fredag 11 november 2016

Det är något med Kina...


Efter senaste Kinabesöket i somras skrev jag en text om hur landet utvecklas i fel riktning. Kina har förändrats mycket sedan jag började besöka landet för drygt tio år sedan, och nästan uteslutande på ett negativt sätt.

Inte minst censuren har skärpts. Kontrollen har ökat på alla plan. Det är en oerhört tråkig utveckling, inte minst eftersom Kina har en sådan enorm potential som nu hålls tillbaka av det styrande KKP.

Allt detta till trots återkommer alltid en längtan några månader efter det senaste besöket. Det är svårt att förklara varför. Det kan ju inte bara ha med maten att göra, tänker jag. Men det är något med Kina som lockar. Trots allt.

Utvecklingen i Hongkong är också oroande - självständigheten är ständigt under hot. Ett dagsfärskt exempel är när Folkkongressens ständiga utskott satte ned foten mot två folkvalda parlamentariker i Hongkongs parlament.

Peking anses markera mot minsta tillstymmelse till självständighetskrav från Hongkong. Det finns växande farhågor att idén om "Ett land, två system" är på väg att luckras upp och att Kinas ledare inte kommer tolerera ett Hongkong som sköter sig självt längre.

Det mesta går således i fel riktning. Kontrollen i Kina skruvas åt ytterligare, även om kineserna med ett längre perspektiv har blivit oerhört mycket friare.

Men så tittar jag på Sverige och inser att det mesta faktiskt går åt fel håll här också. Ingen pratar längre om att bekämpa massövervakningen. Ingen tycks tro på mycket lägre skatter.

Optimismen för Sveriges framtid tycks som bortblåst. Kanske är det därför jag fortsätter att längta till Kina.

Tidigare bloggat:
Ett Kina i förändring

Läs även:
Så blir du en kinesisk mönstermedborgare

6 kommentarer:

Stefan Ivanovich sa...

Vi är nog många som längtar bort men åt olika håll. Min slutdestination är något närmre och bestämd.

Anonym sa...

Hej.

Kan man tänka som så, att Kina är beroende av den enighet som kommunistpartiet erbjuder, och att man vid en mer västerländsk demokratisering riskerar att landet börjar splittras efter identitetsrelaterade faktorer? Jag har personligen ingen kunskap eller uppfattning om hur mycket kines en kines är, relativt hur viktiga lokala folkgrupper eller variationer inom beteckningen 'kines' är, eller kan bli. Kanske är det en sådan utveckling man fruktar?

Kanske ledningen har prognoser avseende resurser, arbetstillfällen, inkomster och levnadsstandard jämfört med befolkningsökning som talar om att man närmar sig ett par årtionden av växande missnöje, när tillväxt och förbättrad levnadsstandard först bromsar in och sedan uteblir - på samma sätt som skett i Europa och USA?

Eller kanske Kina helt enkelt är Kina - en auktoritär autobyråkratisk stat där olika dynastier avlöser varandra med det Himmelska Mandatets skiftande gunst, och tiden nu börjar löpa ut för den Kommunistiska Dynastin?

Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare

Uwe Dostler sa...

Som mångårig utlandssvensk längtar jag, nu på ålderns höst, att få råd att flytta tillbaka till Sverige för att få dö och bli begravd i Fäderneslandets jord.

Anonym sa...

Det är inte Ryssland som är det stora hotet. Det är Kina, att vi och resten av världen blir som Kina.

Fd moderat sa...

Du kan kanske bosätta dig i någon förort. Sedan kan du börja kasta sten på ambulans och polis. Det är så det alltid har varit i Sverige.

Anonym sa...

Jag satt nyss vid ett bord vid trottoaren för att käka 烧烤 och dricka öl. Det suger att behöva vpn för att läsa bloggar och visst har du rätt i att saker på många sätt går åt fel håll men ändå kääns livet på vissa håll friare här än i Sverige.