Bidragsstaten

Om man räknar de indirekta skatterna är det fortfarande så, trots jobbskatteavdrag, att en normal inkomsttagare betalar halva sin inkomst i skatt varje månad. Invändningen att så pass höga skatter hämmar tillväxten, begränsar entreprenörskapet och försvårar livsdrömmar är naturligtvis högst relevant. Men den huvudsakliga kritiken mot detta är filosofisk: Det är helt enkelt orättvist att det den enskilda själv tjänat ihop i så hög grad förvaltas av någon annan.

KDU:s förbundsordförande Sara Skyttedal kritiserar på Brännpunkt de höga skatterna och bidragssamhället.

Förutom att göra människor fattigare får den gränslösa offentliga välfärden en rad konsekvenser även på det psykologiska planet. Det offentliga finns alltid där ifall du själv inte tar ansvar för ditt liv. Det offentligas ansvar är det första journalister frågar efter när något anses ha gått på tok.

Det senaste exemplet är SVT:s reportage om den gravida kvinnan med ett litet barn som enligt egen utsago tvingats sova ute i en park en natt på grund av att Botkyrka kommun inte tillhandahöll något boende åt henne. Stockholms stad har en tak över huvudet-garanti, men vi känner inte till detaljerna i ärendet och vet därför inte om hon erbjudits något boende eller ej. Det vi vet är att reportern inte frågade en enda gång om kvinnans eget ansvar att som mamma ordna ett boende åt sig och sina barn. Det var helt uppenbart någon annan som skulle ordna detta.

Denna inställning till människors (o)förmåga att lösa även de mest basala saker i sina liv är problematisk. Självfallet finns det människor som de facto inte klarar att ordna ett eget boende av olika orsaker. Dessa arbetar Socialtjänsten med. Men vi ser också hur allt fler personer som inte har några allvarliga sociala problem hamnar i Socialtjänstens famn. Soc fixar boende. Soc betalar. Det ordnar sig.

Lägre skatter och färre bidrag skulle ge mer incitament att klara sig själv. Och de allra flesta skulle märka att de lyckades utan det offentligas stöd. De skulle inte behöva bostadsbidrag om inkomstskatten var lägre. De skulle inte behöva barnbidrag om de bara fick behålla mer av sina intjänade pengar. Stödet för detta enorma pengatransfereringssystem, som gör människor beroende av det offentliga, skulle minska.

I nästa års valrörelse kan vi emellertid räkna med att något eller några av riksdagspartierna kommer att föreslå höjda bidrag. Nuförtiden kan man inte vara säker på om det blir Vänsterpartiet eller Moderaterna.