Det var på högstadiet som mitt politiska intresse väcktes, och det var skolfrågor som tände min gnista. Inte så konstigt eftersom hela livet kretsar kring lektioner, prov, inlämningar och betyg i den åldern. I alla fall gjorde det det för mig.
Det fanns betydande problem redan då. Disciplinbekymmer, betygskaos, svaga lärare och vikarier som kördes över av klasser som bara väntade på ett svaghetstecken för att kunna sticka kniven i lärarens rygg. Men också ett antal fantastiska lärare som fick ordning på stökiga elever och som jag tror varenda en av oss ser tillbaka på med fascination. Min beundran för de lärare som orkade undervisa både oss och alla andra har vuxit sedan jag blivit äldre och börjat tänka tillbaka på de förhållanden som då rådde.
Det är därför med stor förfäran jag betraktar vad som har hänt med svensk skola sedan dess. På 20 år tycks utvecklingen inte bara ha fortsatt i fel riktning utan också ha eskalerat i omfattning och allvar.
I dag uppger var fjärde lärare att de utsatts för hot, våld eller trakasserier. Samtidigt har 4 av 10 hotats med anmälningar av både föräldrar och elever. Vi har fått en helt bisarr situation där lärarna fruktar eleverna. Betänk vad detta gör med undervisningen, med betygssättningen men också med kunniga pedagogers vilja att stanna i yrket.
Svensk skola befinner sig i fritt fall nu. Alla pratar om PISA, och visst är det viktiga indikatorer på fallande skolresultat. Men färre pratar om orsakerna. Om hur krav blev något negativt. Om hur utmaning blev likställt med kränkning.
Jag tror att många, om än långt ifrån alla, vet vad som behöver uppnås. Läraryrket behöver uppvärderas betänkligt, och det handlar inte bara om löner utan i minst lika hög grad om befogenheter. En aldrig så välbetald lärare kan inte få kontroll över en stökig klass om den saknar rätt att vidta nödvändiga åtgärder utan att bli anmäld eller bli föremål för andra repressalier.
Läraren har i dag en närmast övermäktig uppgift. Den ska undervisa och vara pedagog. Den ska förstå sig på neuropsykiatriska diagnoser för att vara kunna möta elever med särskilda behov på rätt sätt. Den ska ge elever studiero utan att säga till någon och därmed "kränka".
Ingen tycks sitta inne med lösningarna. Det blev inte ett dugg bättre under Alliansens år vid makten. Jag tror att vi behöver få till stånd ett slags värderingsskifte i samhället för att skolan ska kunna bli acceptabel igen. Så länge elevernas kränkthet eldas på av deras föräldrar, kommer vi ingenvart. Så länge krav betraktas som något negativt, kommer svensk skola aldrig att bli bättre. Skolan är en spegelbild av vårt postmoderna samhälle.
Vare sig de borgerliga eller de rödgröna har lyckats med svensk skola under de senaste tre decennierna. Experimenten har avlöst varandra, lärarplaner kommit och gått, betygssystem uppfunnits och avskaffats. Samtidigt har läraren blivit en statist. Då går det så här.
Politiker på bägge sidor blockgränsen har, hand i hand, förstört svensk skola.
Tidigare bloggat:
Ett kravlöst land - en kunskapsfri skola
16 kommentarer:
Tycker det blir lite ensidigt här: du pekar på kränkthetskultur och kravlöshet. Jag skulle säga att svensk skola inte uppmuntrar till lärande, utan tvärtom ger hela klassen exakt samma mål och sätter ribban efter Lennart och Abdi 15 år som ligger på IQ 84 i stället för David 15 år på IQ 110. David på IQ 110 ska tryckas ned till Lennarts och Abdis på IQ 84 för att inte klassen ska bli orättvis och många känna sig kränkta av Davids kunskaper.
Skola och lärare, främst skolplanen, är också delaktiga i sämre skolresultat.
Magne
Ja, och jag har berört detta tidigare (se exempelvis länkad bloggpost längst ned i texten). Alla vinklar får inte plats i en enskild bloggpost.
"Jag tror att vi behöver få till stånd ett slags värderingsskifte i samhället för att skolan ska kunna bli acceptabel igen."
"Skolan är en spegelbild av vårt postmoderna samhälle."
Absolut. Och häromdagen när Löfvén jämfördes med Göran Persson i en annan bloggpost tänkte jag att Löfvén faktiskt är en typisk representant för Sverige idag. Den sortens velande statsminister är en bra symbol för det feminiserade samtalspolissamhället.
I grund och botten måste ungdomar ha en viss grundläggande respekt för vuxengenerationen för att skolan ska fungera. Min generation (jag gick på högstadiet i slutet av 80-talet i en bruksort i Bergslagen) hade inte fått en auktoritär uppfostran på det sättet som generationer före oss hade fått, men det fanns ändå en ganska stor respekt för lärarna hos genomsnittseleven när man drar sig till minnes det ena och det andra. Jag ska bara ge ett exempel:
Jag såg en elev i en parallellklass kasta in en sten genom ett öppet klassrumsfönster. Läraren stack genast ut huvudet och ropade åt gruppen ungdomar nere på marken: "Vem var det?". Inget svar, varpå läraren ropade: "OK, då gör vi så här - hela klassen kommer till mig i lärarrummet klockan 3 så ska vi nog reda ut det här!". Och enligt vad jag fick berättat för mig infann sig mycket riktigt hela klassen klockan 3.
Vad gör man som lärare om ungdomarna i ett sådant läge bara skriker "Glöm det, gubbjävel"?
Jag läste din bloggpost som du länkade till. Tycker att skolledningen sätter sina mål efter de "utsatta eleverna" i stället för de kunskapsintensiva eleverna. Nationella prov och krav från L blir ganska verkningslöst ifall man gör på det sättet.
Magne
När jag träffar på folk som är libertarianer är min känsla att även de tycker att det är OK med stök i skolan för man skall göra uppror. Elever skall ifrågasätta auktoriteter. Eftersom lärare är en del av statsapparaten förstärker det argumentet för att ställa till oreda.
En person som t ex Christian Gergils brukar hävda att liberaler skall ta till sig vänsterns kärleksbudskap. Även bland dem som Hans benämner "Grönhöger" är de rätt mycket vänster i många frågor.
En grundförutsättning för att elever skall kunna lära sig något i skolan är ordning och disciplin. Svenska elever är sämst i världen på att komma i tid till lektionerna. Där är en sak att ta tag i.
Ett annat problem är att allting skall vara roligt. Men saker kommer inte alltid att vara roliga. Man måste traggla sig igenom glosor och multiplikationstabeller. När man lärt sig kommer belöningen i form av tillfredsställelse att man har lärt sig något.
Hej Hans,
Jag arbetar som lärare. Tycker det är intressant att du inte nämner det som är roten till det onda, nämligen det fria skolvalet. Det är det som skapar betygsinflation och i viss mån även kränkthetskulturen. Man kan som elev/förälder alltid hota med att byta skola om man inte får som man vill.
Jag antar att du är för fritt skolval eftersom du är liberal? Vad ser du som fördelar med det fria skolvalet? På en individuell nivå kan jag se fördelar (och kommer garanterat nyttja skolvalet när mina barn blir tillräckligt stora) men på kommunal och nationell nivå så skapar det bara segregation och betygsinflation.
Hej.
Det finns flera bra program för att göra ghettoskolor till bra skolor:
'No Excuse'-programmet från New York exempelvis.
Där krävs nämligen att vi lärare också visar kompetens, professionalitet och kontinuerligt fortbildar oss (på egen tid, av eget intresse och för egna resurser). Där krävs att all icke-aktivitet (elevens val, läxverkstad, schackklubb, filmprojekt, multimediaträning blah blah blah) sker efter skoltid. läraren som vill hålla i sitt favoritprojekt kan använda lokalerna, men får ingen ersättning, och eleverna får 'betala' med sin fritid. Ingen undervisningstid tas i anspråk för annat än studier.
Barn som missköter sig får en varning, följd av tillfällig avstängning, följt av suspendering om ingen förbättring sker. Men hur skall det stackars barnet då få sin utbildning snyftar den svenska lärarkåren? Det är barnets och dess föräldrars problem: spela efter reglerna eller bli utslängd!
Jag tror alla svenska skolor har konferensapor i lärarkåren: du är den som hittar det senaste, det mest PK, det som innehåller alla de nyaste orden om skola och inlärning. därför för du åka på diverse konferenser och utbildningar, för att sedan låta din nyfunna visdom välsigna dina kollegor.
Ingen har någonsin lärt sig undervisa genom att gå på lärarutbildningen i Sverige, eller av att studera pedagogik som akademiskt ämne. Lärare lär man sig bli och vara i klassrummet, ingen annanstans. Vi behöver gå tillbaka till systemet med praktikår där man de facto jobbar under en äldre lärares Argus-öga under ett till tre år, och detta först efter examen som adjunkt eller lektor.
För asociala strulhuvuden kan vi återskapa verkstads- och yrkesskolan.
Det är som att vandra i fjällen: vägen som såg bra ut kan visa sig vara ett förbaskat gungfly med blodsugande mygg stora som sparvar, rötat vatten, allehanda roliga snåriga videstånd och björksly. Då får man gå tillbaka och göra om.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ge lärare väktarutbildning, och samma befogenheter. Utan disciplin, och vedergällningsmöjligheter mot fridsstötande elevslödder, så är uppgiften hart när omöjlig att lösa.
Höj standarden på lärarutbildningen! Tillbaka till bl.a. licentiatexamen (försvann i början av 70-talet) och höj intagningspoängen successivt till lärarhögskolan. Det är inte gräddan av eliten som i dagens Sverige söker sig till lärarutbildningen pga. problem i skolorna, uselt betalt etc.. Återförstatliga skolan (kommunerna jämställer anställda i skolorna med övriga anställda i kommunen i lönehänseende! Sedan måste det finnas utbildningsmöjligheter efter 9 år i skolan som inte kräver matematik- eller språkbegåvning m.fl. begåvningsinriktningar. Återinför krav för att påbörja gymnasieutbildning som är en förberande utbildning till universitetsstudier. Ställ krav på universitetsutbildningen (på universitetsnivå skall man inte behöva traggla om de två sista åren i gymnasiet för att överhuvudtaget kunna starta den tänkta utbildningen)!
//Gunilla
Jag har arbetat som lärare på gymnasienivå, visserligen obehörig men med kompetens utöver det erforderliga i mina ämnen. De flesta av mina elever tyckte om mig. Det i stort sett enda problem svensk skola egentligen har, grundproblemet, är bristen på elevdisciplin och avsaknaden av medel att återupprätta den. Det innebär i sin tur problem på alla andra områden och framförallt innebär det att de svaga eleverna är mer eller mindre chanslösa. I stort sett alla lärare inser att det förhåller sig så men samhällsklimatet, läs vänsterns tankefigurer (den vänster som säger sig värna de svaga), kväser alla försök till rättning. Vi måste nå ner till en sådan fullkomlig katastrofnivå att t.o.m. miljöpartister förstår allvaret.
Tja, skola och pedagogik är inte direkt raketforskning (=ny, obanad kunskap). Vi vet vilka länder som funkar (exvis Finland, Sydkorea): hur svårt kan det vara att göra som de? Exvis att INTE reformera om skolan vartannat år med helt nya betygssystem etc.
Anonym kl 19:56 har naturligtvis rätt. Men disciplin kan vara svårt. En bekant till mig var rektor i en skola i county Durham (norra England och rejält trashigt.). När han sa till en elev, kom elevens farsa och hotade honom med gevär... Ojämlikhet ger trashigt beteende. MIND: trots att UK är kassa i PISA, så är de inte lika kassa som Sverige.
Jag skulle tro att en skillnad mellan UK och Finland är att UK är mycket mer ojämlikt än Finland - och Sverige är också mer ojämlikt än Finland, så jag vet inte Sverige skulle göra lika bra ifrån sig som Finland ÄVEN om vi hade exakt samma skolsystem som dem.
Och ojämlikhet även som del i "social cohesion" - och inte bara som gini-koefficient. Jag uppfattar Sverige som lägre/mindre social cohesion än UK, eftersom integrationen av 100,000-tals invandrarna inte har fungerat.
Hej.
@Gunilla & Anonym 19:56:
Amen! Vi är för få och för tysta tror jag. Jag vågar också påstå att kåren i stort är institutionsskadad så tillvida att man är paradoxalt nog van att i tanken representera en auktoritet som skall respekteras och åtlydas, men när man sedan möter en praktik där detta visar sig vara en illusion löser man det genom förnekelse och självbedrägeri.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
DN bevisar i dag i sin ledare: Migration på gott och ont att man inte bara lider av bristfällig skolgång utan också av selektivt minne.
"Det har tidigare funnits en syn i debatten att man inte ska tala om migrationens kostnader eftersom människoliv inte kan värderas i pengar. Med samma resonemang skulle man inte kunna diskutera hur mycket sjukvård, polis och försvar vi har råd med – dessa är bara några offentliga utgiftsposter som direkt kan beröra liv och död"
Precis som för barnen är "undervisningen" anpassad för att ge ett uppblåst självförtroende som medför att man röstar rätt.Med en sådan elit är det inte underligt att det ser ut som det gör.
"Oroa er inte, vi ger godkänt för alla oavsett om hon är i skolan eller skriver några prov." Skämt?
Tyvärr inte. Det svaret fick fosterföräldrar till ett fosterbarn när de försökte få hjälp för hennes skolsituation.
Vad händer sedan i Gymnasiet? Godkänt där också? Och i Universitet?
Jag tror att rötan är så djup att det blir omöjligt att reda ut.
Enda sättet är att flytta barnen om det finns fungerande skola i närheten. Risken är att Kommunerna börjar slå sönder valmöjligheten med bussning eller tvång. Till de bra skolorna ställer man nu mera barn i kön från BB.
Inte så märkligt det blir så här man hela befolkningen så sakteliga tränas i kunna sina rättigheter men aldrig informeras om sina skyldigheter.
Det mjäkas för mycket med allt och alla på alla håll och kanter. Alla hålls helt ansvarfria och ingen behöver någonsin ens säga förlåt.
En bra början vore att införa tjänstemannaansvaret igen, det som bör reformeras bör inledas i toppskiktet av samhällets tjänare.
Det funkar inte att dalta med folk, det enda som händer i slutändan är att folk lär sig exakt hur långt man kan pressa det daltande systemet för att undslippa alla former av eget ansvar. Föräldrar lär sig hur man kan undvika att ta eget ansvar för sitt misslyckande med uppfostringen av skitungen som beter sig som ett arsel i skolan, man ringer och hotar lite så blir det tyst och vips så kan man fortsätta posta bilder på sin fulländning på facebook istället. Som sjuttiotalist, när jag gick skolan så var det värsta som kunde hända om lärare ringde hem till föräldrarna, jädrar då tog det hus i helvete och man fick utegångsförbud och allt möjligt. Numera ringer istället föräldrarna till lärare eller rektorn och eleven har i princip all makt istället.
Det har blivit så sjukt skevt så det är sanslöst och jag blir lite småorolig när vi börjar få se konsekvenserna av det här sjuka sättet att behandla befolkningen på allvar. En del ser vi ju redan av i form av rena idioter till politiker inom diverse partier och tjänstemän ska vi inte ens tala om.. Vi som nation kommer sjunka som en sten i framtiden tror jag, invandringen av analfabeter osv hjälper ju inte till det heller..
Det finns faktiskt en sak som skulle få rätsida på problemet ganska snabbt, och även lösa en hel del andra problem på kuppen.
Socialbidrag betalas endast ut i form av lön för samhällstjänst. Dvs: Måla, kratta, skotta snö, hantera sopor, återvinningar, etc. Sånt där som är kostsamt för oss skattebetalare men som alltid måste göras. Det skulle förvisso konkurrera ut en del privata bolag men det skulle det faktiskt vara värt.
Tänker man i förlängningen.. Så skulle skolan helt plötsligt konkurrensutsättas på ett helt annat sätt. Sköter man inte skolan och kirrar bra betyg för att skaffa sig antingen ett vettigt jobb eller vidareutbilda sig så får man skotta snö eller skyffla skit eller dika eller något annat trevligt.
Vad skulle då det leda till? Jo, att lärare faktiskt återfår sin auktoritet på sikt.
Idag så tycker ju alla snorungar och även en hel dröse yngre vuxna att samhället, jobben och typ allt finns till för dem. Jobb är minsann en rättighet! Samhället är skyldigt att ta hand om! Det är ju helt bakvänt.
Om alla snorungar och yngre vuxna fick in i sina skallar att: OM JAG INTE SKÖTER MIG, så slutar det dåligt för mig, då! har lärarna åter igen makten i sina händer, det är de som betygsätter och i många fall också på gymnasiet ger en rekommendation till en potentiell arbetsgivare. Till slut landar det i att när en lärare ringer en förälder och påtalar att ungen deras borde veta hut, så får ungen veta hut av sina föräldrar. Jag älskar mina kids men jag vill inte ha dem hemma tills de är misslyckade 30-åringar som funderar över vad de vill bli när de blir stora och det är till stor del mitt ansvar som förälder att se till att de gör det som förväntas av dem i skolan och inte mindre än så.
Samhället är för generöst idag och ställer inga som helst motkrav egentligen när man är en parasit som lever på bidrag och just det tycker jag är helt fel. Min fru och jag jobbar för att vi ska kunna leva och ha tak över huvudet, för att våra barn ska kunna få ordentliga kläder osv. Varför gäller inte detsamma för alla? Just det här har jag aldrig någonsin begripit. Att studera, arbeta, sköta sig och samtidigt vara human är fullt möjligt även om man ställer krav på befolkningen. Att skämma bort och aldrig kravställa, det är ett utmärkt recept på hur man skapar lata och sinnesslöa människor som helt enkelt inte orkar med något alls och har absolut noll incitament redan från barnaåren att göra rätt för sig.
Skicka en kommentar