Det saknas en liberal EU-kritik - inte bara i Sverige utan egentligen i hela Europa där EU-kritiken med stor framgång norpats av de nationalistiska partierna. I Sveriges riksdag är det bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som är för ett utträde, men som SD:s Johnny Skalin påpekade i den senaste EU-debatten i kammaren gör V väldigt lite konkret i frågan.
Kvarstår alltså Sverigedemokraterna. De vill att Sverige ska gå ur EU, har relevanta argument om att värna svenskt självbestämmande men är samtidigt motståndare till det som egentligen är det enda positiva med EU (eller var?) - den fria rörligheten.
Det är två år kvar till Europaparlamentsvalet. Den som är motståndare till EU och har bestämt sig för att rösta har en jobbig uppgift framför sig. Finns det ens något rimligt EU-kritiskt alternativ för en liberal? SD är alltså det enda riksdagspartiet som öppet kräver och arbetar för ett svenskt utträde. Kanske kan det locka några som inte delar deras värderingar i övrigt att rösta på dem. Men ska man rösta in EU-kritiker bör man rösta in sådana som har en chans att påverka beslut i rätt riktning. Ty Sverige kommer inte att gå ur EU kort efter nästa val. Och det går att sätta stora frågetecken för SD:s förmåga att framgångsrikt driva frågor i EU. Dessutom tycker de fel i väldigt många frågor.
Det är lätt att gnälla på EU. Det kan många av oss göra i sömnen. Men vad ska vi ha i stället? Jag är inne på UKIP:s MEP Nigel Farages linje, nämligen att lämna unionen och skriva frihandelsavtal med övriga europeiska stater. Enda fördelen jag ser och som påverkar vanliga medborgare direkt är den fria rörligheten. Den vill vi inte gå miste om. Men all annan skit vi får på köpet - exempelvis drösvis med lagstiftning som tar makt från den svenska riksdagen och ger till anonyma EU-tjänstemän - är jag väldigt gärna utan. Och det är ju faktiskt så att väljarnas utslag i andra EU-länder avgör vilka EU-parlamentariker som tar plats och dessa påverkar i sin tur vilka direktiv Sverige åläggs att följa.
Alternativet skulle vara att stanna kvar i EU och kämpa mot väderkvarnarna. Det är denna linje som alla borgerliga politiker, inklusive de som erkänner att det fattas många dumma beslut och att EU är en smula odemokratiskt, driver. Vi måste ju vara med och "påverka". Problemet jag har med detta är att en liberals arbete i EU enbart handlar om att stoppa dumma och farliga förslag, inte att göra något konstruktivt och gott av medlemskapet. Det handlar enbart om att släcka de värsta bränderna, pusta ut och sedan ge sig i kast med nästa brandhärd. Och nästa.
Ändå finns inget annat alternativ just nu. Något utträde finns inte på kartan, allt vi kan göra är att stödja dem som på plats vill kämpa mot systemet (läs Piratpartiet) i de största och mest relevanta frågorna. Men det vore klädsamt om de som kallar sig liberaler i både Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna faktiskt levde upp till denna benämning och började uppmärksamma de problem som hela EU-maskineriet dryper av. Då kunde åtminstone jag känna ett litet hopp.
13 kommentarer:
Du får nog kolla mer på de små partierna ifall du vill ha en mer EU kritiskt liberalt part. Kanske Klassiskt Liberala Partiet kan vara ett alternativ, dom vill ju minska statens makt och storlek vilket då borde betyda att dom är emot EU.
Jag har iofs ingen bra koll på detta så jag borde nog kolla upp det själv. :D
Vi får av de kejsarvansinniga i Bryssel och dess anhängare höra att "hela EU-projektet hotas" om euron faller.
Varför då?
Skall vi otrogna hundar straffas med indragna fyra friheter bara för att vi inte accepterar det megalomana projektet med euron? Är de små liven i Bryssel till den milda grad kränkta så de skall låta piskan vina över befolkningar som vägrar lyda?
Vi som i EU vill ha de fyra friheterna - och tycker att det räcker gott med de fyra friheterna – anses sakna visioner.
Brysslarnas visioner har redan praktiserats och befunnits vara feberfantasier.
Trots allt elände som kommer från Bryssel lever vi genom de öppna gränserna, federalismen och Sveriges europeisering i en spännande tid. Forskare som Anne Knudsen har pekat på att när människor, pengar och företag rör sig alltmer över gränserna, måste politiken flyttas till en mer överblickbar och flexibel nivå. Från stor till liten skala. Nationalstaten försvagas och regionerna förstärks.
Här har liberaler en jättemöjlighet att bygga koalitioner i EU för att driva idén om secession för, med Hans Hermann Hoppes ord:
"a Europe of hundreds of distinct countries, regions, and cantons, and of thousands of independent free cities (such as the present-day oddities of Monaco, St. Marino, and Andorra); a Europe with greatly increased opportunities for economically motivated migration, and of small liberal governments; and a Europe which is integrated through free trade and international commodity money as gold."
Organisationen för frihetligt utträde ur svenska staten (OFUSS) har redan bildats:
http://www.ofuss.se/
Det känns mer attraktivt än de storsvenska chauvinisterna i Sverigedemokraterna :-)
/Anders Larsson
Den enskilt viktigaste frågan för mig är ett EU-uträde!
Det känns som att SD faktiskt skulle kunna göra något åt detta, dvs inte sälja ut sitt folk (läs alla som bor i Sverige) för EU-byråkraternas löner till skillnad från resterande parti, undantaget PP som förvisso håller tillbaka men lyckas inte få folks engegemang att gå ut.
SD it is, eller så kan jag låta mig bli lurad igen av de klassiska partierna. "De ska ju trots allt bli bättre på det här" lovar de ju jämt inför alla.
Den europeiska fascimen har börjat fokusera sin politik primärt på nationalism istället för islamism och utträde ur Eu krävas av så gott som varje högerextremt parti idag.
Hur "den liberala eukritiken" ska förhålla sig till det utan att hamna på samma sida som 1933 blir nästa stora utmaning för högern i Europa.
Det är oroväckande, om liberaler överväger rösta på ett ideologiskt drivet rasistiskt nationalistparti, som annars inte tvekar sälja ut sina regioner för nationalstatsbyråkraternas löner inom den svenska centralstaten, bara för ett EU-utträdes skull. Det verkar alltmer som Virginia Postrel hade rätt i boken "Framtiden och dess fiender", där hon menade att framtidens politiska strid inte kommer stå mellan traditionell höger-vänster men mellan konservativa "stasister" och "dynamister" som bejakar framtidens utmaningar?
Micke
Du vill alltid gifta ihop olika företeelser som du ogillar och ser ofta inte till sakfrågan.
2003 röstade jag nej till EMU och det skedde tillsammans med en massa miljö- och vänstermuppar. Mitt skäl till ett nej var att det för mig framstod som tydligt att konstruktionen inte skulle hålla eftersom området inte är optimalt ur valutasynpunkt och i framtiden leda till problem, en kulturell/finansiell betraktelse.
Mupparna valde (som alltid) att beskriva det som ett högerprojekt(!) och var därför emot. Centralstyrning brukar ju vara en mupp-kvalitet i politiken så varför man inte skulle uppleva det som positivt i EMU-sammanhang förstår jag inte.
Men sammantaget så röstade jag och mupparna likadant men utifrån helt olika värderingar.
Därför kan man inte förenkla som Micke gör bara utifrån ställningstaganden i enskildheter.
Du är ju aktiv i Liberaldemokraterna. Hur står de i EU frågan?
Nej, jag är inte aktiv i Liberaldemokraterna. Jag har en länk till dem på min blogg och sympatiserar med många av deras åsikter.
Hans:
Piratpartiet kommer vad jag förstår att gå till EU-val 2014 med ett program som starkt kritiserar EU:s demokratiska underskott. Ett sorts EU-kritiskt alternativ alltså, även om de inte kräver utträde.
Vad gäller SD så vill jag varna alla som läser detta för att rösta på dom, även de som betraktar sig som nationalistiska och invandringskritiska.
Varför?
Jo, därför att de kommer inte göra någon nytta, lika lite som Junilistan. Hax skriver:
"För det andra måste man bekämpa EU:s överstatlighet, demokratiska underskott och politiska klåfingrighet genom att spela spelet. (Sd) kommer aldrig att släppas in i matchen. De kommer att sitta och sura på bakre raden, tillsammans med ett antal andra främlingsfientliga ledamöter som ingen lyssnar på, tar på allvar eller samarbetar med. (Oavsett vad man tycker om att vissa partier hamnar i frysboxen, så är det så det går till i Europaparlamentet.)
Att rösta på (sd) om man är EU-kritisk kan alltså närmast få motsatt effekt – eftersom man då konkurrerar ut andra, som verkligen kan göra motstånd."
http://henrikalexandersson.blogspot.se/2012/04/det-borjar-bli-dags-att-fundera-pa-eu.html
Att rösta på SD är att straffrösta.
I praktiken kommer inget av de stora partierna att på något som helst vis att backa i någon EU-fråga överhuvudtaget.
De kommer att lalla vidare med varmluften pysande ur de små kakhålen men kommer aldrig att ändra någonting av något slag när det gäller EU.
Det värsta som Reinfeldt et al kan råka ut för är att SD får fler röster, det är ett personligt nederlag för honom, och det blir som att köra upp en käpp i rectum på Vår Store Ledare. Aaaah!
Det nederlaget vill jag gärna skall drabba honom.
@Anonym:
Ditt resonemang har kanske fog för sig i riksdagsvalet, men när det gäller EU är du helt ute och cyklar.
Reinfeldt bryr sig inte ett skit om SD får ett mandat till EU-parlamentet. Han är en maktmänniska och bryr inte om SD som sådana, bara när de hotar hans makt. Blockpolitik har ingen betydelse i EU-val, och det finns lite konkret som SD kan uträtta i EU.
Stora delar av etablisemenget ser särkert tusen gånger hellre SD i EU-parlamentet än Piratpartiet, då de vet att PP faktiskt kan påverka andra ledamöter. Frågan om EU-utträde bestäms dessutom av riksdagen.
Så rösta på SD i riksdagsvalet om du känner att du måste, men det är verkligen inte någon "käpp i rectum" på Reinfeldt att SD får mandat i EU. Läs Hax bloggpost ordentligt. SD kommer inte göra nån nytta i EU-parlamentet.
Det gör däremot PP i flera viktiga frågor.
Christoffer
Det är riktigt att jag siktade på det svenska riksdagsvalet, inte valet till EU-parlamentet.
Att välja ett EU-kritiskt parti till EU-parlamentet tror jag enbart är att markera, verkningsgraden är limes noll.
Min enda möjlighet (tyvärr) är att ta mig så långt ut som möjligt från de etablerade partierna - vilka är EU-vänner nästan hela bandet - och då landar man i SD, möjligtvis V.
Skälet är naturligtvis den totala frustration som blir resultatet när hela politikerklassen vägrar ta in verkligheten utan bara fortsätter som ett gäng lallare. Vad skall jag göra för att någon skall lyssna?
Det enda vapen jag har mot en arrogant politikerklass är min röst i september 2014 och den skall jag använda för att åstadkomma kraftigast möjliga reprimand för deras ohörsamhet.
Reinfeldt kommer inte att bli glad.
Politiker är helt vanliga människor med storhetsvansinne.
Skicka en kommentar