Övervakningsstaten bygger på rädsla

De brott mot människors personliga integritet som eskalerade under George W Bushs ledning efter 11 septemberattackerna har i all väsentlighet fortsatt under Barack Obamas presidentskap.

Brittiska The Guardian har uppmärksammat att säkerhetsmyndigheten NSA har fått den hemliga domstolen FISA:s (träffande namn) tillstånd att på daglig basis övervaka trafiken hos det stora tele- och bredbandsföretaget Verizon. Hundra miljoner amerikaner får alltså sin telefon- och internetkommunikation övervakad, helt utan brottsmisstanke. Självfallet sker detta i terrorbekämpningens namn.

I de data som skickas till NSA ingår alla inblandade parters telefonnummer, plats vid samtalet, tidpunkt, längd och annan information som kan samlas in vid tillfället. Däremot sker ingen inspelning av själva innehållet (men det är snarast en fråga om resurser och tekniska begränsningar).

Denna kartläggning skedde redan under Bushs ledning. Det enda som Guardians avslöjande nu visar, är att Obama ingalunda för någon annan politik än Bush. De är av precis samma skrot och korn, Obama räcker ett precis lika stort finger åt den personliga integriteten som någonsin Bush.

Vi har nakenskannrar på flygplatser. Vi har övervakning av all tele- och datorkommunikation. Och genom lagpaketet Patriot Act gjordes definitionen av terrorism betydligt vidare samtidigt som myndigheternas befogenheter gentemot vanliga medborgare ökade (Obama har förstås sett till att förlänga lagens giltighet). Bushs övervakningssamhälle har kort sagt förfinats under Obamas ledning.

Grunden till allt detta elände, och orsaken till frånvaron av folkliga protester, stavas rädsla. I en avskedsintervju fick George W Bush frågan om han i efterhand tyckte att Irakkriget, Guantánamo och Patriot Act hade varit rätt beslut. Han svarade kort "det blev ingen andra attack".

Så länge människor är rädda för terrorism, kommer de vara beredda att ge en del av sin frihet i utbyte mot upplevt skydd. Det spelar egentligen ingen roll om det skydd staten utlovar är effektivt eller ej. Känslan av att se fler poliser på gatorna, vetskapen att myndigheter har tillgång till all elektronisk kommunikation så att de kan spåra brottslingar, räcker för att hålla människor lugna.

Det som händer i USA händer förr eller senare även här. Datalagringsdirektivet är redan implementerat, och kan förstås byggas ut närhelst politikerna önskar. Europeiska politiker följer noggrant hur amerikanska kollegor agerar, och inte sällan sker det i ett officiellt eller inofficiellt samarbete. Europaparlamentet kommer nästa vecka rösta om registrering av data om flygpassagerare.

Sedan finns det förstås de som CNN:s Paul R. La Monica som tycker att detta inte är så farligt, att de ändå inte har något att dölja, och att kartlagda telefonsamtal är ett billigt pris att betala för att undvika framtida terrordåd.

Varje gång jag hör dessa argument har jag lika svårt att förstå på vilket sätt vi bäst bekämpar terrorister genom att frånta resten av befolkningen, som inte är terrorister, deras rättigheter.

NSA:s gigantiska komplex. Härifrån sköts övervakning av amerikaners teletrafik.