Så var sagan slut. Philadelphia Flyers fantastiska slutspelsrunda är över. Chicago Blackhawks vann match 6 på bortais, klubbens första seger i Philadelphia på över 13 år, och tog därmed hem matchserien med totalt 4-2. Det är ofta småsaker som avgör i slutspelet och sättet som årets finalserie avgjordes på var verkligen snöpligt.
En finalförlust är förmodligen det bittraste en spelare i NHL kan råka ut för. Över 100 matcher spelade och sedan... ingenting. Men Flyers har inget att skämmas för. Match 1-4 var fyra jämna bataljer som kunde ha slutat hur som helst. Match 5-6 var Chicagos. Blackhawks vann således rättvist och det känns inte på något sätt oväntat att det slutade så här. Philadelphia hade inte mycket bränsle kvar att spela på i natt och kunde, om inte Michael Leighton varit bra i målet, ha hamnat i ett omöjligt underläge redan efter första perioden. Att laget kom tillbaka, kvitterade sent i den tredje perioden och sedan hade flera lägen att avgöra i förlängningen, säger mycket om inställningen. De som trodde att Chicago skulle svepa Philadelphia i fyra raka övertygande segrar fick tänka om. Storfavoriterna fick verkligen slåss får segern. Ändå är det bittert, oerhört bittert. Vem vet när chansen att spela en final ges igen?
Det har varit en osannolikt resa. Philadelphia Flyers tippades som Stanley Cup mästare av hockeybibeln Hockey News inför säsongen. Anledningen var inte minst Chris Pronger. Men hösten var en besvikelse och coachen John Stevens fick sparken i början av december (vilket borde ha skett redan efter förra årets slutspel om du frågar många fans). In kom Peter Laviolette, en Stanley Cup-coach. Som sämst låg laget 29 i hela ligan och 14 i Eastern Conference. Klubbens slutspelsöde avgjordes i en straffläggning i den 82 och sista grundserieomgången. Därtill kämpade sig laget igenom en sällan skådad målvaktscirkus med totalt fyra skadade målvakter som avlöste varandra till höger och vänster innan de tvingades utgå på grund av skada. I slutändan bar både tänkta andremålvakten Brian Boucher och tredjemålvakten Michael Leighton fram laget till en slutspelsplats och sedan en finalplats. Vad som händer i sommar blir därför intressant att se. Rykten hävdar nämligen att succémålvakten Leighton inte kommer att få stanna. Även Gagne och Hartnell kan hamna i andra klubbar.
Jag har inte följt en Stanley Cup-final med något intresse sedan 1997. Det var senast Philadelphia hade chansen att vinna. Då föll laget platt mot ett stekhett Detroit Red Wings. Årets upplaga av Flyers var något helt annat och kommer att bli hågkommet för evigt i klubbens historia för sin förmåga att aldrig ge upp, att alltid komma tillbaka. Störst är givetvis den historiska vändningen i kvartsfinalen mot Boston då 0-3 i matcher blev 4-3. Trots att staden Philadelphia får fortsätta att vänta på Stanley Cup kommer många se tillbaka på detta års slutspel som det när klubbens ära återställdes efter alla fiaskon. Frågan är bara om det kommer att dröja ytterligare 13 år innan klubben kommer två segrar från att vinna bucklan igen.
"Jag är stolt över grabbarna, vet att jag kommer att minnas de här grabbarna länge", sa lagets bäste målskytt och poängplockare Daniel Briere.
"Jag är stolt över att grabbarna gav sig själva en chans att tävla om the Cup", säger Peter Laviolette.
2 kommentarer:
De borde ha vunnit igår faktiskt, även om första perioden påvisade motsatsen. De hade öppet mål i slutminuterna och borde avgjort men men... De spelade otroligt bra mot slutet och sista målet var bara flyt.
Det var iaf jämna och bra matcher.
Jag trodde på seger, men Chicago var det bättre laget sett över tre perioder. I förlängning kan det gå hur som helst och Blackhawks gjorde som de har gjort tidigare i serien: när Flyers skapade heta chanser och ett mål hängde i luften, åkte de helt enkelt och satte pucken i mål.
Skicka en kommentar