Vi har rätt att dö

Människan har rätt till liv, men människan har också rätt till sin död. Eller borde ha. Det uppmärksammade fallet om den sjuka 52-åriga fransyskan Chantal Sèbire har rört upp känslor och gjort att dödshjälpsdebatten hamnat i medialt fokus igen. Den sjuka kvinnan bad om tillåtelse att få avsluta sitt liv under värdiga former. Hennes ansökan avslogs. Frankrike har precis som Sverige ett förbud mot aktiv dödshjälp, läkare får alltså inte aktiv hjälpa en person att dö, däremot kan man avbryta livsuppehållande åtgärder. Vilket inte riktigt är samma sak eftersom det fortfarande innebär att personen måste plågas ihjäl.

Att tillåta aktiv dödshjälp är barbari, har det sagts i den franska debatten. Det är alltså inte barbariskt att låta svårt sjuka människor, för vilka det inte finns någon smärtlindring, tyna bort av en vidrig sjukdom? Vi har haft ett flertal uppmärksammade fall även i Sverige (bloggat här) där döende människor försökt uppmärksamma rätten att få avsluta sina liv i värdighet. Argumenten faller alltid för döva öron.

För den som vill avsluta sitt liv för att slippa plågas finns inte så många andra alternativ än att åka till Dignitas klinik i Zürich. Där tillämpas eutanasi på en värdigt sätt. Men alla svårt sjuka människor kan förstås inte ta sig till Schweiz. Då är det tydligen bättre att de tynar bort i en sjukhussäng i sitt hemland.

Sjukdomen hann ta Sèbires liv bara 48 timmar efter domstolens avslag.