I Sverige tycker vi inte om att prata om svenskhet. Det finns, i alla fall officiellt, inget som är typiskt svenskt.
Genom att klassa något som svenskt tror vi oss nämligen utestänga alla som inte är födda i Sverige och göra dem till slavar under det "svenska". Denna tanke krockar förstås med bilden av när glada människor som blivit svenska medborgare viftar med svenska flaggan och skriker "heja Sverige!" högre än många infödda svenskar.
Det finns dock en rad företeelser som vi brukar våga kalla typiskt svenska. En är förstås jämställdheten. Många ser Sverige som Föregångslandet™ på området, det feministiska paradiset där hela befolkningen hyser en blind tro på könsmaktsordningen och där det är helt i sin ordning att tillskriva halva befolkningen en kollektiv skuld för de orättvisor som drabbar den andra halvan.
En annan är förhållandet till alkohol. Att en riktig svensk gillar att ta sig några stadiga är ingen hemlighet. På vissa årliga högtider gäller det dessutom att dricka lite (mycket) extra. Midsommar är en sådan högtid. Den kommer påpassligt bara någon vecka efter att alla gymnasister redan skrämt slag på halva stan när de under påtaglig berusning firat sin student. Midsommar är så förknippat med alkohol att Nyhetsmorgon i TV4 ägnar en del av midsommardagen åt att diskutera tecken på alkoholism.
Jag har aldrig riktigt förstått denna suparkultur, i alla fall inte sedan jag var runt 20. Varför förväntas vi dricka oss halvt medvetslösa på vissa bestämda högtider? Är det svenskt att bli plakat på midsommar och vara bakfull så det knakar i huvudet dagen efter? Kvalificerar man sig då?
I så fall önskar jag gärna lite osvenska tillskott till det svenska midsommarfirandet. Tänk vad mycket lugnare och skönare det vore om alkoholen ersattes med cannabis på midsommar- och nyårsafton. Mindre bråk och stök, färre våldtäkter, polisen kunde ägna tiden åt bättre saker än att omhänderta fyllskallar. Och inte skulle folk gå omkring och spy i varje buske heller. Bara fördelar.
Men nej, midsommar- och nyårssupandet är nog här för att stanna. Precis som den svenska feminismen. Och eftersom jag varken är feminist eller gillar att supa skallen i bitar på midsommar och nyår, kanske jag inte ens är särskilt svensk längre. Om det nu fanns något som var svenskt, alltså.
12 kommentarer:
Intressant är att det finns studier som visar att ju mer "alkoholfientlig" en kultur är, desto mer våld och brottslighet blir resultatet av alkoholkonsumptionen.
Orsakerna spekuleras vara att alkoholen får folk att släppa sina hämningar till en viss grad, och att man förväntas bli våldsam och bråkig.
Kulturer med en mer avslappnad syn på alkohol, där alkoholen inte är associerad med bråk utan med vardagen, har mer sällan problem med alkoholrelaterad brottslighet.
Om man skall tro debatten som pågått i mer än 100 år vid Sundet om varför östansundare beter sig som svin i Helsingör, fick de genom roskildefreden 1658 en svensk gen som gör att de inte som grannarna fyra kilometer bort kan hantera alkohol.
Men frihet och ansvar är sidor av samma mynt. Det är samma sak med kalifornare som åker till Tijuana och finländare som åker till Tallinn pga alkoholförmynderiet.
Jag rökte mig självfallet en "majstång" i fredags... Men jag tog även en nubbe till sillen.
Blandmissbrukare som man är ;D
Multikulturellt!
Hans:
Vi odlade hampa på svenska åkrar för hundra år sedan. Så det är en fin gammal svensk tradition att gåsa sig lite efter arbetsveckans slit ute i markerna.
Jonte:
Men cannabisen har traditionellt inte fått något starkt fäste i Sverige. Vilket emellertid tycks vara på väg att ändras då Sverige, enligt Tullverket, är självförsörjande på drogen i fråga. Nya tider!
Det absolut konstigaste är att under Melodifestivalen ESC (eller vad den heter) så visades en film om svenskhet.
Ibland finns den, men vi får inte prata om den. Inte undra på att folk blir trötta av att slå knop på sig själva genom att försöka vara korrekt i PK-Sverige.
SD 2014
Sverige har bara varit ett enhetligt land med ett folk ett språk en kultur och en historisk bakgrund i statspropagandan.
”Nationalstaten Sverige framföddes efter en oerhört svår och långvarig förlossning, en för folket högst kostsam och smärtsam process som räckte i hundra år. Under dess förlopp blev mycket människoblod utgjutet. Och det var menige man, jordens folk, främst bondeklassen som fick utstå födelsens smärta och våndor, alla plågorna under samlingens tid. Och barnet som slutligen framföddes var en furstestat och en statsapparat som i huvudsak förkvävde den relativa frihet och självständighet som allmogen dittills alltid avnjutit” - Vilhelm
Moberg
Jaja, skitsamma. Vi kan väl kalla Sverige för "landplätten i nordeuropeiska kontinentalplattan som ser ut som en penis"? Nåt måste ju geografiska områden heta!? Du hakar upp dig på så mycket ovidkommande bäste herr Anonym 15:03
Människor som bor i närliggande geografi kommer ju alltid att umgås och skapa kultur, sen hur hårt man håller på den är en annan fråga. Människan tycker dock p.g.a. biologiska orsaker inte om förändring och främmande varelser i sitt närområde. Att genom politisk väg försöka ändra på det vore som att säga åt folk att de inte får vara kåta...
Det har de iofs nästan lyckats med på annan väg, det ska vara skamligt och syndigt att ha sex och känna lust. Gudfruktigheten och lydnaden är det som gäller i dagens Sverige. Kunskap och kompetens är åt skogen, och EU verkar inte intresserade av att göra nåt åt detta.
@ Jonte
Hävdar du det är "ovidkommande saker" att historieundervisningen i Sverige ännu delvis grundar sig på en nationalistisk och totalitär tradition med rötter i 1800-talet?
Sweden nowadays landet där kvinnor går på gatorna klädda i säck och männen vägrar ta kvinnor i hand.
...och om de skulle få för sig att vara kåta kanske de ramlar ut från en balkong.
Skicka en kommentar