Valresultatet från Europaparlamentsvalet 2009 är i det närmaste klart. Mätningarna som gav Piratpartiet mellan 6 och 8 procent visade sig stämma. Partiet hamnar på runt 7 procent och tar ett mandat. Junilistan spurtade rejält de sista dagarna men åker ändå ur.
Det finns vissa positiva aspekter. Moderaterna rasade ihop fullständigt under valspurten och hamnar under 20 procent med sina 18,7. Fredrik Reinfeldt var, som vanligt, samlad och såg positivt på resultatet eftersom Moderaterna behåller sina fyra mandat. Ett tag låg partiet på 15,9 procent men klättrade sakta men säkert under kvällen. Socialdemokraterna gör ännu ett dåligt Europaval och får under 25 procent, men Mona Sahlin är så nöjd så nöjd. Det är förstås fånigt att varken Sahlin eller Reinfeldt vågar stå upp och erkänna den besvikelse de båda känner inombords. Vänsterpartiet rasar med över 7 procent, vilket är en god nyhet vilken dag som helst. Partiet saknade utan tvekan Jonas Sjöstedt.
Och så Piratpartiet, förstås. Över 7 procent är imponerande och jag gratulerar gärna piraterna till denna framgång. Det är en nödvändig knäpp på näsan för de etablerade partierna, inte minst Alliansen. Troligt är att även Miljöpartiet har integritetsfrågorna att tacka för en del av sin framgång i detta val. För vänsterväljare som har betraktat Piratpartiet som "borgerligt" kan MP ha upplevts som ett bra alternativ.
Negativt är att Kristdemokraterna behåller sitt mandat. Vem som får det mandatet får vi veta på onsdag, men i värsta fall blir det Ella Bohlin.
Bland övriga partier hittar vi Sverigedemokraterna som får 3,3 procent. Det är en tredubbling jämfört med 2004. Fi-ttorna får 2,2 procent, de flesta av partiets väljare bestämde sig alldeles vid slutet och kanske bidrog Benny Andersson till att mobilisera feministerna.
Valdeltagandet ökade i Sverige och ser ut att sluta på runt 44 procent jämfört med knappa 38 för fem år sedan. Mediebevakningen har varit mer intensiv än 2004. Integritetsfrågorna har lockat fler unga att rösta, vilket är mycket Piratpartiets förtjänst. Men i EU som helhet går valdeltagandet ned, vilket är en tydlig signal till avståndet mellan EU-elit och folk. Margot Wallström såg, med all rätt, lite nedslagen ut. EU:s charmoffensiv har inte hjälpt.
Erika Bjerström fällde en intressant kommentar. Vi skulle, menade hon, se ned på exempelvis Afrikanska unionen om mindre än hälften av unionens befolkningar stod bakom de politiska representanterna. Men när det gäller EU låtsas vi inte riktigt om att unionens företrädare i parlamentet faktiskt inte ens har hälften av Europas väljare bakom sig.
Frågan är var gränsen går för när valets framröstade representanter över huvud taget inte är legitimt valda?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar