Efter fyra jämna matcher och ett till synes allt mer frustrerat Chicago var det proppen ur för favoriterna i match 5. Chicago avgjorde matchen redan i första perioden med två skitmål och Kris Vertsteegs 3-0. Philadelphia kom tillbaka, reducerade fyra gånger men kunde inte komma närmare än ett tvåmålsunderläge. Det var ett pånyttfött Chicago som vann med 7-4 och tog ledningen med 3-2 i matcher.
Ville Leino sa att laget var nervöst i första perioden. "Nervositet eller nerver, något var det i alla fall," konstaterar Flyers-coachen Peter Laviolette och hävdade att Chicago hade mer energi. Dustin Bufyglien, som varit mållös i fyra finalmatcher, gjorde sin bästa match hittills. Han var utan tvekan ute efter Pronger i natt och fällde backjätten mer än en gång till publikens stora förtjusning. Dessutom satte han två mål, spelade fram till två och blev en av matchens lirare. Chicago-coachen Joel Quennevilles beslut att blanda om i kedjorna gav resultat.
Hittills har det varit hemmalagens finalspel. Samtliga fem matcher har slutat med hemmaseger. Chicago tog kommandot med två raka segrar, Philadelphia återtog initiativet med detsamma. Och nu har Chicago alltså åter greppat styrstocken i Stanley Cup-finalen. Vid varje "momentum swing" har vi letat tendenser. Varje gång har vi haft fel - det andra laget har kommit tillbaka. Jag tror att det kommer att bli samma utfall den här gången.
Det var väntat att Chicago skulle komma ut som ett nytt gäng efter två raka bortaförluster. Nu väntar match 6 i ett kokande Wachovia center och det blir en annan historia än nattens hemmakross. "En match är bara en match", konstaterade Flyers coach Laviolette efter förlusten. Det är en klyscha, men i slutspelet stämmer den ofta. Det är sällan en seger leder till en annan, särskilt när fördelen av hemmais skiftar.
Man kan tycka att Laviolette borde vara lite oroad över målvaktsspelet. Men det finns förstås ingen tid, eller poäng i, att oroa sig med max två matcher kvar av säsongen. Faktum är dock att Michael Leighton gjorde en slät figur på söndagsnatten och ersättaren från period 2, Brian Boucher, var medelmåttig. Samtidigt gjorde Antti Niemi de räddningar som krävdes, en del svettiga sådana. Jag har sagt hela tiden att Flyers målvakt, oavsett vem det är, måste göra fantastiska räddningar om laget ska ha en chans att vinna. Det är sällan bara en målvakts fel när ett lag förlorar och visst var Flyers-försvaret inte alls lika bra som tidigare. Pronger var inne på sex baklängesmål och satt utvisad vid ett sjunde. Chicago gjorde faktiskt två powerplay-mål samtidigt som Philadelphia misslyckades på tre försök. Det var således många saker som spelade in i natt. Mest av allt verkade dock Chicago ha bestämt sig för att vinna.
Det är märkligt det här med hemmais i slutspel. I de två matcherna i Philadelphia klagade Blackhawks-fansen över hur Chris Pronger kom undan med i stort sett vad som helst och att pucken studsade Flyers väg. I natt rånades Philadelphia på en trolig straff och ett givet fyra minuters powerplay när Danny Briere fick en Chicago-klubba i ögat.
"Det här laget ger inte upp", konstaterade Chris Pronger efter matchen. Vi tror honom. Det bör åtminstone kunna räcka till en sjunde match, Chicago har inte vunnit i Philadelphia sedan 1996 och Flyers har 9-1 på hemmais i slutspelet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar