2007 i backspegeln

När dimman efter glögg, snaps, kalkon och tomteskum har lagt sig (och innan nyårsdimman tar vid) är det dags att summera år 2007 i stort och smått.

Årets modigaste: Munkarna i Burma fick nog av den korrupta och förtryckande juntan. De riskerade sina liv för att uppnå demokratiska reformer. Omvärlden tog på sig röda tröjor och tittade på när regimen brutalt slog ned upproret.

Årets comeback: Irak. Efter en truppförstärkning stabiliserades säkerhetsläget i Irak. Dödandet har fortsatt men minskat markant jämfört med det blodiga 2006. Britterna har lämnat över Basra till irakiska trupper. al-Qaida anses försvagat. För första gången sedan 2003 ser utvecklingen ut att gå i rätt riktning i Irak.

Årets negativa spiral: Vladimir Putin kan inte väljas om som president 2008. Han har därför gjort sitt bästa för att bereda marken för en välvillig efterträdare och för att själv kunna bli premiärminister. Samtidigt fortsätter Ryssland sin vandring mot enpartistat. Oppositionella fängslas, demonstrationer slås ned. Och det ryska folket verkar inte bry sig nämnvärt.

Årets genomklappning: Alliansen kändes som en ny, fräsch kraft för många. Göran Persson betraktade inte de fyras gäng som statsministerfähiga personer, men svenska folket tyckte annorlunda. Valsegern 2006 var efterlängtad – äntligen skulle de borgerliga få regera Sverige under en högkonjunktur. Sedan kom bakslagen, ett efter ett. Skandaler, usel krishantering, dålig kommunikation. Hela 2007 har varit en vandring i kraftig motvind för Reinfeldt. Alliansregeringens opinionsras efter bara ett år vid makten måste vara historiskt. Positioneringen till mitten har gjort Reinfeldt öppen för hård kritik från både vänster och höger.

Årets svinpäls: Zimbabwes åldrige diktator Robert Mugabe fortsätter att föra sitt land i fördärvet. Och han skäms inte för det. Oppositionen ”kan gå och hänga sig”, låter han meddela.

Årets knockout: Naomi Kleins Chockdoktrinen plockades i tusen bitar av Johan Norberg och Boris Benulic. Från DN Kultur råder sedan dess tystnad.

Årets frihetskamp: Yttrandefriheten har satts på hårda prov under 2007. Islamister har blivit fly förbannade över en teckning av profeten Muhammed och både mordhotat konstnären och bränt flaggor. Posten i Svedala vägrade dela ut Sverigedemokraternas tidning då den publicerade samma teckning. I Salem försökte kommunpolitikerna stoppa den årliga demonstrationen och de s.k. antirasisterna sabotera den. Som om inte den svenska hetslagstiftningen var illa nog har EU banat väg för en lagstiftning som förbjuder förnekande av vissa folkmord och vissa förbrytelser. Det ska alltså vara förbjudet att inte tro på vissa historiska skeenden. Samtidigt fortsätter regeringarnas kamp mot friheten på nätet. Det filter som har införts i Sverige för att blockera barnpornografi kan mycket väl komma att utvidgas till att gälla annat ”misshagligt material”, för att inte säga ”obehagliga åsikter”. Yttrandefriheten kommer att vara i fokus under 2008 också, var så säker.

Årets upprepning: En årlig titel som FN jobbar hårt för att försvara. I vanlig ordning har FN riktat varningar och skickat sändebud som skakat hand och smilat framför kameran. Men varken i Burma eller i Sudan har det fått någon som helst verkan. FN har aldrig varit så poänglöst som nu.

Årets mest hoppingivande: EG-domstolen har slagit fast att Byggnads agerande mot de lettiska byggnadsarbetarna under den så kallade Vaxholmskonflikten ej var i linje med gällande lagstiftning. Med Guds hjälp och lite vodka kan detta innebära en öppning för att inskränka fackets makt i Sverige.

Årets ”in your face”: Venezuelas president Hugo Chávez trodde att folket skulle fortsätta stödja honom och hans plan att göra Venezuela till en socialistisk stat. Men folket röstade ned hans grundlagsändringar. Det finns hopp även i det rödfärgade Latinamerika.

Årets propagandadrev: Klimathotet, världens undergång, meteorologernas revansch i samhället. Årets enorma drev i klimatfrågan kan kallas för mycket, men inte för saklig. Debatt vill klimatalarmisterna inte veta av längre, nu anses läget så akut att politikerna måste vidta åtgärder utan att diskutera varför. Vi som inte delar denna oro och har svårt att hetsa upp oss över 0,75 grader varmare väder på ett sekel uppmanar gärna de upphetsade massorna att ta en konjak, en treo och lugna ned sig lite. Vi överlever nog morgondagen också.

Årets stummis: Mona Sahlin har inte sagt mycket under detta år. Det har lönat sig. Socialdemokraterna ligger på riktigt höga nivåer och kan i vissa mätningar få egen majoritet med endast ett stödparti. Väljarna lär dock vilja höra vad människan tycker under 2008. Mona Sahlin bör pröva rösten redan på nyårskalaset.

Årets filmutveckling (HD): HD-kriget har kommit igång, om än i liten skala. I USA står nu HD-marknaden för några procent av marknaden men växer stadigt. I Sverige är andelen okänt liten, men det börjar röra på sig. Det går att köpa HD DVD-spelare från Toshiba för under 2000 kronor (inklusive fem HD-filmer). Blu-ray-spelarna börjar också nå rimliga prisnivåer och det går både att både köpa och hyra HD DVD- och Blu-ray-filmer på alltfler ställen. Största händelsen inom HD-världen 2007 var otvivelaktigt Paramounts och DreamWorks beslut att stödja HD DVD exklusivt. Det sände ett sus genom filmvärlden. Plötsligt var Universal inte ensamma på den röda sidan längre. Svenska bolag har fortfarande inte tagit ställning.

Årets spelhändelse: 2007 har varit ett fantastiskt spelår på många sätt, men det är ändå Halo 3 som har smällt högst. Halo 3 till Xbox 360 drog in 170 miljoner dollar på ett dygn bara i USA. Det gör spelet till den mest inkomstbringande produkten i underhållningshistorien. Frågan är bara vad Microsoft ska göra för att kunna överträffa detta. 2008 får svårt att leva upp till 2007 års spelfest.

Gott Nytt År till alla läsare!

(och med en förhoppning om ett bättre och friare 2008)

Trygghetens falskhet

Barn ska inte utsättas för våld i film eller spel. Nyheterna, som rapporterar vad som sker i den verkliga världen, ska barnen också skyddas ifrån. Och sex är ännu värre än våld - ve den stackars förälder som måste prata blommor och bin med sitt barn! Tänk om de får men för livet av att se något naket? Dessutom lurar vi i dem att det finns en stor fet man i vitt skägg som ger dem julklappar varje år. Vi har skapat en parallell värld där våra barn får ta del av ett slags filtrerad verklighet och undanhålls allt som vi tror kan skada dem. Frågan är om vi inte gör dem en otjänst i slutändan.

Hanne Kjöller skriver i dag träffsäkert om den trygghetsnarkomani som har drabbat oss och vilka konsekvenser den får i barnuppfostran - och för barnen när de har blivit vuxna. I Pennsylvania riskerar man böter om man åker pulka. Barnen kan ju skada sig och föräldrarna stämma staden för att deras småttingar gjort sig illa i någon offentlig park. Att vara ute och leka och ibland göra sig illa trodde jag hörde barndomen till. Not any more.

Detta är inte friskt. Barn ska växa upp i en trygg miljö, men att linda in dem i bomull och lögner förbereder dem inte på det ibland hårda livet i det vi kallar verkligheten. Fallet blir hårdare när de väl stöter på motgångar. Fenomenet i miniatyr ser vi i skitprogram som Idol, dit många söker eftersom ingen någonsin har berättat för dem att de sjunger uselt. Även barn och unga vuxna behöver höra sanningar någon gång.

Det finns de som hävdar att "vi har det bättre än vi mår". Det är nog sant. Vi lever längre och friskare liv än våra föräldrar och mor- och farföräldrar. Dagens ungdomar har möjligheter som ingen annan generation har haft, ändå mår ungdomar förmodligen sämre nu än tidigare. Den skeva bilden av livet som en lycklig resa, som något som bara ska vara fullt av glädje, lycka och tillfredsställelse hela tiden är en viktig orsak till att många unga blir deprimerande. Minsta motgång kan bli uppförstorad och mycket tyngre att bära än den skulle behöva vara.

Barn förstår mer än man tror. Vi behöver inte avskärma dem från allt hela tiden. Låt barnen åka pulka. Låt dem spela TV-spel. Överdriv inte effekterna av våld, sex eller annan vuxenunderhållning. Jag drar mig till minnes när en fyra- eller femårig pojke en gång spelade ett fightingspel hemma hos mig. Hans pappa satt bredvid och när sonen, förvånansvärt skickligt, spöade sin kvinnliga motståndare, kände sig pappan nödgad att påpeka: "Man får inte slå tjejer på riktigt". Sonen tittade på sin pappa och svarade: "Men pappa, det är ju bara ett spel!"

Övertron på lagen

Snart är det nyår och på nyår ska det skjutas upp raketer, drickas skumpa, festas och tjoas. Lika förutsägbar som nyårsfirandet är medias "granskning" av raketer och smällare. Vi får olyckliga historier berättade för oss i TV och tidningar, historier om unga tjejer och killar som har gått fram och stoppat huvudet i en rörbomb för att se efter om den fungerar som den ska. Och därför vill svenska folket (nåja, Aftonbladets läsare) förbjuda raketer och smällare.

Man blir så matt. Det finns verkligen en skrämmande övertro på lagstiftningsverktyget i det här landet. Aftonbladet kallar till och med in sprängexperter för att visa att det här med smällare, det är minsann inget för en vanlig Svensson. Som om skillnaden mellan att spränga berg och fira nyår skulle vara hårfin.

Hur tror dessa människor att situationen skulle se ut nästa nyår om det blev förbjudet att köpa smällare och nyårsraketer för vanligt folk? Försvinner "problemet"? Nej, det ändrar karaktär. Den som verkligen ville ha raketer på nyår - eller vid något annat festligt tillfälle - skulle förstås köpa dem illegalt. Förmodligen skulle det även tillverkas hemmagjorda bomber och smällare i mycket högre grad. Och hemmatillverkade bomber är såklart mycket säkrare än de produkter som säljs i butik?

Det verkar inte finnas någon gräns för folks dumhet ibland.

Vänsterns febriga nostalgi

Vänsterpartiet och Lars Ohly får i dag knivskarp kritik från Södertäljes kommunalråd Staffan Norberg, själv vänsterpartist. Norberg beskyller Ohly och partiledningen för en skev politisk självbild och för att helt sakna självkritik. Partiet målar verkligheten i svartvitt, upplever sig som bärare av den absoluta sanningen och drar sig inte för att sympatisera med diktaturer bara för att visa avståndstagande mot USA. Det är många beska sanningar som Staffan Norberg kommer med. Tyvärr, för hans del, lär förmågan att lyssna på dessa vara begränsad hos de Ohlygarker som nu rattar vänsterpartiet.

Partiet har marginaliserats sedan Ohly tog över och gått svagt i två raka val. Ändå ligger den hårda, kommunistiska linjen fast. Ohly kallar sig visserligen inte kommunist längre, men han bär fortfarande dess ideal. Partiet har gått från ett populistiskt vänsterparti med feministisk framtoning under Schyman till ett marginaliserat extremistparti på den yttersta vänsterkanten under Ohly. Det är en utveckling som alla borgerliga kan välkomna och som alliansen måste ta fasta på i sin opinionsbildning framöver. Det enda riksdagsparti som står för ett systemskifte - ett begrepp ofta använt av Ohly själv - är Lars Ohlys vänster. De vill återförstatliga, återkommunalisera, allvarligt försvåra privat företagande genom att gynna offentliga konkurrenter och isolera Sverige internationellt. Är det dessa idéer som socialdemokraterna avser bygga en eventuell regering på?

Partiet lider av en febrig nostalgisjuka och vill vrida klockan tillbaka. Valfrihet är ett skällsord eftersom alla "inte kan" välja skola, sjukhus och elbolag. Ohly leder ett parti som föraktar människors rätt till fria val i sina liv, som inte betror individerna förmågan att fatta egna beslut utan politisk inblandning. Detta gäller alla politiker i viss mån, annars skulle de ha ett annat jobb, men det parti som alltid säger sig värna om den lilla människan vill alltså ha en stark stat och en omfattande politisk makt som trycker ned just denna människa i jorden.

Vänsterpartiet är riksdagens radikalaste parti. Radikalism behöver inte vara negativ per definition, men här det handlar om en misslyckad radikalism som bygger på idéer som lett till fullständig kollaps var de än har prövats. Det är faktiskt lite synd om alla som inte har fattat det.

Light up

Nästan 17 procent av kanadensarna röker på, vilket är markant mer än i det "drogliberala" exemplet Nederländerna. Toleransen bland ickerökare är på en annan nivå än i det fundamentalistiska Sverige.

Tiga är guld

Svenska folket har större förtroende för Mona Sahlin än Fredrik Reinfeldt enligt en ny förtroendemätning. Detta trots att kvinnan knappt har öppnat käften sedan hon blev partiordförande - och i de fall hon har gjort det inte sagt ett ord om vad (s) vill. Det gamla ordspråket "att tiga är guld" gör sig påmint... Håll käften bara så får väljarna själva fantisera ihop vad de tror att partiet vill.

Om tomten inte kommer...

(klicka för större bild)


...vet ni varför.

God Jul till alla läsare!

Chansen kommer

Det blir ingen god jul för regeringsalliansen. Inget av de fyra borgerliga partierna går bra i opinionen och Synovates senaste mätning bekräftar det stora övertag oppositionen har fått i ett flertal andra mätningar. Det är främst moderaterna som står för tappet.

Är det månne så att moderaterna har drabbats av det socialdemokratiska problemet med besvikna soffliggare? Det verkar faktiskt så. De som sviker partiet nu är nämligen inte främst f.d. sosseväljare som valde blått för första gången och som nu gått tillbaka till (s). Nej, det är äldre över 60 år, högutbildade och folk i Stockholmsregionen som lämnar partiet - traditionellt sett starka m-fästen. Det är inte förvånande att det finns en stor grupp mycket besvikna moderater där ute. Människor som inte gillar partiets gullande med facket. Folk som inte förstår det rättvisa i att höja avgifterna till a-kassan för att sedan göra medlemskapet obligatoriskt. Väljare som inte anser att det är borgerlig politik att motverka privata tilläggsförsäkringar. Personer som inte tycker att det är förenligt med moderata grundvärderingar att ägna sig åt miljöpartistisk försvarspolitik.

Detta är mycket allvarligare än att gamla s-väljare går tillbaka till sin gamla politiska hemvist. Socialdemokraterna brukar förlora väljare till sofflocket för att de, enligt soffliggarna, "sålt ut partiets själ". Reinfeldt riskerar att råka ut för samma sak när han nu urgröper själva grunden i sitt parti. Kärnväljare är stryktåliga, men även för dessa finns gränser för förändringsacceptansen.

Opinionsraset är särskilt illa med tanke på de goda tiderna - både arbetslösheten och sjukfrånvaron minskar faktiskt. Problemet är att regeringen inte har slagit sig för bröstet utan bara litat till att folk själva ska märka av förbättringarna. Så fungerar inte politik. Ams egen statistik i morgontidningarna räcker inte för att kommunicera ett budskap.

Alliansens enda hopp är Mona Sahlin. Hon är ett svagt kort. Chanserna är goda att socialdemokraterna kommer att tappa mark när hon ska börja formulera partiets "nya" politik. Många som flytt till partiet kommer att bli besvikna, trots sin erfarenhet är Sahlin ingen stark politiker. Ju närmare valet 2010 vi kommer, desto större kommer förväntningarna på henne att bli och möjligheten för Reinfeldt att tvåla till henne lär öka. Då gäller det att statsministern tar chansen.

Tänk på barnen!

Julen närmar sig med stormsteg. Snart ska det öppnas paket, skrattas, tjoas, gråtas, supas, ätas och kräkas på ett så där härligt sätt som alla har sett fram emot i ett helt år. Julen är den högtid då vi kan "unna" oss saker med gott samvete. Lite extra mat. En öl till. Lite fika efter fikat. Resten av året ska vi nämligen ha lite dåligt samvete för att vi dricker lite för mycket, äter för mycket, handlar för mycket, ja över huvud taget finns till för mycket.

Det finns vissa som försöker ge oss dåligt samvete under julen också. Det positiva är att vi skiter i det. Handeln har slagit rekord i år efter år och väntas göra det i år igen. Fler svenskar än någonsin tar flyget till Thailand - utan att betala extra för s.k. utläppsrätter. Vi frossar i mat, dryck och umgänge och vi älskar det. Förutom alla i antivälståndsvänstern passar även nykterhetsorganisationerna på att försöka ge oss dåligt samvete.

IOGT-NTO gör sitt bästa för att smutsa ned julstämningen med sitt pressmeddelande om alla stackars barn som lider av fulla föräldrar (med lögnaktig statistik, dessutom). Lösningen är förstås, som i alla nykterhetsfundamentalisters värld, att begränsa tillgången på alkohol. "Alla barn har rätt att med glädje se framemot julen. Med mindre alkohol i samhället ökar chanserna för att vi ska komma dit." Javisst, föräldrar som super ned sig blir säkert mönsterföräldrar om det bara blir lite dyrare och svårare att handla sprit.

Så snälla nykterhetsfanatiker och andra som vill ge oss dåligt samvete och ångest: Låt oss vila från er inskränkta syn på tillvaron en enda dag på året. Det kan väl inte vara för mycket begärt? Till alla andra: Tänk på barnen - ha kul!

Bloggat:
Mattias Svensson
Henrik Alexandersson

Blogguppehåll

I morgon reser jag norrut mot de norrländska urskogarna för lite juluppehåll. På grund av okänd uppkopplingsmöjlighet kan det bli ett visst blogguppehåll.

Fråga fabror Zawahiri

al-Qaidas andreman, Ayman al-Zawahiri, uppmanar både massmedier och enskilda medborgare att sända in frågor till två olika islamistiska sajter. Han kommer själv att besvara frågorna så gott han kan om de bara är "koncisa och fokuserade". Det är bara att börja klura.

Någon livechatt är det dock inte tal om. Personer som al-Zawahiri gör sig inte särskilt bra IRL och öppen debatt är inte riktigt al-Qaidas melodi.

Bill Gates till Sverige

Bill och Melinda Gates kommer till Sverige i januari för att utses till hedersdoktorer på Karolinska Institutet. Äntligen några hedersdoktorer som faktiskt har gjort något! Förutom sina insatser på Microsoft, som inte bara har gett otroligt många jobb utan på sätt och vis också förändrat världen, har Bill Gates tillsammans med sin fru startat en välgörenhetsstiftelse som skänkt otroliga belopp till forskning och utveckling av sjukvård i fattiga länder. Och det är såklart det sistnämnda som de prisas för.

Den 23 januari kommer de till KI i Solna.

Byggnads fula tryne

Byggnads ordförande Hans Tilly gör bort sig fullständigt på Brännpunkt när han försöker likna EU:s fria rörlighet med människohandel. Enligt Tilly är människors rätt att inom den europeiska unionen röra sig fritt och arbeta i andra länder än sitt hemland inget annat än jobbtrafficking. Ordvalet är såklart väldigt noga övervägt. Den fria rörligheten ska kopplas till människohandel för att väcka avsky och fruktan.

Detta är ett riktigt lågvattenmärke av Byggnads. Från Tilly och andra (exempelvis Lars Ohly så sent som i morse) målas det nu upp skräckvisioner om en slopad svensk modell när rätten till stridsåtgärder i själva verket inte påverkas särskilt mycket av den aktuella domen. EG-domstolen slog fast att fackliga stridsåtgärder är en grundläggande rättighet och att en blockad av en arbetsplats är ett laglig metod. Däremot ansåg domstolen att Byggnads extrema agerande i Vaxholmsfallet inte tog tillräcklig hänsyn till allmänintresset. Stridsåtgärderna ska inte vara motiverade av att tvinga fram en anslutning till byggnadsavtalet.

Till saken hör också att de lettiska byggnadsarbetarna ingalunda var några utnyttjade slavarbetare, som Tilly vill få det till, utan tvärtom välbetalda och nöjda. Det var inte deras bästa Byggettan hade i åtanke. Tilly och Byggnads skiter fullständigt i utländska arbetares löner och villkor så länge fackets makt upprätthålls. Det är både tråkigt och förvånande att vi nu har en borgerlig regering som verkar gör allt för att hjälpa facket med detta.

Tilly menar att Byggnads stred för sina "lettiska vänner" i Vaxholmsmålet. Detta gjorde man alltså genom att skrika "go home" till de lettiska arbetarna, vägra dem tillträde till sin arbetsplats och i förlängningen försätta deras arbetsgivare i konkurs. Om det är så Tilly tycker att man ska behandla sina vänner, får vi nog vara glada över att inte tillhöra hans bekantskapskrets.

Victory!

Äntligen! EG-domstolen har fastslagit att Byggnads blockad mot det lettiska företaget Laval un Partneris bygge i Vaxholm 2004 inte var motiverad. Lettland har hela tiden hänvisat till den fria rörligheten inom EU, men AD tog givetvis ställning för facket utifrån svensk lagstiftning och fackens rätt till stridsåtgärder.

Nu kommer AD åter att ta upp Vaxholmsfallet. Det är tråkigt att det ska ta så lång lång tid som över tre år innan vi får ett konkret beslut från EG-domstolen. Men beslutet kan vara värd all väntan om det innebär att fackens makt inskränks och att EU en gång för alla slår fast att den fria rörligheten är viktigare än fackens rätt att jävlas med alla som inte följer deras taktpinne.

Att facken skulle ta strid i denna fråga var naturligt. Att AD skulle döma i deras favör var väntat. Men att moderaterna med Reinfeldt och Littorin i spetsen skulle backa upp dem med motiveringen att "den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar väl" är förbluffande. Vi får tacka EU för att förnuftet segrade i denna rond. Det vore trevligt med lite sunt förnuft även i regeringskansliet i fortsättningen...

HippHipp the movie

HippHipp-gänget har avslutat inspelningarna av sin första långfilm. Morgan Pålsson - världsreporter utspelas i Afrika och spelades in i Jordanien. Anders Janssons egocentrerade figur hamnar som ende västreporter mitt i en statskupp.

Det kan bli kul, men allt hänger på om de lyckas överföra TV-seriehumorn till filmformatet - en inte helt enkel uppgift. Biopremiär 22 februari.

Friedmanite to its core

Recensionsevenemanget på Timbro i går kväll var både välbesökt, intressant och underhållande. Johan Norberg och Boris Benulic, på var sin sida på den politiska skalan men ändå rörande överens om Naomi Kleins oförmåga till logiskt tänkande, höll ett varsitt föredrag. Hennes bok Chockdoktrinen har fått enorm uppmärksamhet. Även i Sverige, förstås, eftersom den utpekar "nyliberalismen" som världens ondska och låter Milton Friedman vara the bad guy i i stort sett alla tänkbara sammanhang. Sådant gillar svenska recensenter att höra. Därför fick Chockdoktrinen löjligt mycket utrymme i DN:s kulturbilagas boktips inför julen.

Norbergs genomgång av alla manipulationer, sakfel och (medvetna?) missuppfattningar som Klein ägnar sig åt tog ett tag att ta sig igenom. Och då fick han gallra. Det som gör Johan Norberg så överlägsen folk på vänsterkanten är att han inte behöver fabricera, klippa och klistra för att göra en poäng. Det behövs inga fabrikationer för att visa att världen har blivit rikare, att antalet väpnade konflikter har minskat radikalt de senaste decennierna, att frihandel och marknadsekonomi föder frihet och välstånd. För att försöka bevisa motsatsen krävs det att man använder sig av statistik på ett ytterst selektivt sätt, dvs. plockar ut de delar under begränsade tidsperioder som styrker ens tes, och förtiger resten.

Naomi Klein använder inte främst statistik utan tar till saxen när hon citerar människor i stället - för att få dem att säga "rätt" saker. Det är klassiskt men det kräver antingen stor förkunskap eller en hel del arbete av läsaren för att upptäcka felen. Kunskap och arbete vi såklart inte hittar på DN Kultur. Och den övriga vänstern verkar inte heller vara intresserade av att hitta fel. Kanske är de så tacksamma över varje tjock bok som tar strid mot liberala idéer, att de är villiga att köpa vilka felaktigheter som helst.

Kanske är liberaler för mesiga. Kanske är vi för snälla. Kanske borde vi, likt vänstern, skaffa oss ett väldigt rymligt samvete när vi gör filmer, skriver böcker eller bara debatterar. Klipp- och klistraberättandet fungerar ju uppenbarligen. Folk som ser Michael Moores filmer tror på vad de ser och de gillar det eftersom Moore säger det på ett roligt sätt. Att han, likt Klein, klipper och klistrar, hittar på och döljer fakta spelar ingen roll för tittaren. När väl alla flitiga människor som har upptäckt felen lyckas nå ut med dem, är det redan för sent. Tyvärr är det precis lika med Naomi Klein.

Jag vill ändå tro att det finns en poäng i att vinna debatter intellektuellt. Det är faktiskt en styrka att inte behöva fuska för att visa att vi har rätt. Det liberaler måste bli bättre på är att förpacka sina ståndpunkter på ett mer attraktivt sätt för att nå ut till andra än de redan frälsta. Det är en utmaning som heter duga.

Äpplen och päron

Kristdemokraterna har ingått en ohelig allians med Sveriges radikalfeminister när det gäller synen på prostitution. Det sekulära Sverige kan inte kådisarna göra så mycket åt, men de kan ändå få utlopp för sina sexualfientliga åsikter genom att göra gemensam sak med folk på vänsterkanten i vissa frågor. Det är kristdemokraterna och radikalfeministerna som skriker högst för att radikalisera den svenska sexualbrottslagstiftningen och kampen mot prostitution, människohandel och barnporr.

Ja, allt slängs ofta ihop till enda stor röra. Allt anses vara "utnyttjande av kvinnor och barn". Kamp mot människohandel (trafficking) blir kamp mot prostitution, kamp mot sexuella övergrepp mot barn (som redan var förbjudet när barnporrlagen tillkom) blir kamp mot informationsfrihet på nätet. Och så växer det. Ord får, helt medvetet, nya betydelser och lagen perverteras. Ingen vågar längre protestera eftersom en protest mot en lag mot prostitution såklart måste betyda att man själv är sexköpare! Så lågt har debatten sjunkit.

Det senaste förslaget från kristdemokraternas kvinnoförund är att stoppa biltrafiken på Malmskillnadsgatan i Stockholm för att "störa marknaden för sexhandel". Dessa ljushuvuden har förmodligen inte ens tagit sig tid att läsa Socialstyrelsens nytutkomna Kännedom om prostutition 2007 (tidigare bloggpost). Där framgår, vilket vem som helst borde ha kunnat räkna ut även utan enkätundersökningar, att prostitutionen har flyttat från gatan till nätet (även om den också har börjat växa på gatan igen).

"Varför ska det vara värre att handla med vapen och droger än med människor?" frågar kvinnoförbundet retoriskt. Det ska det såklart inte vara. Men lyckas man inte skilja på vanlig prostitution och människohandel, är man inte ens kvalificerad att delta i debatten. En sak har i alla fall dessa kvinnor uppenbarligen insett under resans gång: har man blivit så blind i sin kamp att man inte längre bryr sig det minsta om verkliga förhållanden när man formar en åsikt, är det dags att bli politiker.

Om att tolka statistik

"Kvinnor dricker riskabelt mycket", säger den alarmerande rubriken i SvD. Det finns ett antal fel i en sådan rubrik. För det första riktar sig den gjorda enkätundersökningen enbart till kvinnor i åldrarna 50-59 år, inte till kvinnor i allmänhet. För det andra visar undersökningen att det rör sig om max tio procent av dessa kvinnor som anses ligga i någon sorts riskzon. Sju procent svarade i undersökningen att de drack för att känna sig mindre spända, vilket i sig klassas som en riskfaktor. Jag skulle se sju procent som en väldigt låg siffra. Vem tusan dricker inte ibland för att slappna av efter en jobbig dag eller vecka?

Mer än hälften av kvinnorna hade vid något tillfälle den senaste månaden druckit "intensivt", vilket i detta sammanhang handlar om minst fyra glas vin eller motsvarande vid ett och samma tillfälle. Betydelsen av begreppet intensivt kan diskuteras...

I artikeln slängs det friskt med kompletterande siffror från Folkhälsoinstitutet (som för övrigt länge vägrat erkänna att de positiva verkningarna av ett glas vin om dagen faktiskt är medicinskt bevisade), vilket förvirrar bilden ytterligare. Bland annat hävdas att 48 procent av alla självmord är "alkoholrelaterade". Detta är närapå en ren lögn. I alla fall blir slutsatsen felaktig eftersom begreppet "relaterad" (som i "alkoholrelaterad" när det gäller drunkningsolyckor eller trafikolyckor) förleder oss att tro att det skulle vara på grund av alkoholen som människor tar livet av sig. Suicidforskning, och för all del vanligt sunt förnuft, lär visa att alkoholen inte får människor att ta sina liv utan används som drog för dess både avslappnande och stärkande effekt när den självmordsbenägne ska göra slag i saken.

Vi vet att det är en väldigt liten del av befolkningen som står för en mycket stor konsumtion och att det stora flertalet inte har några konsumtionsproblem utan tvärtom dricker klart under den gräns som anses utgöra en riskzon. Men om det stod givetvis inget i SvD:s artikel.

Nokia ger sig inte

Nokia försökte slå sig in på den bärbara spelmarknaden med sin spelmobil N-Gage 2003. Det gick inget vidare. Maskinen sålde i runt tre miljoner exemplar, vilket är på tok för lite för att utmana en gigant som Nintendo. Som jämförelse kan nämnas att Nintendo DS har sålt en bra bit över 50 miljoner ex världen över och bara i november månad sålde den i 1,5 miljoner ex i USA. Det ger lite perspektiv på hur grandiost Nokias misslyckande var. Eller kanske snarare hur fel de tänkte från början.

Nokia försökte visserligen revanschera sig 2004 med en uppdaterad version av spelmobilen, N-Gage QD (till vänster). Den var snyggare, mindre, hade bättre skärpa och var bättre anpassad för spel i och med att man slapp plocka isär hela telefonen för att byta spel eller minneskort. Men det var ändå för sent. N-Gage var en mycket kompetent telefon med både radio och mp3-spelare, men den var för stor och hade högtalaren placerad på kortsidan. Det gjorde att man fick hålla kortsidan mot örat (vilket gav den smeknamnet "tacoörat") om man inte använda handsfree. Spelmässigt hade den potential, vilket konverteringar av PlayStation-spel som Tomb Raider och Tony Hawk visade. Problemet var att många spel var usla och att styrkorset inte tillät någon precision.

Nokia har nu bakat in N-Gage i sin nya N-serie (nedan). Detta är en bättre väg att gå för mobiljätten.Vi använder våra mobiltelefoner på allt fler områden, självklart är det en bra idé att även låta oss spela riktiga spel på dem. Det är en bättre taktik att erbjuda en telefon som även går att spela på än en spelmaskin som även går att ringa på, vilket N-Gage var. Det lär emellertid aldrig gå att göra en riktigt bra och liten mobiltelefon som samtidigt erbjuder en seriös spelkontroll.

Öppna upp för månggifte!

Jag tror inte att vi är så toleranta i Sverige som många verkar ta för givet. Jag tror att toleransen mot homosexuella mestadels är en politiskt korrekt fasad. Det är säkerligen en generations- och traditionsfråga, yngre har förmodligen större tolerans mot sexuella minoriteter än äldre (även om det bör noteras att det även bland yngre finns stor intolerans mot verklig sexuell frihet), men generellt sett tror jag att våra uppsminkade politiker inte företräder den största delen av svenska folket i "homofrågorna". Många vågar bara inte säga det som är politiskt inkorrekt. Det är förstås bara en känsla. Men folks verkliga reaktioner är lätta att få genom att utföra små experiment i vardagen - som när en grupp i min universitetsklass låtsades fria till varandra på allmän plats och noterade den stora skillnaden i folks reaktioner beroende på om de var ett homo- eller heteropar.

Ett sätt att på allvar testa denna tolerans, vore att öppna upp för månggifte i Sverige. Om män ska kunna gifta sig med män och kvinnor med kvinnor, varför inte två män med en kvinna eller tvärtom? I äktenskapsbalken står fortfarande att äktenskapet är mellan man och kvinna. Detta kan komma att ändras. När ni ändå är inne och rotar i äktenskapsbalken, se då till att göra som domaren Stefan Lindskog föreslår: tillåt månggifte och gör det rättsliga skyddet likvärdigt för alla inblandade.

Samlevnadsformer är inget som staten ska lägga sin näsa i, det är varje myndig medborgares rätt att bestämma vem eller vilka vi lever med och på vilket sätt. Vem som diskar, städar eller tvättar bilen har inte politiker eller annat löst folk med att göra, inte heller vad vi företar oss i sängkammaren. Ändå utsätts vi ständigt för uppmaningar och påbud om hur vi ska fördela våra hushållssysslor, hur vi har "okej sex" (en kampanj i vilken män utmålas som rena våldtäktsmän som tar varje tillfälle i akt att ge sig på fulla tjejer) och hur vi uppfostrar våra barn. Våra folkvalda borde för en gångs skull göra skäl för sina löner och låta oss leva våra liv i fred. Tiden är knapp nog som den är på denna jord.

Trovärdighetsproblem

Metereologerna tillhör klimatalarmismens fronttrupper. Det blev tydligt i dag igen. "Detta har man kommit överens om", säger den kvinnliga metereologen när hon pekar på en karta över Sverige försedd med sannolikhetstal för en vit jul i olika delar av Sverige i dag och om 50-100 år. Siffrorna sjunker förstås, från 95 till 75 procent i Norr- och Mellansverige, från 35 till 15 procent i de södra delarna. Prognosen ligger alltså på "om 50 till 100 år". Och det kommer från folk som har problem med femdygnsprognoserna...

Vad säger Banverket om det här?

Ibland måste man bara älskat thailändarna.

Inget filmtips

Var tvungen att se den hyllade storfilmen Transformers för att avgöra om den är värd att äga på HD DVD. Det är den inte. Stora, hjärndöda actionfilmer kan ha ett underhållningsvärde om de är gjorda med en viss charm. Även en hopplös film som Independence Day hade charmiga karaktärer. I Transformers utsätts tittaren för enbart anonyma, tråkiga, platta stereotyper av standardmall 1A. Den vackra tjejen med det perfekta leendet, som trots att hon hamnar mitt i ett brinnande krig har sin make-up intakt. Den osäkre ynglingen i sin nya bil, ute efter den vackra tjejen, som hjälper till att rädda världen. Och blir lite sotig i ansiktet på kuppen. Det är förstås robotarna vi ska titta på. Att deras dialog får mig att skratta - men av helt fel skäl - behöver knappast nämnas. Att filmen har de häftigaste specialeffekterna sedan Terminator 2 hjälper inte. Den är helt enkelt för dålig.

Filmen kan beskrivas som "Terminator möter Herbie". Det är uppenbart att man bör hålla de två filmtyperna på ganska långt avstånd. Michael Bays hot om att inte göra en uppföljare p.g.a. att filmen inte kommer på Blu-ray har förvandlats till ett hett löfte. Snälla, låt det vara sant.

Sexköpslagen under luppen

Det är många som har påpekat att den svenska sexköpslagen inte bara är korkad och orättfärdig - den fungerar heller inte den som det var tänkt. Detta konstaterar även Socialstyrelsen i sin nya rapport om prostitutionen i Sverige, som har sammanställts utifrån enkäter, intervjuer samt en kartläggning av utbudet på nätet.

Även om de är ytterst försiktiga i sina avslutande slutsatser, finns slutsatserna där i rapporten. Det är ytterst tveksamt om sexköpslagen har bidragit till minskad prostitution. Prostituerade själva tenderar att vara mycket negativa till lagstiftningen (och det var dessa som lagen skulle skydda). Sexsäljare som inte ”passar in i mallen” som offer upplever att de blir helt osynliggjorda i debatten.

Några utdrag:

”Polismyndigheten i Skåne berättar att situationen har förändrats i och med sexköpslagens tillkomst. I gatuprostitutionen är det nu bara missbrukare, enligt uppgiftslämnarna på myndigheten. I övrigt uppger de att prostitution sker via Internet och att det finns ett mörkertal av prostitutionskontakter på krogar.” (s. 18)

”Enligt polismyndigheternas erfarenheter är internationalisering en faktor av betydelse i prostitutionen, men del av det man känner till om detta baseras på rykten.” (s. 20)

”Enligt en intervjuperson i Göteborg är troligtvis fler hallickar inblandade i prostitutionen numera. Hallickar har enligt intervjupersonen fått en större uppgift och marknad i och med sexköpslagen, eftersom prostitution inte kan ske lika öppet.”(s. 46)

”Det finns en rad olika erfarenheter av prostitution bland sexsäljare. Vissa har ekonomiska skäl att fortsätta oavsett om detta var en ursprunglig plan, en del upplever att de gör något meningsfullt och/eller tillfredsställande.” (s.26).

Ovanstående stycke är intressant eftersom det avlivar myten om att alla prostituerade skulle vara offer, tvingade till sexuell träldom. Försvarare av sexköpslagen har fått allt svårare att motivera en sådan hållning i takt med att sexsäljare själva börjar kliva fram i debatten. Nu är det i stället bara förekomsten av människor som far illa av prostitution, som naturligtvis finns där ute, som är skäl nog för att behålla förbudet. Vilken bransch kan uppvisa 100 procent lyckliga människor?

”I intervjuer är den samlade bilden att sexhandeln i princip försvann från gatan under en period när sexköpslagen trädde i kraft. Den kom sedan tillbaka, om än i minskad omfattning. […] Den kom sedan tillbaka i en omfattning motsvarande hälften av den tidigare. Nu är cirka två tredjedelar av gatuprostitutionen tillbaka […]” (s. 32).

Grattis, Margareta Winberg. Enligt dessa uppgifter lyckades sexköpslagen hålla gatuprostitutionen stången i ungefär åtta år. Att prostitutionen har ökat på nätet under denna tid kan vi förutsätta och nu ökar alltså den traditionella prostitutionen på gatan igen. Ökningen i sig är inget att lägga moraliska värderingar på, vuxna människor ska alltid få göra saker tillsammans. Men den visar med all önskvärd tydlighet att lagen inte fungerar som tänkt.

Socialstyrelsen är som sagt väldigt försiktig i sina slutsatser, presenterar argument för och emot, men den som vill hitta kritik mot sexköpslagen behöver inte läsa länge. Sexsäljarna själva gillar inte lagen. Det är ytterst osäkert om den har någon som helst effekt. Polisen vill spärra in så många som möjligt. Och landets radikalfeminister håller säkert för öronen.

Socialstyrelsens rapport.

Försäljningssiffror för november

Statistiken från november i USA har landat. Det är rent löjliga siffror. Alla maskiner säljer ungefär dubbelt så mycket som de gjorde under höstmånaderna (och suget efter Nintendo DS är ohämmat). Och snart är det jul.

Hårdvara
Nintendo DS 1 500 000
Wii 981 000
Xbox 360 770 000
PlayStation Portable 567 000
PlayStation 2 496 000
PlayStation 3 466 000

Sannolikt är det den sista stora julen för den gamla trotjänaren PlayStation 2. Att den fortsätter att sälja bättre än PlayStation 3, efter prissänkningen av Sonys teknikspäckade maskin, är anmärkningsvärt. Statistiken över spelförsäljningen blir lite orättvis eftersom vissa spel släpptes sent under månaden och andra i början. Vi vet exempelvis att Mass Effect, på plats sex i denna lista, redan har nått över en miljon ex. Julhandeln talar hur som helst för Nintendo DS och Wii.

Total försäljning i USA hittills
Xbox 360 7 862 151
Wii 6 019 685
PlayStation 3 2 446 649

Spel
01. [360] Call of Duty 4: Modern Warfare 1 570 000
02. [Wii] Super Mario Galaxy 1 120 000
03. [360] Assassin´s Creed 980 000
04. [PS2] Guitar Hero III: Legends of Rock 967 000
05. [Wii] Play w/remote 564 000
06. [360] Mass Effect 473 000
07. [PS3] Call of Duty 4: Modern Warfare 444 000
08. [Wii] Guitar Hero III: Legends of Rock 426 000
09. [360] Halo 3 387 000
10. [PS3] Assassin´s Creed 377 000

Vänstern fruktar fria människor

Det vänstern fruktar mest av allt är fria människor som känner trygghet i sig själva. Därför ska det fria valet inskränkas på så många håll som möjligt. Tillåts det fria valet, triumferar det och vänsters saga i den specifika frågan är all. Ingen vill sedan tillbaka och snart har vi glömt hur tillvaron såg ut innan vi fick valfrihet. Minns någon tiden före satellit-TV? Friheten att välja kanal är i dag lika självklar som friheten att välja vanlig mjölk eller mellanmjölk. Folk på vänsterkanten fortsätter förstås att klaga över ”kommersialismen” och ”fördumningen” och menar till och med att utbudet har minskat sedan vi fick hundratals kanaler att välja bland. Men faktum kvarstår: ingen annan vill tillbaka.

Friskolereformen är ett annat exempel. Friheten att välja skola är i dag självklar på många håll. Vänstern klagar, förstås, men ingen annan vill tillbaka. Tänk om denna frihetstanke slog igenom på allvar i den svenska välfärdsmodellen. Vilken framtid skulle bakåtsträvande socialister ha när svenska folket börjat inse att frihet faktiskt ger självförtroende och att självförtroende skapar trygghet? Frihet och trygghet är inga motpoler, den ena leder till den andra.

Kanske borde de borgerliga för att nå framgång sluta upp med att vara så förbannat sakliga när de inför väljarna motiverar sin politik med att forskning visar att den ekonomiska politiken leder till fler jobb. Det spelar ingen roll att det är sant, det väcker inga känslor hos väljaren. De borde kanske i stället, som vänstern, skrämmas högljutt med alternativet. Socialdemokraterna vann valet 2002 utan en egen politik, allt de gjorde var att skrämma väljarna med vad moderaternas 130 miljarder i skattesänkningar skulle leda till. Det är fördel en sittande regering har gentemot oppositionen.

Vänsterpolitiken, den s.k. solidariska fördelningspolitiken med omfattande politisk makt placerad i händerna på politiker, går ut på att köpa människors trygghet. Vänsterpartierna är livrädda för att människor ska växa sig fria och starka eftersom deras politik går ut på att människor ska känna otrygghet och behov av hjälp och stöd från det offentliga. Köper du folks trygghet på ett sådant sätt, köper du deras självförtroende och i förlängningen även deras frihet. Folk skräms till att rösta rött. Det är således föga förvånande att vänstern har kidnappat klimatfrågan och gjort den till sin skrämma-livet-ur-små-barn-fråga. De mår tydligen som bäst då.

Arbetslösheten sjunker - väljarstödet likaså

Det går fortsatt tungt för alliansregeringen. Den har fått arbeta i motvind i princip sedan dagen den tillträdde. Det är vardag att gå till arbetet med vinden i ansiktet för Reinfeldt och hans kollegor. Hela tiden har man kunnat säga som socialdemokraterna alltid brukade säga när opinionssiffrorna var låga mellan valen: det är folkets röst på valdagen som gäller. Och så är det ju. Men hur länge till kommer Reinfeldt att kunna svara så?

Reinfeldt har själv utpekat Göran Persson som en trolig orsak till den borgerliga valsegern. Många gamla sossar ville ha bort Persson och upplevde för första gången moderaterna som ett trovärdigt alternativ. Nu är Persson borta och då strömmar väljarna tillbaka till socialdemokraterna - ett parti som är ett enda stort sahlinskt vakuum för tillfället.

Regeringens största problem är inte att den får daglig skarp kritik från vänsterhåll för sin politik, det största problemet är att få ens på högerkanten verkar visa någon större entusiasm över den förda politiken. Regeringen genomför det den gick till val på och arbetslösheten och sjuktalen sjunker. Men ingen verkar riktigt nöjd. Och regeringen är själv inte världsmästare i att berätta vad den faktiskt gör bra, vilket är en dödssynd inom politiken.

Sedan ska man inte underskatta snöbollseffekten i det allmänna stämningsläget. Låga opinionssiffror har matats fram i vecka efter vecka i över ett år. Skandaler och ministeravhopp har svärtat ned regeringen i allmänhet och statsministern i synnerhet. Medierna har självklart gjort sitt bästa för att allmänheten inte ska missa någonting. Det har kommit mycket få goda nyheter och när de väl har kommit har de inte riktigt nått igenom denna vall av negativ publicitet. Den negativa känsla som är svår att ta på men som definitivt finns runt regeringen Reinfeldt, kan bli väldigt svår att bryta. Det är möjligt att det blir lättare när Mona Sahlin med bihang börjar berätta vad de egentligen vill göra med Sverige efter 2010. Då gäller det att Reinfeldt inte har hunnit bli alltför uppgiven.

Filmtips

Den mycket välgjorda dokumentärserien War of the century (kallad Tyrannernas tvekamp när den sändes i SVT för många år sedan) finns att köpa billigt på DVD hos CDON.com. Serien handlar uteslutande om kampen mellan Tyskland och Sovjetunionen och är precis så välgjord som man har kommit att vänta sig av BBC:s produktioner. Mannen bakom den är Laurence Rees (han som även låg bakom den hyllade Auschwitz-dokumentären som sändes i TV4 och även finns på DVD). Köp den, kryp ned i soffan och gläds åt att du inte var soldat på östfronten vintern 1942.

Och vad vill Sahlin?

Mona Sahlin har öppnat munnen igen. Denna gång har hon sällskap av Claes Borgström, förmodligen det största skämtet på två ben. De gör gemensam sak mot regeringen. Men de presenterar själva inte ett enda konkret förslag. Det är mycket klagosång men väldigt lite alternativ över Mona Sahlins oppositionspolitik.

Jag är glad över att Sahlin och Borgström är så upprörda över regeringens jämställdhetspolitik. Det betyder att den sittande regeringen i alla fall har prickat in några rätt hittills. Allt som retar kvoteringsfeminister är bra. Dessvärre har moderaterna, som ett led i sin så kallade förnyelse (andra skulle kalla det sabotage), redan börjat ruta in sig i genustänkandet. Moderatkvinnorna trycker på. Det behövs en högljudd opposition inom alliansen som vågar säga ifrån när feminismen letar sig in i de blå leden.

Herr Gore-man

Ja, då har Al Gore talat i den svenska riksdagen. Det måste kännas stort. Och bekvämt. För inte många lär ha vett nog att ifrågasätta Al Gore, Nobelspristagare som han är och allt. Någon möjlighet gavs förresten inte ens. Klimatfrågan ska inte debatteras, tydligen.

Al Gore brukar säga att "klimathotet" inte är en vetenskaplig eller politisk fråga utan en moralisk. Gore har dock inte mer moral än att han, fullt medvetet, överdriver och dramatiserar för att få uppmärksamhet. Och den stora massan bara hakar på.

Det finns alltid goda skäl att vara misstänksam när böcker, filmer eller annat har ordet "sanning" i titeln.

Shame on you, Michael Moore

I går kväll visade SVT, lite oväntat, en väldigt kritisk kanadensisk dokumentär om Michael Moore - eller snarare om Moores sätt att göra film. Vissa avslöjanden var nya för mig och de stärkte verkligen bilden av Michael Moore som en allt annat än rakryggad underhållare som vet precis vad han vill få fram för budskap och är beredd att göra vad som helst för att lyckas. Hans klippteknik är välkänd, men Michael Moore drar sig inte heller för att ljuga och till och med hitta på egna "dokumentära" scener för att lura publiken.

Självklart fick filmteamet aldrig någon möjlighet att ställa Michael Moore mot väggen. "Granskaren" vill inte bli granskad. I intervjuer har emellertid filmmarkarna senare velat tona ned sin kritik mot Michael Moore. Filmen är lyckligtvis redan gjord.

Trailer:

ICA har humor

Janne Josefsson har fått ett väldigt speciellt ICA-kort med posten. Till redaktionen, adresserat särskilt till Josefsson, har någon skickat ett riktigt ICA-brev med medföljande ICA-kort. Det uppenbarligen helt riktiga kortet bär inte bara ICA:s logga utan även Försäkringskassans och brevet förklarar att kortet fungerar som läkarintyg och gör att han slipper karensdagar om han av en händelse skulle bli matförgiftad av exempelvis gammal köttfärs.

Vem som skickat brevet är oklart, men det visar i alla fall att någon på ICA:s kundtjänst har humor.

Vänsterextremismen största problemet

Sex miljoner kronor kostade tydligen polisinsatsen i Salem i lördags. Siffran är faktiskt ointressant och genom att lyfta fram den ställer man automatiskt den retoriska frågan: har vi råd med yttrandefrihet?

Det är viktigt att notera att det inte var främst nazisterna som slukade resurser utan vänsterdemonstranterna. Nazisterna i sig utgör inget hot mot Salems befolkning vid denna marsch, det är hoten från vänsterextremisterna som kräver de stora polisresurserna. Som vanligt blev det bråk och skadegörelse och som vanligt försvarade sig vänsterextremisternas företrädare med att folk var "förbannade med rätta". Ja, så lyder alltså förklaringen till att snorungarna orsakade bränder och kastade sten på brandmännen. Vad är det med dessa människor, egentligen? Blev de inte ammade som barn?

Presstalesmannen för Nätverket mot rasism menar att skadegörelsen inte var planerad, men han tar inte avstånd från den. Genom att inte ta avstånd visar han att vandalerna är en naturlig del av nätverket, annars skulle de inte vara välkomna att göra sådana här saker. Det behövs mycket tydliga insatser mot sådant här beteende. Dåligt klädda ouppfostrade snorungar som är "förbannade" ska inte få bete sig hur som helst och när de ändå gör det ska det få kraftfulla återverkningar i form av straff. Höj gärna straffen för all form av vandalism. Även minderåriga bör bestraffas och inte daltas med.

Åter igen han vänsterexremister fått nazisterna att framstå i god dager. Nationalsocialistisk front och Svenska Motståndsrörelsen skickar säkert tackkort. Åter igen har vi fått svart på vitt: det är vänsterextremismen, inte den organiserade nazismen, som utgör ett hot i dag.

Signifikant

Sedan lagen om väjningsplikt (den så kallade zebralagen) infördes, har olyckorna vid övergångsställen ökat. "Lagen i sig gör det faktiskt farligare att gå på övergångsställen", konstaterar Vägverkets trafiksäkerhetsdirektör. Ja, det kunde man ju ha räknat ut.

Detta är typiskt för hur lagar stiftas - konsekvenserna av lagen beaktas sällan. Politikerna är nöjda med att ha stiftat en bra lag, en lag "som sänder ut rätt signaler" som det brukar heta, och är sedan inte intresserade av att ompröva beslutet. Det finns inget som går så fort som att acceptera en ny lag i det här landet.

Alla som har körkort vet att fotgängare ofta beter sig som blinda hönor. Lagen om väjningsplikt har inte förbättrat situationen. Nu går folk över gatan utan att ens titta om det kommer en bil. "Låt de jävlarna tvärnita bara." Det räcker med att en bilist är ouppmärksam ett halvt ögonblick för att det ska smälla. Det måste faktiskt finnas ett delat ansvar även vid övergångsställen. För övrigt efterlyser jag fler gångbroar i Stockholm. De kanske är dyra och komplicerade att sätta upp, vad vet jag, men de är bekväma för både bilister och fotgängare och skulle säkert spara ett och annat liv också.

Marknadsekonomi bäst för miljön

"Det är i uppfattningen av vad marknadsekonomi innebär som deras analys brister: det är inget fel på marknadsekonomin ur miljösynpunkt - problemet är att ingen har prövat den ännu. Marknadsekonomi innebär inte frihet från alla regleringar. Tvärtom innebär det att man inte får förbruka resurser som man inte äger."

Christofer Fjellner, Europaparlamentariker, i en replik på Brännpunkt.

Pinsamt, Leijnegard!

Gomorron Sverige-pellen Micke Leijnegard gör ett tappert men ack så misslyckat försök att "motbevisa" att SVT skulle vara vänstervridet. I skottgluggen hamnar Per Gudmundsson och Lars Adaktusson och givetvis alla kanaler som inte anses vara lika förträffliga som SVT.

Leijnegard har egentligen inget konkret som styrker att SVT skulle vara opartiskt. Om han hade kommit med konkreta exempel på att den politiska bevakningen är opartisk hade man kunnat förstå poängen med denna debattartikel. Nu blir det bara pinsamt, ty Leijnegard har inget att komma med. Han anklagar TV4 för partiskhet eftersom Lennart Ekdal har en "nyliberal sidekick" i Johan Hakelius. Leijnegard avslöjar sig själv när han plockar fram den gamla "nyliberal"-etiketten. Använder han epitetet "sossen" eller "socialisten" på sig själv eller sina SVT-kollegor?

Leijnegard påstår att "på Gomorron Sverige är vi petimeternoga med att ge plats åt båda sidor". Alla som brukar följa diskussionerna i den där morgonsoffan vet att det inte är sant. Det senaste exemplet kom i måndags när klimatfrågan togs upp och en herre, påhejad av en av Leijnegards "opartiska" kollegor, kunde fabulera fritt och sprida rena lögner utan att någon fick möjlighet att ta upp ett annat perspektiv. Men SVT kanske anser att klimatdebatten är över?

Att public service är en "gemensam europeisk idé" har inget med saken att göra. Det är innehållet, inte formen, som är intressant när vi bedömer partiskhet och opartiskhet. Alla kanaler kan vara partiska, oavsett ägare. Att även andra europeiska länder har statliga public service-kanaler är inget argument. Att jämföra med TV8 håller heller inte eftersom det bara är SVT som slår sig för bröstet med den svulstiga parollen "Fri television". I Leijnegards värld är det bara SVT som har riktiga journalister - alla andra är lobbyister och springer kapitalets ärenden. Det är pinsamt, ynkligt och dessutom fåfängt. I ett svep sänker Micke Leijnegard sin egen trovärdighet.

Läs även Göran Skyttes observationer!

Salemmarschen får klartecken

Kammarrätten har upphävt länsrättens beslut om uppskjutet demonstrationstillstånd i Salem. Det är således klart för morgondagens demonstrationer. Salemfonden har på sin sajt klargjort att demonstrationerna skulle bli av och att ett demponstrationsförbud över huvud taget inte tagits med i beräkningen. Om tillståndet hade dragits in, hade det alltså kunnat bli en olaglig demonstration. Och räkna med att vänstergrupperna hade hakat på. Kammarrätten kan därmed ha undvikit omfattande bråk med sitt beslut - och samtidigt har de gjort yttrande- och mötesfriheten en tjänst.

Nu är det upp till polisen att se till att de olika demonstrationerna kan hållas i fred och att grupperna inte hamnar i bråk. Det kan bli en nog så svår uppgift.

Varför ska vi alls ha straff för sexköp?

Rikskriminalpolisen vill höja straffet för sexköp till minst ett års fängelse. Detta är så urbota korkat att det är svårt att veta var man ska börja. I vanlig ordning försöker polisen blanda ihop korten, förslaget kommer nämligen i den årliga rapporten om människohandel. Som om det var samma sak.

Sexköpslagen är unik. Sverige är det slående undantaget i Europa och slår sig för bröstet som något slags moraliskt överlägset exempel. Moralism är vad det handlar om. Vi förbjuder vuxna människor att ha sex enligt en gemensam överenskommelse. Att utbyta en tjänst mot pengar. Det sekulära Sveriges feminister ingår en ohelig allians med religiösa knäppskallar i syfte att skuldbelägga människors sexualitet. Händerna på täcket, svenska folk! Skillnaden är att religiösa personer oftast inte hycklar med sin inskränkthet. Feministerna har mage att påstå att de arbetar för kvinnors rätt till sina kroppar!

Det finns dock en logik i att höja straffet för sexköp. "Brottet" anses allvarligt i den offentliga debatten, men ger faktiskt bara böter i de allra flesta fall. Det är dessvärre långt ifrån osannolikt att regeringen följer Rikskriminalens uppmaning. Justitieminister Ask har all anledning att fortsätta att slå på trumman för polisen. Kritiken mot sexköpslagen har helt dött ut och då spelar det ingen roll vad de prostituerade själva säger. I Sverige talar det sunda förnuftet för döva öron.

Länsrätten slår ned på yttrandefriheten

Tillståndet för Salemmarschen var klart, men kommunen protesterade. En oenig länsrätt upphäver nu tillståndet. Rådmannen Leif Nilsson ansåg att det inte är skäl nog att "oroligheter kan förväntas". Anledningen till att dessa oroligheter kan förväntas är att det som vanligt väntas motdemonstranter. Det är polisens uppgift att se till att både demonstranternas och allmänhetens säkerhet kan garanteras. Så ska det fungera i en demokrati med mötes- och yttrandefrihet. Men så fungerar det uppenbarligen inte i Sverige.

Upphävandet av tillståndet är bara tillfälligt, men markeringen från politikernas sida är tydlig. "Äntligen lyssnade någon på folket", säger det moderata kommunalrådet Lennart Kalderén, som också anser att jurister "är alltför rigida". Herr kommunalråd borde ha sig en spark i ändan och en lektion i svensk grundlag.

Rykte: Sega gör comeback

Detta är ett svajigt rykte eller snarast en from förhoppning/våt dröm, men för alla gamla Sega-spelare som får nostalgikänslor upp över öronen så fort vi ser en bild av en gammal Sega-konsol är det ändå värt att sprida.

Sega har nämligen gjort en ny ansökan för att skydda varumärket Dreamcast (Segas sista konsol). Detta har genast satt igång en ryktesspridning om att företaget förbereder en comeback i konsolbranschen med en ny maskin, en "Dreamcast 2". Ansökan handlar om följande:

"Home video game machines; player-operated electronic controllers for electronic video game machines; video game interactive controller, namely, hand held pads, and floor pads or mats; joysticks for video games; computer cursor control devices, namely, computer mouse; flash memory cards; video game software, computer game programs".

Eftersom det aldrig fanns någon originalmatta till formatet skulle det kunna indikera att det är framtida tillbehör och inte gårdagens som åsyftas. Eller så försöker Sega bara skydda sitt varumärke, trots att Dreamcast har varit ett dött format sedan 2001.

Kampen mot Sonys PlayStation 2 tvingade Sega att fatta det chockartade beslutet att helt dra sig ur konsolbranchen. Företaget kunde inte matcha den japanska elektronikbjässen ekonomiskt när det behövdes (något som Microsoft föga förvånande hade lättare att klara när det blåste snålt för Xbox 2002). Att utveckla Dreamcast kostade runt fyra miljarder. 1998. Vad det kostar att utveckla, tillverka och marknadsföra en spelkonsol nästan tio år senare vågar jag inte ens tänka på men det är något som Sega rimligen aldrig skulle ha råd med.

Sega är i dag anonyma tredjepartsutvecklare, men saknas i spelbranschen på mer än ett sätt. Företaget var modigt, gick ofta före och testade nya saker (och fick inte sällan ta smällen eftersom konkurrenterna bevakade och lärde av Segas misstag). Sega var först med den analoga kontrollen, som i dag är standard. De var först med CD-formatet. De har stått för några av historiens bästa och mest innovativa spel. Det är symptomatiskt för Sega att den analoga kontrollen kom till Saturn (en maskin som helt trasades sönder av PlayStation försäljningsmässigt), att CD-formatet introducerades på Mega-CD (ett tillbehör som kostade 5000 kronor och floppade fullständigt) och att historiens dyraste och mest våghalsiga spelproduktion, Shenmue, blev företagets tack och adjö från konsolbranschen. Shenmue räknas av många (undertecknad inkluderad) som spelhistoriens absoluta höjdpunkt.

Sega bidrog även till konkurrensen genom sin kaxiga attityd. Även om företaget lugnade ned sig lite med åren drog man sig inte för att håna konkurrenterna in i nederlagets stund. London smyckades med PlayStation-loggor med bäst före-datum när Dreamcast skulle lanseras. Och reklamaffischen överst i inlägget, som kom när Sony låg långt efter i produktionen av sin populära PlayStation 2, behöver inga kommentarer. I vissa fall var det faktiskt bättre förr.

Sagan om Dreamcast finns att se på YouTube.

Vänstergrupperna är problemet

Nationalistiska och nationalsocialistiska grupper demonstrerar traditionsenligt i Salem varje december till minne av den mördade Daniel Wretström år 2000. Det började som en minnesmarsch men har på senare år även blivit ett slags uppvisning i nazistisk samling och styrka. I alla fall är det så vi ska tolka det.

Vi kan konstatera en sak: Nazisterna ställer sällan till med bråk i sina demonstrationer. Just Salemmarschen är på grund av den bakomliggande händelsen omgärdad av begränsningar för demonstrationsdeltagarna. Ingen uppseendeväckande klädsel. Inga mobiltelefoner. Tysta fackeltåg i led om fyra.

Det är i stället dessa grupper som orskakar problem, de s.k. antifascisterna som tar sig rätten att förstöra demonstrationer med giltigt polistillstånd. Detta gäller inte bara nazisternas demonstrationer utan alla med andra åsikter än tokvänstern. Även Walk for Capitalism utsattes för upprepat sabotage. Salemmarschen skulle inte vara något problem om den ignorerades av politiker, aktivister och allmänhet och tillåts förlöpa i tysthet.

Att protestera, störa och sabotera Salemmarschen är att protestera, störa och sabotera yttrandefriheten. Men den friheten har extremvänstern, i likhet med nazisterna, aldrig gillat.

Nya straffskalor krävs

Straffnivåutredningen föreslår att straffet för mord ska vara minst 10 år, högst 18 år eller livstids fängelse. Det är i princip omöjligt att bestämma vad som är ett "bra" straff för något så allvarligt som mord. Tio år i fängelse är en mycket lång tid, ja, men straffet som de anhöriga till den döde har fått är på livstid. Vi kan diskutera om 18 år är bättre än 10 eller om alla morddömda ska dömas till livstids inlåsning, men mer intressant i sammanhanget är att se på hur dessa straff står sig i jämförelse med straffen för andra brott.

Det är även intressant att se hur straffskalan används, det ger en fingervisning om hur allvarligt domstolarna ser på brottet i sig. Vi vet att hela straffskalan sällan används vid grova misshandelsbrott. Vi vet också att Sverige har drakoniska straff på narkotikabrott - givet hur långa straffen är i övrigt. Rättsstaten har härigenom gjort ett ställningstagande: det är värre att använda droger som politikerna inte gillar än att sparka någon i huvudet. Det är en konstig för att inte säga vidrig människosyn. Minimistraffen för grova våldsbrott måste öka. Dessutom borde det göras en översyn på vilka "brott" som vi spärrar in folk för i det här landet. Den som skjuter en varg ska inte sitta i fängelse, den som misshandlar någon ska det.

Slutligen måste det alltid anses värre att skada andra än att skada sig själv - om man nu tycker att det överhuvudtaget ska vara straffbart att skada sig själv, vill säga...

Onlinematerial populärt på HD DVD

HD DVD Promotions Group säger i ett pressmeddelande att vissa stora HD DVD-filmers onlinematerial har blivit populärt bland konsumenterna. Exempelvis har Universal rapporterat att ungefär en tredjedel av deras kunder har gått online och laddat ned material specifikt för just deras filmer. Onlinefunktionen har lyfts fram som en styrka som HD DVD-formatet har framför Blu-ray.

HD DVD-lägret tror att man bara har skrapat på ytan. Kan vi i framtiden vänta oss en "online features"-logga på filmerna, precis som i spelvärlden? Ja, varför inte. Men i det stora hela är detta ändå en detalj. Det känns faktiskt viktigare att Universal ser till att få ut fler av sina blockbusters i HD-format nu. Gladiator har väntat länge nog...

Svineri på ICA

Jag tillhör inte dem som brukar uppröras av Janne Josefssons reportage, de har alltid samma uppskruvade tonläge trots att de i de flesta fall behandlar bagateller. Men kvällens avslöjande av det systematiska fusket i ett flertal stora ICA-butiker i Stockholmsområdet var faktiskt upprörande. Överbliven köttfärs med utgånget bäst före-datum paketeras och märks om för att sedan säljas dagen efter. Skämt kött sprids ut och mals ned igen eller marineras för att det inte ska lukta så mycket. Köttfärs som har hamnat på golvet paketeras om som om inget har hänt. Utländskt kött paketeras om och märks som svenskt.

Uppdrag granskning uppmanar nu ICA-anställda att höra av sig anonymt för att få veta hur spritt detta fusk är. Eller fusk och fusk, det är ju rent svineri och inget annat. Och eftersom fyra butiker plockades ut och alla fyra uppvisade samma systematiska svineri, är det högst sannolikt att detta är vanligt förekommande i många, månger ICA-butiker ute i landet. Man får fanimej lust att ge tusan i att handla på ICA i fortsättningen - trots att en Supermarket öppnar runt hörnet i morgon...

Sweden to the rescue

Det råder oväntat stor enighet kring försvaret hos de sju riksdagspartierna numera. Samtidigt som Försvarsberedningen, patetiskt nog, utpekar "klimathotet" som det största hotet mot Sverige anser alla partier - inklusive vänsterpartiet och miljöpartiet - att vid ett militärt angrepp på Danmark och Norge ska Sverige komma till undsättning. Våra grannländer, som faktiskt är Natomedlemmar, lär inte kunna bry sig mindre. Vem är rädd för Sveriges militära kapacitet i dag?

Det är ändå lite intressant att det finns en total uppslutning kring denna (icke)fråga. Det betyder i praktiken att Sverige inte alls skulle stå alliansfritt om våra grannländer angrips militärt. Fast allt det där återstår förstås att testa i skarpt läge...

Apropå alkoholpolitik

Camilla Erikssons Quarantän.

Hyckleri i svensk alkoholpolitik

Systembolagets funktion är att hålla nere alkoholkonsumtionen genom usla öppettider, dålig tillgänglighet, bisarra priser och förtorkade kassörskor. Samtidigt är det svenska alkoholmonopolet beroende av folkets stöd för att fortsätta existera (därav de desperata annonserna i morgontidningarna, kan man tro). Systembolaget måste alltså gå balansgång mellan kravet på att hålla nere drickandet och kravet på att samtidigt vara tillräckligt populärt för att inte folket ska vända dem ryggen. Tydligare än så kan väl inte den hycklande svenska alkoholpolitiken illustreras.

Nu har Systembolaget beslutat att hålla öppet lite längre i jul eftersom svenska folket tycker om att handla alkohol dagarna innan julafton. Därför kommer det statliga svenska alkoholmonopolet att vara extra generöst i år och ha öppet till klockan 15 lördagen den 22 december. Jojo, här tänjer vi minsann på gränserna - klockan 15, minsann! Man riktigt ser hur och gubbar och gummor gnuggar händerna i sina rödvita stugor - här ska handlas!

Hur går då detta ihop med monopolets uppdrag att inte öka supandet? frågar sig folkhälsofascister landet över. Systembolaget svarar: "Det blir bättre service, men vi vill inte att de för den sakens skull dricker mer än de annars hade gjort." Vem fan bryr sig om vad Systembolaget "vill"! Det är exakt samma pekpinnementalitet som när Socialstyrelsen uppmanade oss att äta sex till sju brödskivor om dagen. De ska ge tusan i hur mycket bröd jag äter eller hur mycket snaps jag dricker till frukosten. Har inte folk snart tröttnat på att ha en förmyndare hängande över sig hela tiden?

Systembolaget kommer bara att finnas kvar så länge svenska folket vill det, står det i företagets annonser. Där har de helt rätt. Ju mindre av all såld alkohol som kommer från Systembolaget, desto starkare blir kraven på politikerna att montera ned detta hycklande monopol. Köp din alkohol någon annanstans om du kan. Det kan vara värt mödan.

Måndag morgon

Måndag morgon. Jag kliver upp vresig, småsint och bitter över att leva i ett land där man sällan ser solen under en stor del av året. Och så slår jag på TV:n, mest för att ha något slags ljud i bakgrunden så att jag inte somnar i min filmjölk med cornflakes. Givetvis är det "klimathotet" som diskuteras. Det kunde man ju ge sig fan på, säger jag högt för mig själv och börjar fundera på om inte filmjölken smakar lite surt.

Eller diskutera och diskutera, förresten. Där sitter en man som gör sitt bästa för att se oerhört viktig och seriös ut. Programledaren, eller sofftanten, och mannen för en dialog vars mål tycks vara att bekräfta varandra och trissa upp det "klimathot" som sägs hota världen. Viktiga mannen konstaterar att den vetenskapliga diskussionen är över, nu är det handling som gäller. Om vi inte ställer om våra samhällen omedelbums kommer medeltemperaturen på jorden att öka med sex grader. Han vet förmodligen mycket väl att det inte är sant, men precis som Al Gore vill Viktiga mannen säkert överdriva "för den goda sakens skull". Skrämma oss, ge oss dåligt samvete så att vi följer påbuden.

Varför släpps ingen med en annan åsikt in i SVT:s morgonsoffa i ett så aktuellt ämne? Det saknas inte kunnigt folk med andra ståndpunkter. I stället för en givande debatt, där klimatalarmismens falskhet och lögner skulle kunna belysas inför många tusentals andra bittra svenskar i morgondimman, sitter Viktiga mannen och sofftanten och spär på missförstånd och lögner som om det inte funnits någon morgondag. Så det är fri television det! utbrister jag och slår av TV-eländet för skynda iväg till plugget.

Och filmjölken? Jo, den hade gått ut. Det kunde man ju ge sig fan på.

Venezuela nobbar Chávez galenskaper

Opinionsundersökningarna hade hintat om det, men det kändes ändå lite oväntat att den hyllade knäppsocialisten Hugo Chávez skulle åka på pisk i folkomröstningen i Venezuela. Chávez ville driva igenom ett helt paket av förändringar, bland annat förlängd mandatperiod, avskaffande av riksbankens oberoende, avskaffad gräns för hur många mandatperioder presidenten kan omväljas samt att inte längre göra privat ägande till en rättighet. Det blev en knapp seger för nejsidan, men likafullt en seger

Det är en tydlig markering från folket i Venezuela att nobba presidentens försök att göra landet till en socialistisk stat. Nu återstår att se hur Chávez reagerar och agerar framgent. Kommer han att försöka genomföra dessa förändringar ändå, steg för steg? Venezuela har redan hunnit ganska långt på det sluttande planet.

Venezuela firar i dag. I Ryssland gick det dessvärre inte lika bra...

Finns det någon gräns för förnyelsen?

Filippa Reinfeldt och partisekreterare Schlingmann vill förnya den moderata vårdpolitiken. Fokus ska inte ligga på ägarformerna utan på kvaliteten i vården. Ligger det en motsättning i detta? Att fokusera på vårdformer som är mer populära hos de anställda och ger generellt sett bättre vård till patienterna, är det inte att fokusera på kvaliteten?

De har rätt i en sak och det är att personer i behov av vård sannolikt struntar högaktningsfullt i om vårdgivaren är privat eller offentlig. Man vill bara ha bra vård, snabbt. Men tillgängligheten är något som moderaterna har talat sig varma för länge och väl och att arbeta för fler privata alternativ är ett sätt att öka denna tillgänglighet. Här spelar ägandeformen roll i den mån den tillåts verka fritt från politiska pekpinnar och öka utbudet av bra och nära vård.

Moderaterna ska kritisera vänsterns fokusering vid ägandeförhållanden som de enda viktiga kriterierna inom vården, inte ägna tid och kraft åt att skälla på sig själva. Det finns ett uppenbart problem i att moderaterna numera ägnar mer tid åt självkritik än kritik av oppositionen. Det är som om partiet självt rycks med i den negativa spiral som opinionsläget har skapat. Än mer oroande blir det när Schlingmann och fru Reinfeldt skriver att utvecklingen av sjukvårdspolitiken är en del i ”den bredare fortsatta förnyelse av moderaterna som nu inleds”. Jag trodde att den inleddes redan 2003. Vad väntar nu runt hörnet?