Vad är SD utan Åkesson?

Givet valresultatet, givet sju partiers enighet i migrationsfrågorna, givet det gapande hålet efter Reinfeldt i Moderaterna och givet den sittande regeringens svaga ställning ter det sig närmast som en självklarhet att Sverigedemokraterna kommer att växa fram till nästa val.

Men som jag har påpekat tidigare är fyra år en väldigt lång tid. Mycket kan hända i både SD och andra partier som helt kullkastar dagens politiska verklighet.

Nu sjukskriver sig Jimmie Åkesson på obestämd tid. Enligt egen uppgift på grund av utmattning eller utbrändhet. Den som har svårt för officiella förklaringar skulle kunna misstänka att det hade något med Åkessons spelande att göra, men det finns det egentligen inget som tyder på.

Utmattningssyndrom, om det nu är vad läkaren bedömt att det handlar om, är en besvärlig diagnos. Den kan ta väldigt lång tid att återhämta sig från och vissa blir faktiskt aldrig helt återställda. Människor som gått in i den berömda väggen har beskrivit hur de en morgon helt enkelt inte lyckades ta sig ur sängen. Hur illa det är ställt med Åkesson vet vi förstås inte.

Jobbet som partiledare är inget vanligt nio-till-fem-arbete utan kräver extremt mycket av en person. Jimmie Åkesson har dessutom varit särskilt påpassad i egenskap av ledare för ett stigmatiserat och väldigt illa omtyckt parti. Det finns därför en inte oväsentlig sannolikhet i att Åkesson faktiskt inte kommer att återvända som partiledare för SD.

Detta skulle plötsligt rita om den politiska kartan. SD är enormt beroende av Åkesson. Någon given efterträdare finns inte. Han är otvivelaktigt partiets draglok och, vågar jag påstå, en avgörande orsak till att SD fick nästan 13 procent i valet.

När andra partiföreträdare fladdrat iväg och gjort bort sig har Åkesson lyckats hantera både politiska motståndare, tårtningar och hårda debatter med ett anmärkningsvärt lugn. Han är måhända tråkig som grå betong, men det är nog precis vad ett parti som SD behöver.

Givetvis tar vissa vänstertroll chansen att håna Åkesson för hans sjukskrivning. Men från dem var väl heller inget annat att vänta. Vi övriga önskar ingen politiker, oavsett partitillhörighet, att bli utbränd.

Hur som helst sätter sådana här oväntade händelser fingret på hur snabbt allt kan förändras, såväl i politiken som i livet.