Trygghetens falskhet

Barn ska inte utsättas för våld i film eller spel. Nyheterna, som rapporterar vad som sker i den verkliga världen, ska barnen också skyddas ifrån. Och sex är ännu värre än våld - ve den stackars förälder som måste prata blommor och bin med sitt barn! Tänk om de får men för livet av att se något naket? Dessutom lurar vi i dem att det finns en stor fet man i vitt skägg som ger dem julklappar varje år. Vi har skapat en parallell värld där våra barn får ta del av ett slags filtrerad verklighet och undanhålls allt som vi tror kan skada dem. Frågan är om vi inte gör dem en otjänst i slutändan.

Hanne Kjöller skriver i dag träffsäkert om den trygghetsnarkomani som har drabbat oss och vilka konsekvenser den får i barnuppfostran - och för barnen när de har blivit vuxna. I Pennsylvania riskerar man böter om man åker pulka. Barnen kan ju skada sig och föräldrarna stämma staden för att deras småttingar gjort sig illa i någon offentlig park. Att vara ute och leka och ibland göra sig illa trodde jag hörde barndomen till. Not any more.

Detta är inte friskt. Barn ska växa upp i en trygg miljö, men att linda in dem i bomull och lögner förbereder dem inte på det ibland hårda livet i det vi kallar verkligheten. Fallet blir hårdare när de väl stöter på motgångar. Fenomenet i miniatyr ser vi i skitprogram som Idol, dit många söker eftersom ingen någonsin har berättat för dem att de sjunger uselt. Även barn och unga vuxna behöver höra sanningar någon gång.

Det finns de som hävdar att "vi har det bättre än vi mår". Det är nog sant. Vi lever längre och friskare liv än våra föräldrar och mor- och farföräldrar. Dagens ungdomar har möjligheter som ingen annan generation har haft, ändå mår ungdomar förmodligen sämre nu än tidigare. Den skeva bilden av livet som en lycklig resa, som något som bara ska vara fullt av glädje, lycka och tillfredsställelse hela tiden är en viktig orsak till att många unga blir deprimerande. Minsta motgång kan bli uppförstorad och mycket tyngre att bära än den skulle behöva vara.

Barn förstår mer än man tror. Vi behöver inte avskärma dem från allt hela tiden. Låt barnen åka pulka. Låt dem spela TV-spel. Överdriv inte effekterna av våld, sex eller annan vuxenunderhållning. Jag drar mig till minnes när en fyra- eller femårig pojke en gång spelade ett fightingspel hemma hos mig. Hans pappa satt bredvid och när sonen, förvånansvärt skickligt, spöade sin kvinnliga motståndare, kände sig pappan nödgad att påpeka: "Man får inte slå tjejer på riktigt". Sonen tittade på sin pappa och svarade: "Men pappa, det är ju bara ett spel!"