Det behövs en Kinastrategi

Jan Björklund har bestämt att kinesiska är framtidsspråket som svenska barn och ungdomar bör lära sig. Själv har jag rest vissa tvivel kring hur pass stort språket kan bli i en högstadie- och gymnasieskola där allt handlar om att maximera snittbetyget, inte att lära sig saker.  

Ett antal Kinakännare tycker att det är otillräckligt att satsa på kinesiska i skolan. Det anser att det behövs en bredare strategi för att förstå Kina, för att tillvarata svenskars kompetens och för att kunna konkurrera.

Till de minst sagt namnkunniga undertecknarna återfinns dels Frédéric Cho men också två av mina gamla lärare vid Konfuciusinstitutet, Joakim Enwall och Fredrik Fällman. De pekar bland annat på en rad frågetecken kring vilka som egentligen ska utbilda alla de som väntas intressera sig för kinesiska framgent.

"Inom universitetsvärlden råder det förvirring över hur många terminers nybörjarstudier som egentligen krävs för lärarbehörighet i kinesiska, och det kan vara så att det räcker med endast tre. Det är alldeles för lite för att tillnärmelsevis behärska språket. Samtidigt har flera lärosäten fått sin examinationsrätt på lärarutbildningen indragen på grund av bristande kvalitet. Skolorna har redan nu svårt att hitta skickliga och behöriga lärare. Utan en förbättrad och utökad utbildning av lärare i kinesiska är Björklunds vision tyvärr en omöjlighet."

Det finns således en hel del att fundera över för utbildningsministern. Själv har han sagt att det kommer att ta 10-15 år att implementera kinesiskan i den svenska skolan. Det ger en fingervisning om att detta är inget som går att göra snabbt.

För att bli den kunskapsnation som Sverige gärna berömmer sig för att vara, behöver vi redan i skolan få tillgång till bredare kunskaper om världen utanför vår egen. Utanför Europa. Utanför väst. Kina och Indien är två naturliga studieområden givet deras växande betydelse i världen. Det är inte bara naturligt att vidga vyerna utanför vår västerländska sfär utan också en nödvändighet för att kunna ligga i framkant ekonomiskt.

Kan svenskar någonsin få samma känslor och förståelse för Kina som för USA och Storbritannien (eller för den delen Thailand)? Högst sannolikt inte. För att förstå Kina och det kinesiska folkets attityder och tankesätt räcker det inte med att lära sig språket (även om det är en grundförutsättning). Vi behöver ta del av den kinesiska populärkulturen, förstå referensramarna. Och då behöver man helst besöka landet under längre perioder och umgås med kineser.

Kinesiskan kommer inte på något sätt att ersätta engelskan, men kunskaper i 普通话 underlättar förstås i alla kontakter med jättelandet i öst och även vår förståelse av det. Framför allt leder det dig garanterat in på en spännande och utvecklande resa.

I media:
Kinesiska i skolan är en kejsare utan kläder

Tidigare bloggat:
Familjen Fredrik
你会说汉语吗?
Kinesiskans ställning i svenska skolan