I dag är det dagen D som i datalagringsdirektivet. Frågan ska avgöras av riksdagens ledamöter. Vi vet redan nu att direktivet kommer att bli svensk lag eftersom det stöds av Moderaterna och Socialdemokraterna och eftersom partipiskorna viner så hårt i dessa toppstyrda partier att knappast någon lär ha mod att sätta sig på tvären. Några centerpartister kommer att visa kurage och rösta nej. Men det kommer inte att påverka utfallet då Vänsterpartiet och Miljöpartiet är för små.Centerpartiets hållning blir särskilt märklig, vilket illustreras av gruppledaren Anders W Jonssons svar på hur partiet tänker rösta: "Centerpartiet har ju sagt nej till datalagringsdirektivet. Men efter att ha förhalat den här frågan nu ett antal år, och förhandlat fram en lag, så kommer vi att rösta ja till det lagförslag som finns." De gillar inte datalagringsdirektivet, de är rent av "benhårda motståndare" till det. Men de tänker ändå rösta ja. Och detta är alltså ett parti som säger sig vilja arbeta hårt för att bli tydligare. Lycka till med det, Annie lööf.
Eftersom vi lever våra liv i datorn och smarttelefonen numera är det en stor del av vårt liv som kommer att lagras när tele- och nätoperatörerna blir ålagda att lagra all vår elektroniska kommunikation i sex månader. Ett argument som lagens försvarare använder är att polisen behöver få tillgång till informationen i sin brottsbekämpning och att det inte är någon fara för integriteten eftersom uppgifterna endast blir tillgängliga vid misstänkta brott som ger fängelse i minst två år. Men med direktivet på plats finns givetvis all möjlighet att i framtiden förlänga lagringsperioden till ett, två eller kanske fem år samt ge polisen rätt att begära ut informationen även för ringa brott. Det står risk för ändamålsglidning skrivet över direktivet i stora röda bokstäver.
Många varnade för en ändamålsglidning när FRA-lagen klubbades igenom. Regeringen viftade bort dessa varningar, men i dag vet vi att alla vi kritiker fick rätt. Fler och fler myndigheter vill få tillgång till FRA:s tjänster och allt fler kommer att få det. Hur kommer datalagringsdirektivet att se ut i praktiken om fem år? Det är det ingen som kan svara på i dag. Det enda vi vet är att polisen kommer att vilja ha större tillgång till informationen och att politiker kommer att propagera för det. Polisen måste ju kunna lösa brott.
Jag befarar att vi om fem år kommer att kunna titta på dagens omröstning och debatt och suckande yttra orden "vad var det vi sa". Det känns ibland lite hopplöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar