När det kommer till "snälla" organisationer, till vilka Rädda Barnen onekligen hör, bör man vara på sin vakt och granska utspel och undersökningar både en och två gånger. Ofta stämmer rubriker och uttalanden inte riktigt överens med resultaten.
Undersökningen "Ung röst" fick genast uppmärksamhet i landets större medier. I SVT fick vi veta att "var fjärde barn eller tonåring har fått kränkande meddelanden på nätet" och att 17 procent att flickorna haft ätstörningar. Andra delar av undersökningen har återberättats i andra medier.
En sak går att utläsa väldigt tydligt: barn har det generellt sett bra i Sverige. Väldigt bra. I undersökningen uppger 98 procent att de känner sig trygga hemma. Runt 97 procent känner sig trygga till och från skolan samt på lektioner och raster. 90 procent säger sig få den hjälp som hon eller han behöver i skolan, och en övervägande majoritet (79 procent) erbjuds läxhjälp av lärarna.
Rädda Barnen gör föga förvånande en stor sak av att många gymnasister känner sig stressade över skolarbetet eller betygen. Jag är snarare förvånad över att bara runt hälften svarade ja. Vem var inte stressad i den åldern?
Stress har en negativ klang men behöver inte bara vara något negativt. Stress gör oss fokuserade på uppgiften, får oss att prioritera. Stress är en högst naturlig del av det moderna livet, och en helt igenom stressfri tillvaro är det nog få som egentligen önskar sig. En stressfri skola kan inte vara ett rimligt mål, i synnerhet inte om skolan ska vara en förberedelse för vuxenlivet.
När det gäller ett ständigt aktuellt ämne som mobbning är det svårt att dra några slutsatser av Rädda Barnens resultat eftersom kategorin klumpats ihop med frågan om huruvida eleven någon gång under skolåret känt sig kränkt (79 procent svarar trots detta "inte alls").
Rädda Barnen drar som brukligt stora växlar på resultaten. Det är organisationen jobb, antar jag. Men medierna är alldeles för slappa och ställer inte relevanta motfrågor. Det är fortfarande lite jobbigt att göra det mot organisationer som "bara vill väl".
Det Rädda Barnen gör är att hitta smulor och kalla dem för surdegsbröd. Ordföranden Inger Ashing slår på organisationens hemsida fast att "[b]arnens bild av skolan visar att situationen i skolan inte är acceptabel för många". Ett litet fåtal elever översätts till "många".
Nio av tio barn i undersökningen tyckte att det är viktigt att "de som bestämmer lyssnar på barn". Jo, det är klart att barn vill bli lyssnade på. Det ville jag också när jag var 12. Men det är inte samma sak som att låta barn styra skolan.
Snällhetsorganisationerna fortsätter att behandlas med silkesvantar av medierna. Ingen vill stöta sig med Rädda Barnen, Ecpat eller Naturskyddsföreningen. De ses som godhetens objektiva språkrör i samhället. I själva verket har även dessa organisationer sina egna agendor och vrider och vänder på fakta för att uppnå sina mål. Precis som de politiska partierna.
Men nåde den som ifrågasätter. Efter Janne Josefssons utskällda Uppdrag Granskning-reportage om den snedvridna och överdrivna barnfattigdomsstatistiken, drar sig förmodligen ännu fler för att höja sin röst mot godhetens apostlar.
11 kommentarer:
Grejen är väl också att de här Godhetsorganisationerna är en bra karriärväg och födkrok för många, inte minst expolitiker som Wet Bästerberg.
Och för att många skall kunna stå vid köttgrytorna krävs det naturligtvis inkomster, vilket i sin tur kräver att allmänheten uppfattar Godhetsorganisationernas problemformuleringar som relevanta, att de problem de påstår sig bekämpa uppfattas som akuta och omfattande, att deras verklighetsbeskrivningar framstår som så hjärtskärande som möjligt.
Precis som du skriver så ifrågasätts sällan dessa organisationers agendor eftersom de är Goda. Men verkligheten är sällan så svartvit och en Godhetsorganisations agenda behöver inte sammanfalla med allmänhetens.
Det finns för övrigt en intressant parallell med polisen här. Polisen vill lösa brott och det är ju Gott, yes? Så de vill såklart ha så många verktyg till sitt förfogande som möjligt, oavsett om dessa är integritetskrävande eller ej. Men eftersom det är fashionabelt att klanka ned på bylingen så kommer denna organisation inte undan med den sortens billiga argument, Rädda Barnen däremot gör det.
Och ja, jag kan redan höra de marxistiska Maktanayserna om vari skillnaden ligger - men givet vilka som jobbar på Godhetsorganisationernas huvudkontor och givet vilka löner de har så håller inte det argumentet heller.,
Är lite förvånad över vilka frågor som ställs.
Är egentligen skolans fängelseliknande miljö bra för NÅGOT barn?
D.v.s. en massa barn tvingas vistas hela dagen där ingen av dem vill vara, tillsammans med en massa andra barn de normalt aldrig skulle vilja umgås med.
Dagens svenska skola är ju sprungen ur den preussiska modellen för indoktrinering och produktion av lydiga soldater och arbetare och som också används som barnförvaring så att föräldrarna kan dra in så mycket skatt som möjligt.
Konstigt att du inte alls tar upp den aspekten, Hans?
Libertarianska School Sucks Project gör ett bra arbete för verklig utbildning:
http://schoolsucksproject.com/
@ Fnordspotter
"Fashionabelt klanka ned på bylingen"?
Hur ofta uppmärksammas och granskas brutalitet och korruption egentligen bland de beväpnade byråkraterna?
Sverige behöver en gräsrotsrörelse som denna: http://www.youtube.com/user/TheCopBlock
@ Anonym 10.49
Låt mig då utveckla mitt resonemang en smula:
Jag är djupt kritiskt till mycket polisen gör. Inte minst deras inställning till integritet, vilket nu senast har exemplifieras med deras utspel om datalagring.
Min poäng är dock att om man utgår från att Rädda Barnens agenda är att "barn skall ha det bra" - och därmed undviker att kritisera dem - så bör man också utgå från att Polisens agenda är att "brott skall bekämpas", och att Polisen därmed också är en God organisation som inte bör kritiseras.
Så sker dock ej. I fallet med Rädda Barnen väljer media att köpa organisationens självbild, utan att ifrågasätta deras agenda det allra minsta. I fallet med Polisen väljer dock media att kritisera organisationen vad den än gör. Man går till och med så långt att när brott i minoritetskretsar utreds med samma metoder som övriga brott, så drevas det in absurdum om "rasregister".
En sådan journalistik är skev, den är intellektuellt oärligt, den är vinklad och den är politiserad.
Vad man bör ha i åtanke här är att alla inblandade har en agenda. Rädda Barnens agenda är att maximera sina intäkter och det upplevda behovet av organisationens verksamheter. Polisens agenda är att lösa brott, även om detta innebär grova inskränkningar i den personliga integriteten. Sist men inte minst har såklart även de journalister som beskriver dessa organisationer en agenda. I den senare agendan ingår att sälja lösnummer, att maximera reklamintäkter, att vinna journalistpriser och gissningsvis också relativt ofta att kampanja för Miljöpartiet.
Ingen av dessa agendor sammanfaller nödvändigtvis med Din agenda, och de bör därför betraktas därefter.
@ Fnordspotter
Om man tror polisens agenda är att lösa brott, är man uppriktigt sagt naiv.
http://www.mises.se/2012/11/06/dn-uppmarksammar-gammal-sanning-om-statlig-polis/
http://www.mises.se/2013/01/06/polisen-klarar-15-av-brotten/
Likaså om man tycker det är lika angeläget att granska Rädda barnen som kostymerade beväpnade män.
Rädda barnen kan med fördel döpas om till Röda Barnen. Så att varudeklarationen blir korrekt menar jag...
"Alla är rädda för Rädda Barnen"
Nja Libertarianer och högerextremister med sexualneuros är inte alla.
@Anonym
Nej, visst kan man märka ord om man vill och fastna i detaljer, men jag tror nog du kan förstå min poäng om du bara vill.
Ja, uppklaringsgraden för många brott är skrämmande låg, men för till exempel mord är den hög. Sen är såklart polisens syfte/agenda inte bara att lösa brott, utan även att verka preventivt. Säga vad man vill om polisen, men ett samhälle utan sådan övergår snabbt i hierarki.
Jag delar inte den extremt negativa bild som du tycks ha av polisen, men jag har definitivt ingen rosenskimrande bild av den heller. Jag skulle kunna ägna timmar åt att klaga på denna yrkeskår om jag ville, men just nu var det inte det min jämförelse handlade om.
Övergår snabbt i anarki, skulle det visst stå. :)
Snällast i hela jävla världen verkar det som om.
*MORR*
Rädda barnen har också ett piggt och fräscht ungdomsförbund som vill införa hen-toaletter och vars vice ordförande uppmanat en meningsmotståndare att äta hans bajs.
Skicka en kommentar