Amerikas brott mot mänskligheten

Härom veckan sände SVT dokumentären Standard operating procedure, en skakande berättelse om de amerikanska övergreppen på fångar i Abu Ghraibfängelset under Irakkriget. Med utgångspunkt i fotografierna intervjuas flera av dem som deltog i övergreppen på fångar och som dömdes för dem. Den som utpekats som ledaren i de flesta övergreppssituationer, Charles Graner, tilläts dock inte ställa upp på någon intervju. Han avtjänar just nu ett tioårigt fängelsestraff för sin delaktighet i brotten.

Det är en delvis ömklig skara soldater som ställer upp framför kameran. De ger ett obildat intryck och kommer med undanflykter och dåliga ursäkter för sin delaktighet i dokumenterade övergrepp på fängelsets interner ("vi dödade dem ju inte", "jag ler alltid på bilder", "jag brukar alltid göra tummen upp när jag fotograferas"). Sabrina Harman säger att hon insåg att det som hände var fel och att hon tog bilder som "bevis". Det hindrade henne emellertid inte från att själv posera på andra bilder. Lynndie England skyller på att hon var ung och lättmanipulerad. Men även en 21-åring måste kunna se det felaktiga i att tvinga nakna interner att onanera, att stapla dem på varandra och att trä underkläder över deras huvuden.

Det är sant att moraliska gränser flyttas i krig. Krigssituationer har en förråande påverkan på människor. Men det går inte att komma ifrån att övergreppen inte initierades av någon utflippad galning utan faktiskt sanktionerades från högsta ort. Försvarsminister Donald Rumsfeld ville inte se hela fängelset under sitt besök. Han tycktes ha bråttom därifrån.

Det går att ha förståelse för den bitterhet som de forna fångvaktarna uppvisar gentemot arméledningen, CIA och en rad andra bokstavsmyndigheter. Tortyren sanktionerades uppifrån. Allt handlade om att "samla information". Att förvänta sig att enskilda soldater modigt skulle gå emot hela systemet är naivt. Granskningen av bilderna visar att mycket av det vi skulle uppfatta som tortyr eller ytterst kränkande behandling, som att kedjas fast naken med underkläder över ansiktet, i själva verket var "standard operating procedure".

Självfallet ska fångvaktarna dömas för de brott de begått, men det huvudsakliga ansvaret hittas betydligt högre upp i hierarkin, nämligen inom arméledningen och Bushadministrationen. George W Bush skryter i sin bok Decision Points om hur bra fångarna har det på Guantánamo. De har tillgång till såväl koran som arabiska versioner av Harry Potter. Men varför har folks spärrats in där? Uppgifter gör gällande att många av dem som fängslats på obestämd tid på basen på Kuba varit helt vanliga medborgare. Affärsmän, herdar, taxichaufförer - personer som var på fel plats vid fel tidpunkt. Fångvaktarna i Abu Ghraib ger samma bild. Hela familjer greps för att komma åt en enda person. Även barn internerades.

USA har systematiskt begått flagranta brott mot grundläggande mänskliga rättigheter i sin jakt på terrorister efter den 11 september 2001. Brott som endast diktaturer brukar syssla med. Som högst ansvarig för dessa brott borde George W Bush ställas inför rätta. Det kommer naturligtvis aldrig att ske. Ty det finns inget som heter global rättvisa.

Sabrina Harman brukar alltid le när hon fotograferas, säger hon.

Så även när hon poserar med en person som torterats till döds.
"Hjärtattack" löd den officiella dödsorsaken.