Ingen har undgått dödsmisshandeln i Helsingborg. En djurgårdssupporter slogs helt sonika ihjäl på öppen gata. Händelsen har fått enorm uppmärksamhet. Supportervåldet har åter hamnat i mediernas och politikernas blickfång, och fina solidaritetshandlingar har synts från andra klubbar och fans.
Katarina Wennstam drar föga förvånande fram jämställdhetskortet ur sin nötta feministkortlek när hon ska analysera situationen. Hon vill koka lite feministisk soppa på den döde supportern.
Wennstam menar att kvinnor ständigt får frågor om sin egen rädsla efter uppmärksammade överfallsvåldtäkter (sant) men att män inte får samma frågor efter dito våldsdåd riktade mot andra män (delvis sant).
Hon trampar dock snett när hon samtidigt hävdar att det bara är våld mot män som blir en politisk fråga, att det endast är då politiker tillfrågas och krav på åtgärder kommer. Detta är helt enkelt inte sant. Tvärtom: om det är någon fråga i Sverige som uppehåller politiker, polis och socialtjänst är det våld mot kvinnor. Om det är någon fråga som uppmärksammas i media, är det våld mot kvinnor. Vem bryr sig om en misshandlad man?
Bara härom veckan hävdade Sveriges kvinno- och tjejjourer att pengarna inte räcker, att våldutsatta nekas plats på skyddade boenden. Det blev en toppnyhet i alla medier. Frågan är brännande het och det arbetas väldigt mycket med kvinnofridsfrågor på allatänkbara nivåer ute i kommunerna.
Wennstam menar att kvinnor får frågor om hur de själva kan undvika att utsättas för sexuellt våld och att ansvaret därigenom förskjuts till det presumtiva offret. Men vilka ställer dessa frågor? Inte medierna. Snarare har frågor kring rädsla för överfallsvåld ställts till tjejer och kvinnor i syfte att lyfta frågan om hur upplevd rädsla för våld påverkar dem i vardagen.
Att Wennstam tolkar detta som en anklagelse är nästan oförskämt. Hon borde i stället fundera en stund över om inte samhället i allmänhet, och feminismen i synnerhet, lägger en kollektiv skuld på män för att en liten minoritet utsätter kvinnor för våld.
Nej, detta var en synnerligen världsfrånvänd artikel, även med Wennstammått mätt. Men om hon verkligen vill veta, om hon mot förmodan är intresserad av hur våld och risk för våld påverkar vanliga män i vardagen, kan jag säga att både jag och andra med mig är vaksamma när vi är ute sena tider.
Att tänka på var man vistas är inte att göra sig till ett offer. Det är att vara smart. Många undviker att vistas i riskfyllda miljöer i onödan. Störst risk att få en smäll på käften, eller något ännu värre, är i miljöer där det konsumeras mycket alkohol. Krogmiljön en lördagskväll är incidenttät.
Våld påverkar oss alla. Inte bara kvinnor. Inte bara män. Alla. Unga och gamla. Vår rädsla kan emellertid vara irrationell, och detta bör vi vara medvetna om. Bara för att vi känner rädsla betyder det inte att risken är stor för att bli våldsutsatt. Så följdfrågan borde vara: Varför är du rädd?
3 kommentarer:
Vi behöver verkliga alternativ till polisens monopol och vi behöver säkrare alternativ till statens brottsbekämpingsmonopol, och det finns många tillgängliga för oss.
"Polisens dåliga prestation är det direkta resultatet av det faktum att den är demokratiskt kontrollerad. Polisen har tilldelats ett monopol på brottsbekämpning. Alla förstår att om ExxonMobil tilldelades ett monopol på oljemarknaden skulle bensinpriset skjuta i höjden och tjänstekvaliteten falla. Samma gäller för polisen. Polisen är en organisation som får mer pengar ju färre brottslingar de fångar. Om polisen framgångsrikt minskande brottsligheten skulle deras budget minskas och poliser skulle förlora sina jobb. Samma gäller för alla statliga organisationer. Man kan inte ens skylla på de som arbetar i systemet. Endast de mest arbetssamma och mest moraliskt rättframa skulle agera annorlunda, givet systemets perversa incitament.
Även om polisen inte är särskilt bra på att fånga brottslingar är de väldigt bra på en annan sak: att fylla i formulär. Alla som någonsin har rapporterat ett brott kan vittna om detta. Man kan inte lägga skulden på dem dock – de bombarderas hela tiden med nya regler som de måste följa. Av de 7000 ytterligare poliser som började jobba i Holland mellan 2005 och 2009 hamnade endast 127 stycken på gatorna. Enligt polisen själv var detta ett resultat av den gigantiska byråkratiska arbetsbörda som de statliga regleringarna hade skapat.
För att göra saken ännu värre får polisen allt mer – snarare än mindre – befogenheter. Det är särskilt sant i USA efter attackerna den 11 september. Brottsbekämpande organisationer har tilldelats allt mer – tvivelaktiga – befogenheter, som preventiva kroppsvisitationer på flygplatser, rätten att avlyssna telefonsamtal, tortyr av misstänkta terrorister, och rätten att bortse från de medborgarrättsliga skydd som brukade tas för givna i vårt rättssystem, som frihet från godtycklig häktning (Habeas Corpus).
Finns det något alternativ till denna toppstyrda säkerhet som påtvingas oss? Givetvis. Alternativet är att ge individer, företag, grannskap och städer mer kontroll över sin egen säkerhet. Det statliga polismonopolet borde avskaffas och bereda väg för konkurrens mellan säkerhetsföretag. Folk skulle inte längre tvingas att betala skatt för den statliga polisen utan istället kunna hyra privata säkerhetsföretag. Det skulle minska priserna och öka kvaliteten. Till och med idag växer sektorn för privat säkerhet snabbt eftersom folk i allt större grad inser att de inte kan lita på att polisen kommer att skydda dem"
http://www.mises.se/2013/01/09/bortom-demokrati-demokratiska-myter-11/
Suck. Blir så trött på alla oliberala varianter av förslag som kommit efter den tragiska dödsmisshandeln av en vanlig fotbollsupporter. Antingen är det feminister som säger att det är ett stort manlighetsproblem o att föräldrarna ska tvingas va pappalediga istället för att springa på fotboll . Det kan vara alkoholförmyndare som vill avskaffa rätten att servera alkohol på krogar i närheten av högriskmatcher i fotboll eller förbjuda alkoholservering inne på våra arenor. Sist men inte minst alla övervakningsivrare som vill bestraffa alla vanliga fotbollsupportrar genom att ta bort ståplatsläktare, förbjuda pyroteknik, förbjuda hatramsor och annat trams.
Är det ingen som kan ta tag i de igentliga problemen som föräldrars ansvar vid uppfostran, punktmarkera och straffa de fåtal supportrar som beter sig illa. I Helsingborg fanns det enligt en hel del källor något som kallas " fri jakt " på motståndarnas supportrar ovavsett om det är huliganer som vill bråka med andra eller vanliga supportrar. Detta är en situation som polisen visste om och därför är det ytterst märkligt att de inte bevakar en sådan här match bättre än en vanlig match där det oftast i alla fall finns någon form av hederskoder mellan olika fotbollsfirmor ( som iofs inte alltid följs )
Nu ska ju självfallet inte huliganfirmorna få härja fritt mot varandra hur som helst bara för att de har någon form av hederskoder. Men när man vet att just i Helsingborg kan vanliga supportrar och barnfamiljer flygas på hur som helst bara de har en matchtröja från motståndarlaget.
// Arg liberal EU kritiker
Vi ser egentligen bara toppen på ett isberg. Den politiska angelägenheten ökar hela tiden. Får mer inflytande. Blir allt viktigare. Känner sig allt mer självklar. Tar för sig allt större bitar av det civila samhället. Blir mer institutionaliserad. Politiska värderingar och ambitioner får allt större betydelse.
Utbildningar på högre nivåer speglar alltmer detta. Idealen flyttas fram för politiskt inflytande. Moralfrågor tar över alltmer av sakdebatterna. Värderingar, åsikter och känslor är finare än sakkunskap. Elever på alla utbildningar med samhällsinflytande känner sig förverkligade i en miljö av likasinnade.
Att påverka utifrån sin, relativt sett extremt korta, utbildning ses som en självklarhet. Omedelbar uppmärksamhet och bekräftelse utifrån gemensamma gruppvärderingar krävs automatiskt. Fiendskap identifieras överallt bortom grupptryggheten.
Offentliga sektorn, vården, utbildningar, polis, brandkår, monopolmedia och allt som på minsta vis lever på politiska premisser måste utgöra en plattform för moralvärderingar och "folkinflytande". Helst också den privata sektorn. Särskilt stora företag. Krav på uppförandekoder, rättvisemärkningar, solidaritetsbevis i handling och ännu mera sådant som ger politiska landvinningar. Och mer inflytande till åsiktsbaserad debatt. Baserad på goda eller mindre goda värderingar.
Ju mer samhället utvecklas på det här sättet ju sämre blir utbildningen, polisen, vården och hela den samhällspolitiska sakdebatten. Enorma resurser kanaliseras bort från naturligt konstruktiva nivåer till värdegrundsmarkerande symbolhandlingar och kollegiala ryggdunkar-brigader. Där mer resurser betyder mindre nytta och mer politik.
Lars Leif
Skicka en kommentar