lördag 10 augusti 2013

Pengar utan mål

En procent av BNP. Så mycket brukar svenska politiker, minus Sverigedemokraterna, anse ska gå till bistånd i andra länder. Vad som händer med pengarna följs däremot inte upp.

Det är ganska talande att det har satts ett mål för hur mycket pengar som måste skänkas bort, inte vad som ska uppnås med pengarna. Politikerna arbetar alltså inte målstyrt utan börjar i andra änden. Det är inte konstigt att resultaten uteblir och pengarna bara försvinner.

Sida har erkänt att många av myndighetens projekt är luddiga, och att vetskapen om huruvida de ens existerar i verkligheten är begränsad.

Detta är ett sanslöst sätt att hantera närmare 40 miljarder kronor årligen. Men svenska politiker, från höger till vänster, är mer intresserade av att kunna säga att Sverige är en stor biståndsgivare än att de uppnår något för alla miljarder.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Bistånd:
Att ta pengar från fattiga i rika länder och ge dem till rika i fattiga länder.

Om man verkligen velat hjälpa hade man i stället rivt de skamliga tullarna som håller kvar u-länderna i fattigdom.

Anonym sa...

Politik har kommit att bli ett ständigt poserande.

Det spelar ingen roll om det är ständigt försnillade EU-medel vilket konstateras av EU-revisionen varje år eller om det är svenskt bistånd till lämpligt afrikanskt land som 20 år senare behöver minst lika mycket slantar för att "uppnå demokratiska mål".

Poserandet är det viktiga.

Anonym sa...

En förbättring är kanske att det åtminstone finns en debatt om vansinnet, jämfört med Palmes stöd till t ex onkel Ho och sandinisterna.

Anonym sa...

Ett praktexempel på poserande är frågan som ställdes häromdagen:

Är Ramadan en svensk tradition?

Riksdagsledamöter svarar JA medan folket svarar NEJ.

Anonym sa...

Maktkoncentration där politikerna agerar som folkets förmyndare snarare än dess representanter, är väl motsatsen till populistiskt poserande?

Men kommentaren är intressant och visar hur fientliga nationalister är till decentralism och direkt demokrati.

Anonym sa...

Anonym 11.19.

Ramadan varken är eller inte är en svensk tradition. Det är en religiös tradition. Påsk är således inte heller en svensk tradition. Somliga svenskar hänger sig åt endera av dessa traditioner men dom är INTE svenska. Midsommar är däremot en svensk tradition. På riktigt.

Jonte sa...

Anonym 11:19:

Precis! Jag och min familj firar julafton i Thailand oftast, men jag förväntar mig inte att Thailand skulle beteckna julfirandet som en thailändsk tradition bara för en massa svenskar är där och firar.

Dock dyker det numer upp väldigt mycket julpynt där i december och januari, men det är väl för turisternas skull. Tror inte att Thai-staten gått in och styrt det fenomenet...

Anonym sa...

Vad är äktsvenskt med traditionen att dansa runt en midsommarstång man kopierat från Dalarna som staten pådyvlat resten av riket?

I Skåne t ex håller byföreningar som i Domsten traditionen med midsommareldar på Sankt Hans-afton på gammalt skånsk-danskt manér.

Det är bara i statspropagandan Sverige är ett enhetligt land med ett folk, ett språk och en historisk bakgrund.

Sverige är ett konglomerat snarare än nationalstat.

Jonte sa...

De flesta svenskar firar ändå midsommar. På ett eller annat sätt.

I statspropagandan påstår Reinfeldt att det ända svenska är barbari. Somalier är tydligen ett mycket högre stående folkslag...

Anonym sa...

@ Jonte

Ja ett lösryckt citat av Reinfeldt kompenserar hundra års statsindoktrinering där man påtvingar alla Mälardalens historia och idealiserar Sverige jämfört med andra samhällen.

Med SD:s kulturpolitik hade Sverige varken haft tv, radio eller tidningar. Men världens högsta runstensstöd för stulna skattepengar.