Egentligen hade jag inte tänkt skriva en rad om det här, för det är alldeles för trivialt och fånigt. Men eftersom det tycks få oanade proportioner förtjänar det ändå några tecken.
Minns ni Ghostbusters? Filmen från 1984 som på svenska kallades Spökligan och som även fick en uppföljare fem år senare. Spökäventyret med Bill Murray, Dan Akroyd och Harold Ramis i huvudrollerna har blivit en klassiker både för sin humor och sköna dialog. Jag minns hur jag som barn gillade filmerna men inte riktigt vågade titta under vissa scener.
Det är mer regel än undantag att det görs remakes av gamla klassiska filmer i dag. I stort sett alla superhjältefilmer har fått påkostade moderna versioner, Turtles och Transformers likaså. Det har till och med gjorts en nyversion av klassikern V.
Givetvis var det en tidsfråga innan det skulle drabba Ghostbusters. Jag skriver "drabba" därför att det väldigt sällan blir särskilt bra. Vi minns filmerna och serierna med nostalgiska ögon, och det är just som minnen från vår ungdoms år de gör sig bäst.
Man kan göra nyversioner på tre sätt. Antingen gör man en uppföljare, eller så gör man en remake som ett slags homage till originalet eller så gör man bara en remake och låtsas att originalet aldrig funnits. Paul Feig valde det sista alternativet i sin version av Ghostbusters och beslutade sig dessutom för en politiskt korrekt casting genom att låta spökjägarna vara kvinnor.
Filmen har sågats av många. Feminister har valt att se fans kritik mot detta tilltag som en form av kvinnohat. Vilket visar hur oerhört lättkränkta de är och, helt uppenbart, hur lite de har att göra framför sina tangentbord mellan besöken hos hårfrisörskan, Espresso House och nätshoppingen på Zalando.
Det fansen vänder sig emot är regissörens sätt att, som de upplever det, häda en klassiker. Man kan förstås göra sig lustig över folks nostalgiska känslor för vissa filmer, men titta på hur emotionellt engagerade många är i Star Wars så förstår ni grejen. Det handlar inte om misogyni utan om emotionella fans. Och, faktiskt, om en film som verkar vara rätt kass.
Aftonbladets Linnea Swedenmark lyckas emellertid inte bara förklara de låga betygen för Ghostbusters med kvinnohat utan passar också på att dra en parallell till Donald Trump.
Det är uppenbarligen rättning i ledet som krävs. Nu ska vi inte bara skratta mer åt kvinnliga komiker, vi ska sätta höga betyg på filmer med kvinnliga huvudrollsinnehavare också. Allt annat är misogyni.
Tänk att feminister har så dåligt självförtroende. Vad hände med "kvinnor kan"?
6 kommentarer:
Vad som hände med "Kvinnor kan"? Detta.
Titta bara på behandlingen av Lotta Grönning!
En journalist som försöker sig på något så vågat som att vara JOURNALIST!
Vänsterns troll går överstyr direkt.
Det är inte bara deras riksdagshönor som kan.Bakom dom finns arméer.
Det enda jag minns av Kvinnor Kan är ett inslag på radio - tidigt 90-tal, kanske? - där besökare klagade över hur stereotypt det var att man hade en monter eller vad det heter där man kunde träna på att fickparkera.
Ghostbusters: $45M första helgen i USA är väl lågt. Statistisk sett kommer de att spela in motsvarande budgeten, men tydligen behövs minst det dubbla.
Hej.
Ghostbusters? Göra om en gammal film igen?
Varför inte. Det är väl fritt fram att göra av med sina egna pengar på det man vill konsumera, och ingen person skadades.
Själv tror jag att jag skall titta på 'Cherry 2000' igen, istället. En underhållande film med karaktärsfulla karaktärer.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
"Det är uppenbarligen rättning i ledet som krävs. Nu ska vi inte bara skratta mer åt kvinnliga komiker, vi ska sätta höga betyg på filmer med kvinnliga huvudrollsinnehavare också. Allt annat är misogyni."
Kanske statlig utkommendering som i Nordkorea vore något? Då prisar nog folket feministerna minsann... om de har en pipa i nacken. Feminismen har ju tydliga totalitära förtecken.
"Vad hände med Kvinnor Kan?"
F! hände. En av Göran Persson distanserad Margareta Winberg i exil i Sydamerika i maskopi med en come back-hungrig opportunist-Gudrun med lite draghjälp från välmenande och intellektuellt hederliga människor (av vilka de flesta senare tagit avstånd, tom feministveteranen Ebba Witt-Brattström). ...och nu sitter vi här med dessa DÅRAR i en tid när vi verkligen hade behövt vettiga feminister för att motverka massinvandringens värdeförskjutningar.
Skicka en kommentar