Frihet, säkerhet och risker

Med röstsiffrorna 217-205 gav Representanthuset i går grönt ljus för den amerikanska staten att fortsätta övervaka befolkningen. Barack Obama, som sagt sig leda en administration med en aldrig tidigare skådad öppenhet, vann.

Egentligen är det obegripligt, men trots att Edward Snowdens avslöjanden bara är några veckor gamla väljer alltså amerikanska politiker att ge övervakningen tummen upp. Allt kan fortsätta som om inget hänt. Den enda skillnaden är att den bredare allmänheten nu inte bara anar eller antar utan faktiskt vet att den övervakas jämt och ständigt. Om vi ska behålla hoppet om en förändring är det möjligen denna vetskap, och det faktum att det trots allt blev en lite debatt, som kan leda till något i förlängningen.

Frågan är varför övervakningen behövs. Sedan den 11 september 2001 har USA lagt ned 8 000 miljarder dollar på militär och inrikes säkerhet. Sedan 2005 har terrorismen tagit 23 amerikanska liv om året. Fler amerikaner dör under vältande TV-apparater och andra tunga föremål. Bi- och getingstick skördar dubbelt så många offer. Och att ramla ned från stegar är i jämförelse mångdubbelt farligare än terrorism.

Kort sagt är det större risk att dö av en vardaglig händelse än av en spektakulär terrorattack. Endast på ett fåtal platser på jorden - dit hur tyvärr åter delar av Irak - är det en påtaglig risk att falla offer för terrorism. Om det nu är rädda liv som politikerna vill göra, finns det alltså betydligt mer effektiva sätt än att slänga ut miljard efter miljard på antiterrorverksamhet.

Livet är fullt av risker. Som synes ovan är terrorism inte den mest överhängande. Ändå är den prioriterad av regeringar världen över. USA har byggt en stat i staten i syfte att bekämpa terrorhotet. Kritiken från EU har varit i bästa fall halvhjärtad.

Den enda rimliga slutsatsen är att staten inte övervakar oss för vår säkerhets skull. Utan för att den vill och kan. Det sistnämnda är vårt eget fel.

Tidigare bloggat:
Staten är din fiende

Läs även:
HAX: Säkerhet eller frihet?