Miljöpartism gone wild

Ibland kommer ett sådant där ögonblick då verkligheten slår till och känns i både bröstet och magen. När jag ser diskussionerna om rekryteringen av IS-krigare i Örebro slås jag av en plötslig overklighetskänsla. Är det Sverige vi talar om?

Ja, det är Sverige. För Sverige har förändrats, och det har gått fort. I dag toppas nyheterna emellanåt av att svenska muslimer rekryteras till världens värsta terrororganisation. I dag nåddes vi av uppgifterna att tre svenska medborgare efter flera försök nått Syrien för att strida för IS. Jag räds den dag då den sortens nyheter har blivit så vanliga att vi inte reagerar på dem längre.

Svaret på detta från politiskt håll är ett fortsatt velande. Den rödgrönrosa majoriteten i Stockholms stad fick välförtjänt kritik för sin så kallade strategi att bemöta hemvändande folkmördare med saft och kakor. Deras förslag på jobb och bostad för jihadister är talande för den flathet och naivitet som under lång tid fått styra Sverige. Men den är bara en del av en större helhet.

Samhällsutvecklingen som sådan är mer alarmerande än hur en politisk majoritet i Stockholm ser på jihadister. Stefan Löfven brukar hävda att något i Sverige har gått sönder. Egentligen har Löfven rätt. Han har dock inte reflekterat över att hans egen politik är orsaken.

Sverige har nämligen valt den sällsynt dåliga kombinationen rekordhög asylinvandring av lågutbildade människor från krigs- och terroristhärjade länder, strikt reglerad arbetsmarknad, prisreglerad hyresrättsmarknad och en allmän kravlöshetsagenda. Detta är en dödlig cocktail för både samhällsekonomin och den enskilda individens trygghet och frihet. Det är miljöpartism gone wild.

Det vi ser nu är en systemförändrande utveckling, och det som oroar mig mest är att den inte verkar kunna stoppas. Oavsett om Socialdemokraterna får sitta kvar vid makten eller om Alliansen tar över efter nästa val, kommer en viss utveckling fortsätta med bestämda steg: segregationen.

Effekten av öppenhetspolitiken kommer nämligen bli slutenhet och minskad tillit. Ty när bilar brinner i ditt kvarter med jämna mellanrum, när skolor inte klarar av sitt uppdrag längre, när tandläkaren ber dig att återkomma om ett år, när sjukvården går på knäna, när vården av dina gamla föräldrar försämras, när din mark ockuperas av hitresta tiggare utan att polisen säger sig kunna göra någonting och när du trots allt detta ombeds att betala mer i skatt eftersom allt fler människor som kommit till Sverige inte arbetar, blir resultatet inte bara förlorad legitimitet för hela samhällsapparaten utan en vilja att rösta med fötterna. Flytta till ett bättre område.

Den som har råd, flyttar. Vi har sedan en tid tillbaka en så kallad white flight i Sverige. Vit medelklass flyttar bort från områden när en viss andel invandrare har flyttat in. Kvar blir låginkomsttagare, varav många försörjs med bidrag.

Att flytta är ingen större konst för den som har råd. Den som bor i en hyresrätt och inte har de ekonomiska möjligheterna blir dock kvar. Så får vi områden uppdelade efter inte bara inkomst, vilket är naturligt, utan också etnicitet och religion. Det paradoxala i denna utveckling är att den orsakats av just de politiska partier som säger sig vilja bekämpa segregation och gated communites, som argumenterar för blandade områden med hyres- och bostadsrätter och som genom hyresregleringen vill behålla "rätten" att bo billigt i innerstan.

De som blir kvar, som inte kan flytta, löper inte bara risk att drabbas av kriminalitet och bristande samhällsservice. I takt med att parallella samhällen växer fram med egna regler och lagar, löper människor som kommit till Sverige för att de vill bli en del av det svenska samhället risk att fara illa även på andra sätt. Den sociala kontrollen gör att de inte kan frigöra sig från exempelvis den begränsande kvinnosyn som finns i hemlandet. Den svenska toleransen har slagit så bakut att den i praktiken spottar skötsamma invandrare som vill bli en del av det svenska samhället i ansiktet.

Lägg därtill att Sverige utan omsvep släpper in jihadister, eftersom Migrationsverket till följd av resursbrist beviljar uppehållstillstånd på löpande band, och det är helt naturligt att det uppstår konflikter. Föreställ dig att människor som deltagit i att mörda din släkt flyttar in i din stadsdel.

Jag tror tyvärr att de kravaller vi sett i svenska förorter, den resursbrist vi nu börjar se i det som Reinfeldt så fint kallade "välfärdens kärna", endast är en försmak av vad som kommer. Samtidigt som denna utveckling accelererar, fortsätter regeringen och Alliansen att lansera små meningslösa integrationsförslag.

Du gör klokt i att börja planera för ett annat Sverige, ett Sverige där du ska göra ditt bästa för att tillhöra den ena delen, inte den andra.

Sök dig till ett område där förutsättningarna för en trygg tillvaro med god samhällsservice fortfarande är goda. Leta efter privatskolor till dina barn. Spara mycket pengar varje månad eftersom vi inte vet hur framtidens pensioner kommer att bli. Och köp ett boende utomlands. Utifall att.

Tidigare bloggat:
Stockholmsmodellen: jobb, bostad och stöd till folkmördare

Läs även:
Paulina Neuding i Neo