David Cameron blev smått historisk när han i går förlorade omröstningen i det brittiska parlamentet om att agera militärt mot den syriska regimen. Britterna kommer således stå helt utanför.
Egentligen handlar britters, amerikaners och andra länders tvekan att ingripa mer om Irak än om Syrien. Bushadministrationens charader i FN, Bushs och Blairs vilja att gå i krig till vilket pris som helst och den enorma katastrof som Irakkriget innebar för alla inblandade har eroderat allmänhetens förtroende för den högsta ledningen i dessa frågor. Vilket är väldigt sunt.
Cameron missbedömde sitt eget parti, och han underskattade vilket spöke som Irakkriget fortfarande är. Även när John Kerry säger att USA vet varifrån raketerna sköts - regimkontrollerade områden - och var de landade - rebellkontrollerade kvarter - finns det en instinktiv skepsis. Ett fåtal kongressledamöter ska ha fått se bevisen för dessa påståenden, men för allmänheten är det i dagsläget bara en utrikesministers ord och ingenting annat.
I USA är läget ett annat. Barack Obama har målat in sig i ett hörn genom att, lite klantigt måste sägas, hävda att det går en röd linje vid användandet av kemiska vapen. Varken Obama eller någon annan ledare trodde förmodligen att al-Assads regim skulle komma att använda sig av dessa vapen. När den nu, som det verkar, har gjort det har Obama två val: avstå från angrepp och framstå som en papperstiger, eller genomför ett småskaligt och väldigt begränsat anfall bara för att hålla sitt ord.
Vi lär få se det senare. Men frågan är vad det kommer att betyda i praktiken. Några bombade vapenlager kommer inte att förändra något i själva kriget. Det är egentligen bara ett onödigt risktagande eftersom vi inte vet hur regimen, eller dess få allierade, kommer att replikera.
Hjärtat säger att ett ingripande är nödvändigt för att förhindra en fortsatt slakt på civila. Hjärnan säger att det är bäst att hålla sig borta. Syrienkonflikten är för komplicerad, variablerna för många och riskerna för stora.
Det finns många konflikter där begränsade militära insatser kan få en avgörande betydelse. Detta är inte en av dem.
4 kommentarer:
http://www.all4syria.info/Archive/95561
Det kan få betydelsen att den tidigare Sovjetiska och numera Ryska och Iranska marionetten som redan på 80 talet slaktade folk genom att beskjuta hela städer med artilleri till priset av 30 000 döda för att stävja opposition inte längre kan använda flyg och artilleri vilket på sikt kan innebära att han faller precis som slakteren i Libyen.
Ja du Micke, det vore allt bra trevligare med de organätande islamist-rebellerna bakom rodret i Syrien så de kan rensa landet på kristna kuffars. Äntligen har stalinisterna och islamisterna hittat varandra...
Micke har helt rätt. Ett anfall på Syrien kommer förmodligen att avhålla slakaren al-Assad från fler kemvapenangrepp.
Skicka en kommentar