Dokumentärer som känns

Jag älskar dokumentärer. Nästan mer än fiktion, vill jag påstå. En dokumentär kan kännas som fiktion, men vetskapen att det som skildras är verkligt - även om filmskaparen givetvis kan välja att både klippa bort och framhäva och därmed i slutändan skapa en halvsanning - gör att jag fastnar.

Krig. Självmord. Mobbning. Rättsfall. Fängelser. Allt slukas med hull och hår. Här kommer några tips på lördagskvällen.




Dear Zachary är nog den starkaste dokumentären jag någonsin sett. Om du inte har sett den, läs inget om fallet utan se bara filmen. Nu.



Bully visar svart på vitt hur mobbning kan se ut i skolan, och vilka förödande konsekvenser det kan få. En film som lämnar en klump i magen länge.



Det har gjorts många dokumentärer om miraklet i Anderna. Stranded är en av dem och den känns inte så Hollywoodifierad som vissa andra.



The Imposter är en osannolik och rörig historia som fascinerar och berör.



Amerikanska fängelser är kanske den demokratiska världens tuffaste. Släpp in Louis Theroux i ett av de värsta och du får en bisarr situation. Miami Mega Jail är både tragisk och lite komisk på samma gång.



Om det är någon som ständigt utmanar den kinesiska diktaturen är det Ai Weiwei. Ai betalar ett högt pris för sitt motstånd. Men han vinner också beundran. Ai Weiwei: Never sorry är en film om mod.