordspråk säger: smagen er forskellig, og derfor bliver al mad spist og alle piger gift.
Vissa kulturer som t ex guancherna på de kanariska öarna och istidsmänniskorna lär rentav ha föredragit feta kvinnor när man skulle gifta sig - magerhet var skilsmässoorsak.
Men nu handlar det ju om fetma bland gravida.
Barnafödsel innebär ett helt världskrig för en kvinnas kropp.
Samtidigt kan man inte frånta föräldrar personligt ansvar för sina barn.
Om ens barn ser ut som en heffaklump bör man kanske fråga sig hur det mår psykiskt?
Rätt Hans. Man drabbas inte av fetma utan man tar av egen fri vilja in fler kalorier än man gör av med och ökar därmed risken för högt blodtryck, hjärtsjukdomar och sockersjuka.
Sluta se fetknopparna som offer.
Dom är bara offer för en självvald osund livsstil.
Såg du att rubriken ovanför antyder promenader?
/B
Anonym #2 är en idiot utan grundläggande förståelse för biologi.
Kroppens storlek avgörs inte bara av vad man stoppar in. Han förutsätter nämligen att alla människor har samma förmåga att ta upp näring. I verkligheten är detta delvis genetiskt och delvis också ett resultat utav vilka bakterier och mikroorganismer man har i tarmen.
Förövrigt vet jag smala människor med osund livsstil (mig själv inkluderat).
Brooke förstår inte att hur än ens ämnesomsättning ser ut så måste dom kalorier man tar in göras av med annars blir man fet.
Enkel matematik som funkar hur man än är konstruerad.
Har man lätt att lägga på sig måste man antingen minska intaget av kalorier och/eller röra sig mer.
Men fettona har alltid bortförklaringar som "låg ämnesomsättning", etc, etc.
Korrektion: Har man lätt att lägga på sig, och vill gå ner i vikt, måste man antingen minska intaget av kalorier och/eller röra sig mer.
Varför anta att alla fetton egentligen vill vara smala? Personligen trivs jag rätt bra med min kropp, trots att jag är tjock. Jag vill hellre leva lycklig i 75 år än asketiskt i 95 år. Jag är inte intresserad av att banta.
Skicka en kommentar