Jonas Arnesen på SvD Sport vill bojkotta OS i Beijing i augusti. Tanken är inte direkt ny och Arnesen lyckas heller inte föra fram några nya trovärdiga argument.
Det dras ständigt paralleller med Berlin-OS 1936. Ja, det är sant att ett sommar-OS är en förträfflig möjlighet för en regim, må den vara demokratisk eller inte, att försöka visa världen sitt land från dess bästa och "sanna" sida. Ja, det är sant att det "städas upp" i Beijing inför de stora spelen. Men jämförelsen med Berlin-OS känns ändå vilsen.
Ett av argumenten mot ett deltagande i OS i Beijing är att Kina har dödsstraff, vilket inte är förenligt med den olympiska andan. Nå, nu är Kina långt ifrån det enda landet med dödsstraff. Större delen av USA har dödsstraff. Missförstå mig inte. Dödsstraff är vidrigt, Kinas ledning är en samling hycklare. Men Arnesen talar emot sig själv när han hävdar att tilldelandet av OS till Kina inte alls har förbättrat de mänskliga rättigheterna - och därför vill han bojkotta evenemanget? Hur blir livet bättre för den vanlige kinesen då?
Vi måste helt enkelt försöka skilja på sport och politik. Var ska vi annars dra gränsen för vad som är "acceptabla" brott mot mänskliga värden? Ska varje ansökarland genomsökas efter brott mot sina medborgare? Inte ens Sverige klarar en sådan granskning. Skyddar förresten ett demokratiskt styrelseskick en regim från kritik mot dödsstraff eller andra övergrepp?
Isolation är ingen bra metod att bemöta diktaturer. Ett OS är inte bara ett propagandaspel för den kinesiska regimen, det är en stolthet för 1,3 miljarder kineser. Vi kan straffa diktatoriska regimer på många sätt och det ska vi också göra. Men vi ska inte straffa folket för det.
Se även Blogges post.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar