Politiken har svikit Sveriges kvinnor

Sverige har under det senaste decenniet tid haft en historiskt hög asylinvandring och väldigt generösa regler för dem som kommit hit. Ålderstester av ensamkommande som hävdar att de är minderåriga har i praktiken avskaffats, vilket oundvikligen gjort att denna grupp har vuxit monumentalt.

En ensamkommande minderårig åtnjuter nämligen helt andra rättigheter än en ensamkommande vuxen - vilket även betyder helt andra kostnader för samhället.

Det var Alliansen som tillsammans med Miljöpartiet möjliggjorde detta genom sin blåögda politik. Nu ser vi konsekvenserna på område efter område. Att sannolikt tiotusentals ensamkommande under de senaste åren ljugit om sin ålder för att få asyl orsakar inte bara onödiga kostnader för skattebetalarna. Det skapar även problem för det öppna och godtrogna svenska rättsväsendet.

Unga män kommer undan straff genom att hävda att det är minderåriga. De släpps ut igen efter att de på grund av oklar ålder inte ha kunnat dömas för det grova brott de begått. Det finns hårresande exempel med män som har ett halvdussin identiteter, men där tingsrätten ändå går på den lägsta ålder som den misstänkte själv uppger.

Sveriges institutioner har helt enkelt inte varit beredda på denna situation.

Åklagare uppger att de får ägna lika mycket tid åt att söka bekräfta den misstänktes ålder som på att bygga ett mål mot honom. Så här kan vi inte ha det. Ålderstester måste ske vid ankomst till Sverige, och den som inte har rätt att vistas här (som exempelvis de marockanska gatuungdomarna) måste utvisas.

Ensamkommande som SR:s Ekot talat med medger att de flesta ljuger om sin ålder eftersom det innebär att de lättare får asyl, genast får börja skolan, får bättre boende och så vidare. Det är inte svårt att förstå incitamenten här. Men det betyder inte att det är acceptabelt.

Det är förstås viktigt att påpeka att majoriteten av ensamkommande män och unga inte begår våldtäkter eller utsätter kvinnor för sexuella trakasserier. Ej heller är våldtäkter eller tafsande något som uppstått med stor asylinvandring. Men fenomenet med att många unga män i grupp omringar kvinnor är de facto något nytt i det svenska samhället.

Tonårstjejer i skolan har berättat hur unga utländska killar står i stora grupper som tjejerna måste passera igenom för att ta sig förbi. När de passerar utsätts de för en sorts närkontakt som de inte själva har gett sitt godkännande till. Detta beteende liknar det som nu uppges inträffa på flera av landets musikfestivaler och är tvivelsutan ett sätt att uttrycka dominans. Tillvägagångssättet gör det dessutom svårt att peka ut en enskild gärningsman.

Kvinnor och tjejer har blivit närmast rättslösa, vilket ger vissa manshatare vatten på sin kvarn om hur onda alla män är och hur patriarkalt Sverige är. Feministiska grupper vill få det till att handla om "könsroller", och en mansfråga generellt. Det är att feltolka hela situationen, och risken är uppenbar att denna felanalys kommer få problemet med massövergrepp att växa utan att någon förmår göra något åt det.

Vi måste också fråga oss vad som händer med förtroendet för rättssamhället när brottsoffer ser att förövare kommer undan enbart genom att hävda att de är minderåriga.

Alla politiker, från höger till vänster, upprepar att det råder "nolltolerans" mot sexuella övergrepp. Men på en fråga från Ebba Busch Thor i den senaste partiledardebatten i SVT:s Agenda ville Stefan Löfven inte gå med på att den asylsökande som döms för övergrepp också ska utvisas. Hårda ord betyder ingenting om de inte följs upp av en konkret politik.

Det råder ingen nolltolerans mot sexuella övergrepp i Sverige. Snarare tvärtom. Lagstiftarna, den svenska riksdagen, har svikit svenska kvinnor och tjejer.