Beijing - Guangzhou på åtta timmar

I dag på annandagen invigdes världens längsta snabbjärnvägssträcka. Självfallet ligger den i Kina.

Sträckan mellan Beijing och Guangzhou (京广高铁) kommer att ta åtta timmar mot tidigare 22. Den långa resan på 2 298 kilometer går genom 35 stationer.

Kina börjar få ett formidabelt järnvägs- och tunnelbanenät i och mellan de större städerna. Men det är statligt subventionerat. Bara Beijings tunnelbana, som har vuxit avsevärt de senaste sju åren men fortfarande är imponerande billig att resa med, subventioneras med miljardbelopp årligen.

När man åker snabbtåg i Kina är det lätt att bli fartblind och drömma om liknande trafiklösningar i Sverige. Men vårt avlånga land är för glest befolkat för att riktig snabbjärnväg ska vara ekonomiskt försvarbar.

Drömmen om en svensk snabbjärnväg kommer därför att förbli en dröm. En rimligare målsättning tycks vara att få tågen att över huvud taget gå.

Höghastighetståg, 高铁. Här i Tianjin.

Ett tåg ska vara ett tåg!

Jag börjar känna mig alltmer som en gammal grinig gubbe. Mycket har med förändringar i grundläggande service att göra.

Jag tyckte att det var utmärkt när Posten började lägga delar av sin service hos lokala matbutiker. Då blev det betydligt närmare. Men jag har aldrig riktigt våga lita på att personal på ICA eller Coop kan sköta posthanteringen på ett säkert sätt. När jag nyligen skulle skicka ett paket till Kina fick jag det bekräftat. Eftersom personen som råkade vara ansvarig just denna dag inte hade koll på att paket måste tulldeklareras blev paketet flera veckor försenat. Ingen visste vad som hänt med det innan det slutligen kom fram.

Sedan en tid tillbaka går det inte att köpa biljett ombord på SL:s bussar. Rånrisken angavs som orsak till att SL ville slippa kontakthanteringen. Det betyder att den som inte har ett Accesskort eller den utdöende remsan måste ordna biljett i någon av de automater som finns utställda i busskurer runt om i länet eller köpa en SMS-biljett i förväg. SL kräver således att resenären bättre planerar sin resa. För vana stockholmare går det väl an, men det är nog många turister som fått en liten chock när de inte kan köpa biljett ombord på bussen.

Nu går SJ samma väg. Köp din biljett innan du kliver ombord eller riskera böter. SJ tycker att det är "krångligt och tidsödande" att sälja biljetter. Nästa alla biljetter säljs visserligen före avresa. Men ändå. På ett tåg ska man fanimej kunna köpa en biljett! Om det nu är så krångligt att sälja biljetterna, vad är det då inte att gå runt och kolla att alla har giltigt färdbevis? Inför en spärr på tågstationerna som man måste passera, ungefär som i tunnelbanan, så kan SJ sparka sina konduktörer och spara pengar.

Men vi ska väl vara glada över att vi över huvud taget får äran att resa med SJ. Scener ur Peter Dalles Skenbart - en film om tåg dyker upp i huvudet. "Det är inte Gröna Lund det här! Smälla i dörrarna får ni göra hemma. Åk bil!" Ja, eftersom SJ:s tidtabeller mest är en illustration av bolagets fromma önskemål om när tågen kanske eventuellt avgår och kommer fram, är det nog alltfler som gör just det.