Hongkong kan det. Berlin kan det. Beijing kan det. Tokyo kan det: Att skapa en tillförlitlig och lättbegriplig tunnelbana. Men Stockholm kan det uppenbarligen inte.
Vid sidan om att diskutera en om- eller nybyggnation av Slussen i all evighet har det i åratal diskuterats vilket biljettsystem som är mest praktiskt, om kollektivtrafiken ska ha ett enhetspris eller zonuppdelad prissättning, om staden ska satsa på bussar, tunnelbana eller spårvagn och så vidare.
En hel del har hänt under Alliansens snart åtta år vid makten. Kontanthanteringen är avskaffad. I stället råds vi att köpa en SMS-biljett via telefonen eller ladda ett Accesskort i en automat eller hos någon närbelägen handlare. Det är krångligt för turister och sällanresenärer att inte kunde köpa biljett på bussen med kontanter eller betalkort.
Zonuppdelningen är tillbaka. Den är måhända rättvis eftersom den innebär att den som reser från T-Centralen till Norrtälje får betala mer än den som bara reser mellan Hötorget och Odenplan. Men den komplicerar betalningen när biljettremsan från och med den 1 september ersätts av reskassan. Resenären måste nämligen uppge en standardresa (det vill säga i vilket zon man normalt reser). Ska man resa längre än så en gång måste kortet informeras om detta.
Reskassan är en positiv förändring. Att kunna ladda sitt kort med pengar har varit en självklarhet länge i många andra städer i världen. I Stockholm har resenärerna varit tvungna att köpa års-, månads- eller andra begränsade tidskort. Det har varit fruktansvärt oflexibelt. Reskassan som idé ska därför välkomnas.
Men tyvärr är Accessystemet begränsat jämfört med andra länders. Det går inte att se hur mycket resan kostar eller hur mycket som finns kvar på kortet när man passerar spärren. Resenären får endast veta när pengarna är på väg att ta slut.
Jag föreslår att politikerna i stadshuset reser till Hongkong och kopierar det system som används där (det drivs för övrigt av MTR precis som i Stockholm). Även Hongkongs tunnelbana har ett zonsystem, och det fungerar betydligt smidigare än SL:s. Kortet dras vid spärren men summan dras från kortet först när man passerar spärren vid utgången. På så vis får den som reser längre automatiskt betala mer - utan att behöva ange något slags standardresa.
Det finns fler exempel på väl fungerande kollektivtrafik. Stockholms lokalpolitiker behöver inte titta så långt som Hongkong. Men de behöver göra något. Det måste finnas ett slut på inkompetensen.
Busenkelt i Hongkong.
5 kommentarer:
Systemet förutsätter att man ska dra sitt kort vid avgång, eller?
Det känns ganska krångligt om du frågar mig, betydligt krångligare än att bara ange en standardsträcka. Särskilt om jag dessutom måste dra kortet när jag hoppar av buss, roslagsbana (som inte ens har spärrar) och spårvagn.
Ett system måste vara optimerat att fungera väl i första hand för de som utnyttjar det. Men om vi ska vara kreativa vore det väl bättre att man drar sitt kort och att SL sen månadsfakturerar en enligt "billigast möjligt"-principen. Jag behöver då inte ens bekymra mig om taxor utan behöver endast betala en månatlig faktura, som aldrig kan bli högre än ett månadskort.
Ja, systemet har precis som det i Stockholm spärrar vid både in- och utgång men kortet dras två gånger. Både vid in- och utgång kan du se hur mycket pengar du har kvar och vid utgång ser du också hur mycket som drogs för just den aktuella resan. Som turist i staden tyckte jag att det var ett överskådligt och smidigt system. På buss blir det dock lite krångligare, det ska erkännas.
Den enda lösningen för oss är klippkort med zontaxa där destinationens antal hål klipps automatiskt i maskin.
Enhetstaxa alla gånger. Förenklar kontroller och byråkrati.
J
Problemet med klippkort är att det då blir svårt att fakturera SL för resan. Hur ska trafikoperatören kunna begära betalt av SL om det bara klipps på en remsa?
Att ha enhetstaxa är sannolikt den enklaste lösningen, givet att man inte hittar något magiskt GPS/Blueray-kort som har koll på folk. Det kommer förstås att innebära att priserna för en kort resa höjs för att kompensera för de längre resorna.
England har olika zoner för olika trafikslag. Det kräver visserligen att man läser av kortet vid tunnelbaneutgång och i de svenska tunnelbanorna skulle det leda till köer på många stationer då tunnlarna inte är dimensionerade för detta.
Frågan är svår och beror alls icke på inkompetens som vår käre bloggare vill göra gällande. Men är man inte insatt i problematiken är det förstås alltid lätt att såga en funktion.
Skicka en kommentar