De syns överallt. Uttalar sig om allt mellan himmel och jord. Vet alltid bäst. Sätter ned foten mot det ena och det andra. Ställer krav i olika upprop. Det är allas våra älskade kändisar jag tänker på.
Men har de koll? Nej, och det är inte heller nödvändigt. Enbart i kraft av att vara känd får de uppmärksamhet, spaltutrymme och TV-tid.
Henrik Schyffert, som genom sina absurda jämförelser gett upphov till begreppet "schyffertonomics", har själv medgett att han "är känslostyrd" och "inte har koll". Han tycks själv förundrad över att allt han säger i migrationsfrågan får så stor uppmärksamhet.
En annan person som gett sig in i migrationsdebatten är Björn Ulvaeus. Han har i DN liknat asyltrycket mot Sverige med den svenska emigrationen till Amerika och använt denna liknelse som ett argument för att Sverige skulle fortsätta att ha världens mest generösa asyllagar.
Jämförelsen haltar av flera skäl - inte minst eftersom Amerika var oerhört selektivt i vilka som släpptes in (starka och friska personer) och inte försörjde dem som inte förmådde göra det själva - och den säger en del om hur snett diskussionen kan hamna när personer vars enda renommé är ett kändisskap ges utrymme i debatten.
Hur blev kändisar utan koll så oerhört intressanta? Kanske för att inte heller journalisterna har så bra koll längre. Blind höna låter annan blind höna komma till tals. Sannolikt har det även delvis med vårt kändisfokuserade samhälle att göra. Kändisar bakar. Kändisar lagar mat. Kändisar äter maten som andra kändisar lagat. Kändisar tävlar mot andra kändisar. Klart att kändisar även ska få uttala sig om saker de inte förstår sig på.
Schyffert är kanske rolig på scen. Malena Ernman kan sjunga. Och Björn Ulvaeus har bidragit till att skapa en sångskatt. Men något relevant att bidra med politiskt har de inte.
Läs även:
Naomi Abramovicz
13 kommentarer:
Excellent analys, kändisfixeringen är både pinsam och tröttsam, med betoningen på "kändisar" i flera av fallen, liksom "stjärna".
Såg tex uppställningen av årets Stjärnorna på Slottet där det verkade fler tomtebloss än supernovor om man säger så.
Utvalda kändisars kommentarer används naturligtvis i syfte att försöka ge en viss fråga extra tyngd. Eller snarare argumentationen. Vet "kändisen" att uttala sig om en viss sak så måste det såklart stämma. Han/hon är ju gudbevars känd! Är det inte kändisar så är det "experter", förutsatt förstås att infallsvinkeln hos vederbörande är den önskade. Det saknas heller inte exempel på affischnamn som helt oblygt använder sitt kändisskap för att propagera för diverse. En anledning till att jag sedan länge tappat respekten för både Sting och Bono, för att bara nämna ett par.
Skillnaden mella sk kändisar och sk experter är väl egentligen inte så stor?
Precis som man kan förvänta sig att Ernman drar en aria och gör ett utspel i någon blaska så kan man förvänta sig att Demker och Bjerreld tex gör ett expert-uttalande i samklang med sin gamla garderobs-kommunism i någon blaska.
De kunnigare journalisterna använder sig av kändisar och experter för att bekräfta sin egen åsikt och de andra gör det för att ha något att skriva.Även journalistikens B-lag måste ju ha något att äta..
Alltså, rederierna på 1800-talet fick själva betala för att frakta tillbaka de passagerare som inte fick komma in i USA. Med andra ord var det ett hårt transportansvar som gjorde att inte vem som helst kom in.
Seriefiguren Rocky sade en gång: "Har du någonsin träffat en kändis som inte är helt blåst i huvudet? Nej, artister skall sjunga och dansa och sedan skall de tillbaka in i sin lilla bur och hålla alldeles käft!"
Väl rutet! Finns dock vissa undantag: de som är kunniga och pålästa inte vänder kappan vartefter (de tror) det blåser, tex Alexander Bard, Leif G W Persson och Unni Drougge för att nämna några. Jag delar inte ovan nämnda trios åsikter i allt men jag har stor respekt för deras integritet som inte ger uttrymme för PK-bias och att de oftast har täckning för sina uttalanden irl experience.
Journalisterna serverar oss kändisarna för att folk ska sova vidare utan att se hur sjukt vårt samhälle är nu, glamor funkar tyvärr
Hej.
Det parti som lovar att genomföra en förändring av svensk invandringspolitik till den amerikanska av artonhundratalsmodell har min röst.
Hm, känd person plus medial uppmärksamhet plus en flyktigt allmängiltigt 'god' åsikt grundad i mycken patos, men varken etos eller logos; är inte det ett signum för populistisk ledarkult av klassiskt autokratiskt snitt?
Kombinerat med stimuli-beroende, socialt gillande-beroende samt normupplösning och okunskap utgående ur värderelativism och kunskapsnihilism skulle man kunna anta att manegen är krattad för En Stark Ledare(tm), men jag tror snarare att det blir en övergång till allt mer korporativt byråkratstyre, där valen är en ren ritualhandling för att ge den metastatliga administrationen en patina av demokratisk legitimitet. Givet ovanstående kommer vi att vara oförmögna (eller ovilliga) att förhindra detta [utan att vända oss till ideologisk/religiös/nationalistisk fanatism].
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Till och med Expressen surnar till över Aftonbladets sätt att "förstå" verkligheten.
Det gäller Finanspolitiska rådet så det öppnar ju för ett insatt uttalande från Henrik Schyffert nu när Ingvar Persson visat vägen?
"Att tvärsäkert kommentera faktaunderlag som man inte har läst - eller totalt har missförstått - är också något som präglar subkulturen på AB:s ledarsida. "
http://www.expressen.se/ledare/eric-erfors/aftonbladet-vill-tysta-kritiker/
Jag känner bara avsky för kändisar och deras översitteri.
Angelina Jolie är en kändis jag inte ska betala en krona, för hennes verk i framtiden.
http://www.dailymail.co.uk/news/article-3592880/Angelina-Jolie-blasts-EU-race-bottom-response-refugee-crisis-sends-message-British-voters-reject-Brexit-gives-BBC-lecture.html
Vad gäller Henrik schyffert är väl snarast att varför kallas han komiker och när har han tänkt leverera komedi egentligen?
Jag vet egentligen inte om det är så mycket värre med kändisar eller påstådda experter.I dag gör C:s Annie Lööf ett kraftfullt utspel där hon vill ha en särskild brottsrubricering för angrepp emot blåsljus-personal.Vilka grupper, eller särintressen, blir kvar under en normal brottsrubricering, dvs ok att attackera, när alla "utsatta" fått sitt?
Kunde det inte vara en tanke att tillämpa den lag vi redan har?
Så vitt jag vet tillåter den inte attacker vare sig emot blåljuspersonal eller andra? Inte ens om man kommer från socioekonomiskt utsatta områden är det ok enligt gällande lag såvitt jag vet.Inte ens nyanlända, som saknar kunskap om den svenska lagen, erbjuds några undantag faktiskt.
Jag misstänker att det blir knökfullt med särskilda brottsrubriceringar framöver om inte de lagar som redan finns tillämpas.Som alla vet görs ju det i bästa fall selektivt och i sämsta fall inte alls.Det är nog DET som är utmaningen??
Det är skitenkelt att se skillnad mellan kändisar och experter. Kändisar gör något som får folk att lägga märke till dem. Sedan viker de ut sig i veckopressen för att avsluta med något tyckande som mest ser ut som en groda som hoppat fram ur käften på kändisen för att kändisen skall få mer och ny publicitet.
Experter å andra sidan kan något som få förstår och gör avancerade analyser som de uttalar sig om i populärvetenskapliga magasin. Om de sedan blir tillräckligt populära uppträder de i Let's dance.
Skicka en kommentar