KDU-ordföranden Aron Modig och Grön ungdoms språkrör Björn Lindgren föreslår att en riksdagsledamot bara ska kunna sitta tre mandatperioder i rad. Detta för att råda bot på att riksdagsuppdraget blir ett livslångt uppdrag för vissa.
Förslaget är bra. Både Modig och Lindgren kritiserar utvecklingen med elitpolitiker som aldrig haft ett vanligt arbete och som kan lita på att bli försörjda livet ut om de bara suttit av några mandatperioder i riksdagen.
Inkomstgarantin har granskats av de stora medierna under året. Det som var tänkt att fungera som ett omställningsstöd har blivit en permanent försörjning för avdankade politiker som inte vill omfattas av arbetslinjen och tycker sig ha rätt att försörjas av skattebetalarna utan att göra något.
Politikerna har blivit ett frälse. Nästa fyra av tio av de riksdagsledamöter som slutade efter valet 2010 lever fortfarande på inkomstgarantin. Förslag på förändringar finns - ett sådant är att inkomstgarantin "bara" ska gälla i upp till två år. En klar förbättring, men det går fortfarande att fråga sig varför en före detta riksdagspolitiker ska bli försörjd av skattebetalarna i två år utan motprestation.
I förlängningen ökar sådana här ersättnings- och pensionssystem glappet mellan politiker och vanliga medborgare. Och därmed även de sistnämndas förakt för de förstnämnda. Att två ungdomsförbundsordföranden tar till orda mot systemet är uppmuntrande.
När de mest oacceptabla förmånerna har tagits bort kan vi börja diskutera en bantning av antalet riksdagsledamöter.
1 kommentar:
Vilken demokratisk legitimitet har riksdagen om vi minskar antalet ledamöter? Är inte Sverige för stort för att vara en verklig demokrati? Det borde göras en liknande film om Sverige som denna: http://www.lewrockwell.com/blog/lewrw/archives/128162.html
Skicka en kommentar