Det räcker inte med införandet av "hen". Kampen tycks vunnen sedan SAOL tog in ordet. Nu ska "man" bort och ersättas av "en". Det förstår ju vem som helst att vi inte kan säga "man" hela tiden. Upp till kamp mot det maskulina språket!
Min första reaktion (efter den obligatoriska sucken) är: Jaha, ska alla börja prata som Åsa-Nisse nu?
Men så inser jag att om vi ska ta maktstrukturerna i språket på allvar, finns ju betydligt mer att göra än att bara byta ut pronomen. Då måste det tas ett helhetsgrepp om hela språket. Nu om någonsin behövs det feministiska helhetsperspektivet!
Faktum är att "man" används väldigt frekvent i vårt språk. Så när det feministiska maktövertagandet är fullbordat kanske vi pratar så här i stället:
En kommer från Enchuriet och håller på Enchester United. En är tidvis enodepressiv och jobbar som ennekäng. En firar gärna semester på Enhattan. En älskar endelmassa. En röstade inte i valet eftersom en inte ens vet vad en endatperiod är. En pratar flytande endarin och skäms ibland för enskligheten.
5 kommentarer:
Vi säger redan hon om båtar och klockan. Det går förstås att expandera.
Nyspråk.
/B
Med tanke på att språket är människans sanna magi så är det kanske inte så konstigt att ett gäng dussin-magiker försöker sig på att rabbla sina tafatta trollformler. Vi får väl se om det fungerar...
Hans, din ord-magi är mycket starkare och svårare att stå emot, så jag oroar mig inte nämnvärt.
Jag är född i Karlstad, och har alltid sett pronomenet en som en vacker och litet folklig synonym till man. Det är tragiskt om detta fina gamla ord nu skall kidnappas och politiseras.
En ser framför sig hur en år efter valet 2018 tvingas lyssna till riksdagsenen Gudrun Schyen när hen på sitt eniska ener, inför både talenen och övriga riksdagsenar, motionerar om en lag som påbjuder fängelse för den som använder ett språkbruk vilket befäster de enliga maktstrukturerna i samhället.
Skicka en kommentar