Hetsjakten på och mediedrevet mot Håkan Juholt var precis så vidrigt som väntat när medier och motståndare får blodsmak på högt uppsatta politiker. Juholt hade för få mäktiga vänner runt sig när det började storma. Så långt är hans analys korrekt i den kommande boken.
Men det vore förstås klädsamt om han även insåg sina egna tillkortakommanden. Det fanns ju trots allt konkreta orsaker till det utbredda interna missnöjet med hans ledarskap. En partiledare kan inte trampa i klaveret hur många gånger som helst och tro att det inte får några följder.
Jag och många med mig såg Juholt som nästan beundransvärt stryktålig under den korta men intensiva match han gick som socialdemokratisk partiordförande. Men kanske är sanningen en annan, nämligen att han själv aldrig riktigt förstod att han gjort något fel.
1 kommentar:
Jag såg en text-tv notis och Juholt kritiserar Vanja Lundby Vedin för att hun hade mage att ifrågasätta den ekonomiska politiken på ett möte.
Det säger en hel del om den interna partikulturen och ledarkulten inom S och att problemet är djupare an Juholt.
/B
Skicka en kommentar