Din rätt till ditt liv, din kropp och därmed även din död är den mest grundläggande idén i en frihetlig syn på människan och samhället.
Det kan låta okontroversiellt att vi alla ska få bestämma över våra kroppar. Det är det förstås inte. Inget svenskt riksdagsparti ställer upp på denna enkla devis om man kräver konkreta politiska förslag av dem. Det skulle nämligen betyda att narkotikapolitiken helt lades om, sexköpslagen plockades bort, alkoholpolitiken lades på historiens skräphög och mycket annat.
Lika självklar borde rätten till vår egen död vara. I Sverige är så kallad aktiv dödshjälp förbjuden. Men debatten har börjat ta fart. Folkpartisten Eva Flyborg har krävt att lagen ändras och både Läkarförbundet och Läkaresällskapet är på väg att svänga något i frågan.
Många dödssjuka har i stället för att få dö i frid hemma bland sina anhöriga åkt till Dignitaskliniken i Zürich för att avsluta sina liv där. Jag vet hur jag skulle vilja ha det om jag blev dödssjuk. Jag skulle inte vilja tyna bort i en sjukhussäng, jag skulle inte vilja bli ett paket vars liv garanteras av andra och i slutet en maskin. Jag skulle vilja fatta valet själv och dö i frid hemma. Många svenskar verkar resonera likadant.
Se också SvD:s prisbelönta artikel På väg till sista vilan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar