Partiet med det krångligaste av alla partinamn, Feministiskt initiativ, får 2 procent av partisympatierna i Metro/Yougovs senaste mätning.
Femnisterna jublar. Men jag tror inte att vi ska ta denna enskilda mätning på alltför stort allvar. I den senaste Sifomätningen fick gruppen "övriga" drygt 2 procent. Där ingår även Piratpartiet, Nationaldemokraterna och en mängd andra partier. Det är också noterbart att Sverigedemokraterna ligger markant högre i Yougovs mätning jämfört med Sifos (11,4 mot 8,3 procent). Ingen annanstans har Fi fått sådana här siffror.
Men. Det råder föga tvekan om att Fi har vind i seglen och att feministerna andas morgonluft just nu. Om vi för ett ögonblick ska anknyta till mediernas gullande med Miljöpartiet kan vi konstatera att även Fi är ett parti som haft en väldigt bekvämt resa under lång tid.
All publicitet har varit god publicitet. Gudrun Schyman har inbjudits till TV-soffor i en omfattning som ingalunda motsvarar partiets storlek. För att ytterligare hjälpa Fi kommer Yougov från och med majmätningen börja särredovisa partiet, trots att det varken finns representerat i riksdagen eller Europaparlamentet.
I likhet med MP ses Fi som ett "neutralt alternativ", ett parti som strider för "goda" frågor som ingen egentligen kan vara emot. Det finns en snällhetsfaktor som gör det svårt för motståndarna. Naturligtvis är det precis denna bild som partiet vill upprätthålla. Inte bilden av instabila manshatare som vill styra och ställa i människors privatliv, som vill feminisera mannen och göra hela Sverige till ett radikalfeministiskt laboratorium.
Nej, det är de mjuka frågorna som lyfts fram. Högre löner i kvinnodominerade yrken och rätt till heltid. Våld mot kvinnor är en annan fråga som Fi varit väldigt aktivt i, vilket är smart för ett populistiskt parti. Även här är det nämligen svårt att stå i andra ringhörnan. Ingen är för våld mot kvinnor, men den som argumenterar mot Fi:s förslag på omvänd bevisbörda i sexualbrottmål riskerar att framställas som en person som inte ser våldet som ett problem. Samma problematik brottas vi med i sexhandelsdiskussionen.
En feministisk valframgång, även om den inte räcker till riksdagen, skulle kunna vara det sämsta som hänt jämställdheten i Sverige sedan Margareta Winbergs dagar. Ett starkare Fi kan nämligen få de etablerade partierna att anamma delar av dess politik.
Lite sund granskning från medierna vore ett inte helt orimligt krav såhär i valtider. Men det är inget vi lär få se innan september. I takt med att en rödgrön seger ser allt säkrare ut kan vissa vänsterväljare lockas att lägga en röst på Fi eftersom de inte anses riskera chanserna för en ny regering.
Efter valet kommer alla antifeminister där ute ha all anledning att börja fundera över hur oppositionen bäst ska organiseras. Så här kan det inte fortsätta. Vi behöver bli en mycket mer röststark grupp.
7 kommentarer:
Det här är väl ändå att se på frågan med snävt nationalistiska glasögon:
"Det finns en snällhetsfaktor som gör det svårt för motståndarna. Naturligtvis är det precis denna bild som partiet vill upprätthålla. Inte bilden av instabila manshatare som vill styra och ställa i människors privatliv, som vill feminisera mannen och göra hela Sverige till ett radikalfeministiskt laboratorium. "
I Öresundregionen, Köpenhamn och resten av Europa ses svenskfeministerna som just precis, instabila manshatare som vill styra och ställa i människors privatliv.
Det är bara i Sverige som det "finns en snällhetsfaktor som gör det svårt för motståndarna".
Du kan gå med i piratpartiet och argumentera för din sak där. Det är nog det parti som är lättast att påverka i dagens läge samtidigt som feminism faktisk har mött motstånd i partiet.
Det finns ett generalargument emot FI: Grunlagsfäst könsneutral lagstiftning.
FI är emot det, men folket är för. Om detta togs upp i varje debatt, skulle partiet raderas ut.
Bara käringar oroar sig för fruntimmer.
Är det verkligen en fråga om integritet?
Mcike:
Du brukar ju kalla oss SDare för kärringar. Trots det verkar du oroas av oss?
Rösta du på Schyman Micke om hon känns som Sveriges framtid för dig.
Har det förbigått någon att män som grupp generaliseras ständigt i svenska medier? Män som grupp kan beskrivas som våldsbenägna, galna, nedlåtande, kvinnoföraktande, "knullgubbar", och jag har inte ens börjat slänga ut epiteten. Är det här inte att jämställa med att beskriva män som grupp med negativa termer? I Sverige ska vi väl inte döma individer till vilken grupp de tillhör? Eller gäller det bara vissa grupper och andra är det legitimt att döma individer efter vilken grupp de tillhör, som i fall där män är representerade?
Ser med olyckliga ögon på svenska mediers debattklimat, som tär på själen för var dag som går. När ska eländet få ett slut? Kanske dags att starta AFI, Antifeministisktinitiativ?
// Magne
Du brukar ju kalla oss SDare för kärringar. Trots det verkar du oroas av oss?
----------------------
10 procent facister eller 10 procnet kommunister är 10 procent för mycket.
Det har historien tydligt visat.
Skicka en kommentar