Svensk alkoholpolitik bygger bland annat på totalkonsumtionsmodellen. Den handlar precis som namnet antyder om tesen att ju större den totala konsumtionen är i samhället, desto större kommer också alkoholskadorna att bli. Till dessa skador räknas inte bara direkta hälsoeffekter av drickandet utan också alkoholrelaterad brottslighet.
Sveriges EU-inträde spåddes av många forskare bli en katastrof. Gränserna öppnades och plötsligt kunde svenskar pendla och lasta på mer alkohol än de kunde bära. Drickandet har ökat, men det har stabiliserats på en lägre nivå än många befarat. Mest intressant är att skadorna inte har motsvarat den faktiska ökningen. Det alkoholrelaterade våldet har inte alls ökat, konstaterar Mattias Svensson. Han tror att det kan handla om att svenskar vant sig vid den ökade friheten och att det därför inte är lika spännande att forsla in alkohol över gränsen längre.
Ett motexempel skulle vara Finland. Där ökade supandet markant efter att alkoholskatten sänktes. Politikerna hade inte is i magen utan höjde den snabbt igen. Finländarna klarade helt enkelt inte av lägre alkoholskatter, löd slutsatsen. Det finns egentligen inget skäl att anta att våra grannar i öst skulle vara annorlunda än vi. Även finländarna hade sannolikt vant sig vid lägre alkoholskatter efter ett tag och anpassat sin konsumtion. Nu fick de aldrig riktigt chansen.
Det kan vara bra att gå utanför de egna strikta tankeramarna ibland. Ovanstående upptäckt lär dock inte göra att de varma anhängarna av den svenska alkoholpolitiken ändrar åsikt. De lär fortsätta att peka på Finland som skräckexemplet så fort någon sorts liberalisering av den svenska alkoholpolitiken kommer på tal. Själv skäms jag mest över att som vuxen klok människa behöva gå till Systembolaget och handla varm öl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar