Kriget mot knarket - en religion

Centrum för Narkotikavetenskap har en läsvärd artikel på Brännpunkt om polisens jakt på unga som provar droger. Under en narkotikarazzia på Åsöskolan i våras fördes elever bort för förhör och tvingades lämna urinprover. Samtliga visade sig vara negativa. Välkommen till vardagen i nolltoleransens Sverige.

Det finns gott om förespråkare av nolltoleranslinjen bland svenska politiker. Inte minst inom Alliansen. Johan Pehrsson (FP) vill gärna se narkotikahundar springa runt på högstadieskolor. Även Maria Larsson (KD) vill se hårdare tag. 

Det är svårt att föra en saklig diskussion med någon som anser att "det lagras i fettvävnaden" är argument nog för att klassa cannabis som dödsknark och tvinga högstadieungdomar att kissa i en kopp på ringa misstanke. Narkotikapolitiken är fullproppad med känslor, myter och bestämda uppfattningar. I  denna fråga är Moderaterna plötsligt synnerligen gamla.

Medan en stor del av världen går i liberalare riktning och genomför eller diskuterar avkriminalisering vägrar svenska politiker att vakna upp och inse att den rådande politiken är föråldrad, misslyckad och cynisk.

Ty svensk narkotikapolitik har aldrig handlat mot att hjälpa människor med beroendeproblematik. Den handlar i första hand om att straffa. Höga dödstal bland tunga missbrukare är därför av föga intresse för politikerna. Tvärtom kan det ses som ett argument för hur farligt det är att använda narkotika.

Och det är det ju, precis som alkohol, tobak och mycket annat i för stora doser. Jag har invändningar mot sjukdomsbegreppet vad missbruk beträffar, men det kan vi lämna därhän. Det viktiga är att vi slutar fokusera på att straffa och börjar intressera oss för hur vi bäst kan hjälpa. Vore det då inte bättre att titta på själva grundfrågan, nämligen varför unga väljer att proppa i sig preparat som de köper på nätet och inte har en aning om vare sig styrka eller innehåll? Vore det inte mer konstruktivt att söka finna svaret på varför vissa väljer att röka på dagarna i ända och på så sätt kunna hjälpa dem till åtminstone en mer rimlig konsumtion och därmed ett bättre liv?

Men nej. Syndarna ska straffas. I det sekulära Sverige kommer narkotikapolitiken så nära en religion det går att komma.