PRISM: Vem bryr sig om några veckor?

Den amerikanska övervakningsskandalen (som egentligen inte borde kallas en skandal utan snarare ett avslöjat normalläge), väcker många tankar. En är: varför är någon förvånad? Hade de trott den amerikanska staten om bättre än så här? Hade de förväntat sig att Barack Obama skulle ha avslutat de program som George W Bush startade i antiterrorverksamhetens namn? Efter att ha förlängt Patriot Act, ökat användningen av drönare och inte alls stängt lägret på Guantánamo kan tyckas att Obamas förtroendekapital torde ha sinat även bland hans största beundrare.

Det mesta perversa i hela PRISM-historien är förstås att alla världsmedborgare får betala med sin integritet för att en stat, USA, vill skydda sin nationella säkerhet mot upplevda hot. Det är svårt att komma runt denna problematik när nästan all trafik går via USA. Människors acceptans för att bli övervakade är också förbluffande stor - vilket politikerna naturligtvis vet.

Just nu bygger NSA ut sin kapacitet i det så kallade Utah Data Center. Allt handlar egentligen främst om kapacitet och resurser. I en nära framtid skulle ett mer omfattande övervakningsprogram kunna få tillgång till inte bara våra webbkameror utan även övervakningskameror - ja, snart sagt alla uppkopplade prylar i hela världen. Föreställ er möjligheterna att kunna övervaka och kontrollera människor medelst ansiktsigenkänningteknik (ta bara alla kameror i London som ett exempel). Förställ dig möjligheterna till omfattande attacker. Detta är inte science-fiction längre.

Mest av allt känner jag uppgivenhet. Det går an att göra som Eva Franchell i Aftonbladet - ropa efter Piratpartiet. Men varken Franchell, Aftonbladet eller Socialdemokraterna har varit det minsta intresserade av integritetsfrågor tidigare. Alliansen ärvde FRA-lagen från Socialdemokraterna. Kritiken mot datalagringsdirektivet var i bästa fall sval. Piratpartiet har behandlats som ett gäng paranoida kufar som ingen bör ta på allvar. Fåtalet kritiker i de etablerade partierna kommer ha glömt vad PRISM är om några veckor.

För alla som tar sin personliga integritet på allvar, för alla som inte vill leva i ett samhälle där vi tvingas självcensurera oss själva, är Piratpartiet ett givet val till både riksdagen och Europaparlamentet nästa år. Men det räcker inte. Vi måste även försöka göra gammelpartierna engagerade i dessa frågor. Och den uppgiften känns tyvärr ganska hopplös.

Läs även:
HAX, Rick Falkvinge, Christian Engström