Svenskarna och världen

Det är illa ställt med svenskars kunskap om övriga världen, konstaterar professor Hans Rosling.

Han driver närmast en kampanj mot pessimismen, den gode Rosling. Men framför allt tror jag att han upprörs över att vi låter gamla sanningar forma vår bild av världen i dag.

Världen har förändrats de senaste decennierna - och det drastiskt. Tyvärr har många av våra föreställningar om den så kallade u-världen inte det.

Okunskapen formar vår bild av tillståndet i världen. Den skapar en pessimism som inte är förankrad i verkligheten och som riskerar att leda till att vi tar fel beslut. Världen har blivit bättre de senaste 30 åren, inte sämre. Det är den första sanningen vi behöver ta till oss.

Den andra är att även om skillnaden mellan de rikaste länderna och de allra fattigaste har ökat (eftersom de rika blivit rikare medan fattigaste fortfarande är lika fattiga), har mellanskiktet vuxit. Det är alltså fler människor som lever i en dräglig tillvaro nu, även om de inte kan klassas som rika. Dit hör flera av de länder som vi ofta har så fel om vad gäller medellivslängd och familjeplanering (Bangladesh, Vietnam).

Antalet demokratier i världen har vuxit stadigt sedan Berlinmurens fall. Men det är inte främst demokrati utan frihandel som utrotar fattigdom. Bland personer på vänsterkanten görs således ett dubbel- eller snarare trippelfel: De tror att världen blir sämre, de motsätter sig frihandel och de lovsjunger biståndet.

Fast det är klart, om världen följde socialisternas recept skulle världen verkligen bli sämre. Då vore deras framtidspessimism åtminstone befogad.

Tidigare bloggat:
En bättre värld