Polisen är i fritt fall. Det är kontentan av Aftonbladets granskning och de senaste månadernas rop på hjälp från många enskilda poliser. Tusentals poliser har skrivit brev och öppet vädrat sitt missnöje.
Polisförbundet har mätt missnöjet, och resultatet är skrämmande tydligt. Åtta av tio poliser överväger att säga upp sig. Noll procent av poliserna tycker att omorganisationen har gjort situationen bättre.
Ovan ser ni utvecklingen för antalet uppsägningar (normala pensionsavgångar borträknade). 2015 var ett katastrofalt år för svensk polis med närmare 600 uppsägningar, nästan en femdubbling på fem år.
Det är inte osannolikt att det extrema migrationstrycket under fjolåret är en viktig orsak till att så många poliser fick nog och sade upp sig. Men även omorganisationen och det kaos som många beskriver i dess spår lär ha spelat in. 121 poliser som sade upp sig var under 40 år. Det är personer med minst 20 år kvar i yrket som nu försvinner.
I rollen som rikspolischef har vi Dan Eliasson, en betonghäck helt utan kvalifikationer eller kunskaper om det polisiära arbetet. Det råder upprorsstämning mot Eliasson bland landets poliser, och rikspolischefens oacceptabla sätt att släta över ett mord på ett HVB-hem har fått redan besvikna poliser att bli fly förbannade.
Det är många grundläggande delar av ett fungerande samhälle som krackelerar just nu. Det var länge sedan Sverige hade ett potent försvar. Såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar har nedmonterat svensk försvarsförmåga i takt med att omvärlden blivit mer fredlig och i stället lagt pengarna på fluffiga välfärdssatsningar som ger pluspoäng på valdagen.
Om en försvarsmakt är att likna vid en livförsäkring, i betydelsen att det egentligen redan är för sent om det väl inträffar något, är en välfungerande polis att likna vid en hemförsäkring. När det väl händer något, oavsett om det är ett inbrott, en misshandel, våldtäkt eller ett mord, vill du att polisen ska finnas där. De ska komma när du ringer, de ska utreda brottet och sedan göra sitt yttersta för att hitta den skyldige.
Så fungerar det inte i dag. Enligt poliserna själva läggs ärenden ned rutinmässigt eftersom det varken finns personal eller resurser att utreda. Endast 5 procent av alla inbrott klaras upp (sannolikt sådana fall där inbrottstjuvarna tappat sina identitetshandlingar på hallmattan).
Att skrika efter fler poliser räcker inte. Det har politikerna gjort i flera decennier. När lönen är usel, arbetsförhållandena ohållbara och ledningen inte lyssnar på de anställda, blir det oerhört svårt att attrahera motiverade och kompetenta personer till yrket. Det säger sig självt.
Detta hotar i förlängningen hela rättssamhället. Om polisen inte kommer när du ringer, om din anmälan läggs ned trots att det finns spaningsuppslag, förlorar medborgarna förtroendet för rättsstaten. Då vänder de sig till de alternativ som erbjuds.
Medborgargarden, eller natt- och trygghetsvandrare, växer fram. Detta är ett uttryck för det Per Gudmundson träffsäkert har kallat "nattvandrarstaten". Alltså själva motsatsen till en nattväktarstat med fokus på en fungerande polis och ett stabilt rättsväsende men inte så mycket annat runt omkring. I Sverige har vi snart mest allt runt omkring men varken en fungerande polis eller rättsstat.
När sprickorna blir för djupa går de inte att laga längre. Det är möjligt att vi börjar närma oss det stadiet nu. Ett stadium där medborgargarden blir ett permanent inslag, där korruption växer fram och där människor slutar höra av sig till och lita på rättsvårdande myndigheter.
Detta minskar tilliten mellan människor. Det skadar tilltron till staten som helhet. Och det hotar i förlängningen hela det demokratiska samhället.
"Hot mot demokratin" har blivit en utsliten floskel. Men i det här fallet är det berättigat att tala i dessa termer. När polisen riskerar att rasa ihop står hela vårt demokratiska rättssamhälle på spel. Det mest oroväckande är kanske att politikerna inte tycks ha insett det.
Tidigare bloggat:
Efter rättsstaten
21 kommentarer:
Hej.
Hans, jag finner tyvärr inga fel i din sammanställning, men som den grinige gubbe jag är vill jag framhålla ett par saker du inte tar upp:
Att polisen inte kommer är inte en nyhet i delar av landet; det har varit en sanning sedan mitten på nittiotalet. Här talar jag av både egen erfarenhet och av andras. Jag har själv varit delaktig i att avstyra pågående brott och att kvarhålla gärningshen; polis dröjde i fyrtiofem minuter. Detta var i en av rikets tre största städer, dessutom centralt och under kontorstid.
En bekant mordhotades verbalt och fysiskt av en granne, inför vittnen. Poliserna som efter en timme +/- femton minuter dök upp tog emot anmälan och vittnesmål efter att ha trugats till detta, med attityden 'jaja, om ni tycker det är nödvändigt'. Därefter gick polismännen (snarare patteglyttarna för att tala skånska) sin väg, och när jag konfronterade dem med frågan varför man inte gick och hämtade grannen till förhör (då denne var i sin bostad) blev svaret ett drygt 'Det fattar du väl att vi inte kan springa runt och bry oss om varenda skitsak'. Anmälan av detta agerande till relevant station möttes med en axelryckning och en attityd av 'vad hade du väntat dig?' Åter i en av rikets tre städer, under dagtid.
En kollega blev häromåret närapå arresterad då denne vinkade till en bekant, och polispatrull genast infann sig för att påpeka det olämpliga i att 'heil:a' på gatan.
En elev blev jagad av polis i flera kvarter för att på cykel ha rullat förbi rödljus.
Dessa exempel inträffade samtliga innan Eliasson tillträdde, i ett fall för över tio år sedan. Problemen inom polisen är gamla och väl kända; orsaken likaså och tyvärr är polisernas lakoniska attityd och resignerade respons bara ett för individen rationellt sätt att hantera en omöjlig situation.
Den enda skillnaden nu är att situationen spiller över in i villaträdgårdarna och bostadsrättsföreningarnas NIMBY-ghetton. Jag som levt mer än halva livet i diverse betong-ghetton, från när dessa befolkades av fattiga svenskar, greker, jugoslaver, turkar, kurder, iranier, chilenare, zigenare (för inte ens romer släpptes genom Järnridån), tills nu när dessa fyllts av araber, somalier, syrier, afghaner, och så vidare, kan åtminstone känna ett bittert rättfärdigande för den smälek jag fått utstå när jag försökt föra konstruktiva resonemang utifrån rent praktiska och pragmatiska utgångspunkter (för att inte drabbas av den fruktade Stämpeln; en Stämpel jag framöver tänker bära med stolthet). Låt den bortskämda medelklassen skörda vad den sått.
Vi ghettosvenskar är antingen medlöpare, och bemötta med överseende förakt av landets nya härskarfolk, eller på flykt om vi har ekonomiska medel, eller motståndare till mångkulturrasismen och de anti-svenska grupperna, och åtminstone av invandrare respekterade för att vi kämpar för vårt.
Polisen? Vad skall jag med såna blåbär till? Polisen är snart bara statens gäng, inget annat. De vettiga poliserna har slutat, eller slutar snart. Kvar blir de korrupta som jobbar för sin patron, samt de politiska som skyddar sina välgörare.
Med ursäkt för eventuella övertramp re blogg-etikett (ta bort i så fall),
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
"Polisen är i fritt fall."
Jo, utan tvekan. Men vi har varit på ett sluttande plan väldigt länge.
1975 var Sverige ett helt vanlig västland vad gäller våldsbrottslighet, sen har det blivit en extrem, närmast astronomisk, skillnad mot länder som tidigare var jämförbara.
Sverige ligger nu cirka 1000% (ja, tusen procent) högre än Schweiz vad gäller misshandel och våldtäkter och genomgående flera hundra procent över alla andra västländer.
Sen har propagandan i åratal hävdat att det är ”anmälningsbenägenheten” som gör att det ser ut som att det är fler brott i Sverige. Jag har bott i 5 västländer de senaste 30 åren och kan absolut garantera att det är precis tvärtom, dvs, benägenheten att anmäla är klart LÄGRE i Sverige än i andra länder.
Om någon blir misshandlad i Schweiz är det helt självklart att anmäla och det blir en STOR och allvarlig polisutredning, med en god chans att fånga gärningsmannen, som sen får ett meningsfullt straff. I Sverige vet däremot alla sen länge att det är närmast meningslöst att anmäla.
Om man tittar på en graf av antalet fall av misshandel ser man en explosiv ökning under flera decennier och sen en tydlig topp kring 2011. Det som med säkerhet har hänt är att anmälningsbenägenheten har börjat kollapsa. Det är detta som medier i Sverige nu hyllar när de lyfter fram de senaste 5 åren som en "framgång" och att "landet blir tryggare". I verkligheten fortsätter troligen den explosiva ökningen av antalet våldsbrott.
Sverige är, helt utan tvekan, det absolut farligaste västlandet. Att jobba som polis i detta helvete för en direkt löjlig lön förefaller helt vanvettigt. Det konstiga är inte att så många säger upp sig, utan att majoriteten inte gör det. Fast kan man få ett skrivbordsjobb där man jagar "hatkommentarer" på nätet kan det säkert vara ett riktigt trevligt jobb, om man har rätt läggning.
Att polisen inte kommer är inte en nyhet i delar av landet; det har varit en sanning sedan mitten på nittiotalet. Här talar jag av både egen erfarenhet och av andras.
Oja. Detta har varit ett problem i glesbygden i flera decennier. Väldigt få poliser ska täcka en väldigt stor yta, och det går givetvis inte ihop. Men det är först när detta drabbar landets storstadsområden, som medierna bryr sig om, som det blir riksnyheter.
Jag vill nog ändå hävda att situationen har blivit mer akut under de senaste åren. En ineffektiv polis har vi haft länge, men en polis som inte ens klarar av sina grundläggande uppgifter, som lägger ned utredningar för att de inte hinner utreda, är en ny nivå i bedrövelsen. Och direkt samhällsfarligt.
Verklighetsförnekarna på Migro anser att allt är bra.
http://migro.se/ny-rapport-haller-sverige-pa-att-ga-sonder/
Träffade en väninna som arbetar i en Stockholms-förort. Hon konstaterade att vi i Sverige har tagit emot onda människor. Hennes slutsats är att det här kommer att gå illa, mycket illa.
Samtidigt har vi ledande politiker som inte är mogna uppgiften. Sverige kommer att bli ett nytt Kosovo eller något liknande.
Jag tror faktiskt dilemmat ligger i prioriteringar. Pengar till migrationsverket eller polisen, försvaret, vården, skolan etc.? Höjda lärarlöner eller 2 600 kronor per dygn för ett ensamkommande barn? Polislöner eller ersättningar till asylentreprenörer? Lägenheter åt svenskar som står i bostadskön eller träningslägenhet åt nyanländ som sedan övertar den ifall den/de sköter sig? Vad tror ni staten väljer här?
Det trixas och fixas med siffror men de direkta kostnaderna för migrationen börjar uppgå till 100 miljarder kronor per år i en budget som har utgifter på 800-900 miljarder kronor. I Danmark kan kostnaderna om några år komma upp till 10 miljarder kronor per år och det är ramaskri, medier rapporterar om att det inte är hållbart och att det måste ske en förändring snabbt.
Utgifter år 2016, per utgiftsområde,
belopp i tusental kronor (http://www.regeringen.se/artiklar/2015/09/statens-budget-2016-i-siffror/):
UO 8: Migration 19 419 719 SEK
UO 13: Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering 21 070 265 SEK
Plus cirka 30 miljarder kronor extra för att klara kostnaderna för 2016 kräver mig.verket.
Sen kan man fråga om hur följande poster gynnar Sverige eller vilken nytta de nu gör (i tusental kronor):
UO 7: Internationellt bistånd 32 357 474 SEK
UO 27: Avgiften till Europeiska unionen 31 827 167 SEK
Sen ska väl migrationskostnader ha del av följande post (i tusental kronor):
UO 25: Allmänna bidrag till kommuner 93 398 252 SEK
Här har vi polismyndighetens summa (i tusentals kronor, http://www.regeringen.se/artiklar/2015/09/statens-budget-2016-i-siffror-utgiftsomrade-4-rattsvasendet/):
Polismyndigheten 21 560 567 SEK
Det skulle gå att ganska enkelt ge 6 gånger mer resurser till polisen, eller mer rimligt kanske fördubbla eller ge 200 procent mera i anslag och fördela resterande på sjukvård, skola, sänkta skatter, försvaret etc., ifall man sparade in eller slopade samtliga poster som nämnts ovan, som uppgår till 130 miljarder kronor, då exkluderat "Allmänna bidrag till kommuner" och utgifter för polismyndigheten.
Magne
Men gäller det att bötfälla cyklister, övervaka "pappor-på-stan", eller att jaga sexköpare verkar det finnas outtömliga resurser. Prioritering, någon? En katastrof och ett totalt haveri. Skrattretande, men farligt.
Rättsväsendet ser hårt på vissa brott. Åklagare skriver av misshandelsfall med känd gärningsman. Fortkörningsmål skrivs aldrig av. Ej heller parkeringsmål.
Jag vann i Tingsrätten mot Stockholms Stads Parkerings AB i ett mål rörande lastning och lossning i samband med flytt. Mitt fordon stod 6 minuter och 2 sekunder utan aktivitet. Det var långt att gå med tunga prylar. Jag anlände samtidigt som parkeringsvakten printade ut lappen. Inga vädjanden hjälpte. 2 sekunder för länge. Oförlåtligt.
Vad hände sedan? Parkeringsbolaget överklagade till Hovrätten, som tog upp målet. Jag förlorade. Ordningen återställd.
Harry
Jag tror faktiskt dilemmat ligger i prioriteringar.
Allokering av resurser, visst. Men även ledarskap, styrning och organisation påverkar hur polisen fungerar. Det gäller för övrigt i lika hög grad Försäkringskassan, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. Det är egentligen väldigt anmärkningsvärt att några av landets största och mest resursslukande myndigheter fungerar så dåligt.
"Det är egentligen väldigt anmärkningsvärt att några av landets största och mest resursslukande myndigheter fungerar så dåligt."
Retoriska frågor: Är de konkurrensutsatta? Riskerar de att gå i konkurs eller förlora marknadsandelar till konkurrenterna om de inte skärper sig och börjar fungera bättre? Är monopol dåligt för konsumenter i vissa fall men bra när det gäller annat (som t.ex. polisverksamhet)?
De flesta ställer sig aldrig frågan varför polismonopol skulle vara bra medan statligt monopol på t.ex. matförsäljning är dåligt (jämför f.d. östblocket och långa matköer). Det är bara något som man uppfostras till att inte ifrågasätta.
Jag väntar på den dag då "inga vinster i välfärden" utökas till att omfatta "kapitalistsvin som Ica och Lidl som skor sig på att utnyttja människors mest grundläggande behov". Men med lite tur kanske vi kan få motsatt utveckling istället.
@ Larsa
Påfallande många av vänsterföreträdarna tycks fortfarande ha Venezuela och KUba som ideal, så den verklighet du beskriver är nog inte så långt borta. Det enda som kan vända utvecklingen är nog paradoxalt nog TTiP, som bl.a. öppnar offentlig sektor för privata alternativ. Jag är faktiskt förvånad att man fortfarande argumenterar mot friskolor i ljuset av denna.
De dysfunktionella myndigheterna Försäkringskassan, Migrationsverket och nu Polismyndigheten har alla en gemensam nämnare: politruken och den f.d. socialdemokratiska statssekreteraren Dan Eliasson har varit chef för alla dessa. Ju mer han förstör en myndighet, desto finare tjänst belönas han med.
Kuriosa:
I juni 2007 berättade den tidigare justitiekanslern Göran Lambertz att Dan Eliasson, under sin tid som statssekreterare vid Justitiedepartementet, försökt få Lambertz att sluta kritisera brister inom det svenska rättsväsendet.
"Allokering av resurser, visst. Men även ledarskap, styrning och organisation påverkar hur polisen fungerar. Det gäller för övrigt i lika hög grad Försäkringskassan, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. Det är egentligen väldigt anmärkningsvärt att några av landets största och mest resursslukande myndigheter fungerar så dåligt."
Polismyndighetens styrning är självfallet relevant, mitt inlägg berörde dock kostnaderna av tidsskäl och engagemang.
Jag vet inte riktigt om mig.verket fungerar dåligt. Under alla dessa år har ju folk kommit i bostad, fått mat, handledning och kontakt med socionomer, gode män och fått mobiler, lägenhet etc. Tänk dig om den myndigheten fick den mera rimliga summan 1 eller 2 miljarder kronor, tror du att de under vistelsen hos mig.verket skulle få betald mat, husrum och hjälp från psykologer, tolkar, socionomer och sjukvård för de pengarna? Och efter tiden hos mig.verket ha bostad etc. (vilken kostnadspost det ingår i vet jag icke)?
Det är som Anders Danielsson sa, att det är en mellanstor svensk stad som sitter i asylboenden. Det är fler än i Uppsala som har 140 454 invånare.
Det är ett stort bekymmer att det spenderas 70 miljarder i direkta kostnader på invandringen, men det fungerar dock eftersom anlagen är stora (som delvis finansieras genom lån); däremot är det svårare efter tiden hos mig.verket då de ska ut i samhället, som vi sett från siffror om låg sysselsättningsgrad etc.
Du får gärna hävda att mig.verket fungerar dåligt, men som jag ser det är det en hel mellanstor stad som finansieras genom skattesedeln. Den staden har ju sådana förmåner, som tidigare nämnts, som tolkar, socionomer, mat, mobiltelefoner, bostäder, dagspenning. Möjligtvis klumpar du ihop mig.verket med migranternas tid efter mig.verket då de ska ut i arbete, men det har ju inte mig.verket ansvar över utan då ska arbetsförmedling och utbildning ske. Där hoppas väl staten bara att de ska ut i arbete, men så får staten (möjligtvis Försäkringskassan) pröjsa för träningslägenhet och sedan om de sköter sig behåller de lägenheten (alltså går de före i bostadskön) och ge dem bidrag för dennes familj, språkinlärning, sjukvård etc.
Med bästa hälsningar, Magne
@ Magne,
Angående Migrationsverket skulle jag vilja säga att Sverige påminner mycket om ett land i krig och att mig.verket är fronttrupperna. Att ta emot asylanter har länge varit landets absolut viktigaste, närmast heliga, uppgift. Inga kostnader, ekonomiska eller andra, har varit för höga. Mig.verket har bemannat främsta linjen i denna inverterade existentiella kamp och självklart har de haft prioritet över allt annat.
Det politiska stödet har varit massivt och dissidenter har behandlats ungefär som fiendeagenter under ett verkligt krig. Ingen nåd har visats! Landets ledning stod kristallklart till 100% bakom detta tills väldigt nyligen och signalerna till mig.verket var hela tiden väldigt raka: Ingen klagar om alla får asyl, men alla klagar om någon inte får det.
Givet allt detta håller jag med dig, dvs, man kan inte klaga på mig.verket. De har gjort vad som rimligen har kunnat förväntas av dem och gjort detta ganska bra. Om man anställer en pyroman för att elda ner kåken kan man inte hålla på och klaga över att huset är borta utan man får utvärdera pyromanens arbete utifrån hur effektivt han fick eld på byggnaden.
Poliser plockar bara lågt hängande frukter som ger klirr i statskassan. Ökad polisiär närvaro p.g.a. ett mord i hemkommunen = ständiga trafikkontroller där endast "svenska" män stoppas och nagelfars flera gånger varje dag. Den skyldige arresterades kort efter dådet.
Aftonbladets granskning av polisen (http://bloggar.aftonbladet.se/kriseninompolisen/2016/03/massavhoppen-fran-polisen/):
"Men den låga lönen och känslan av att inte bli lyssnad på blir till slut för mycket.
– Många går till Migrationsverket, Försäkringskassan och Kriminalvården. Andra sadlar om helt och börjar köra tåg. Ytterligare andra går in i säkerhetsbranschen."
En artikel som diskuterar polisens anslag (2016-02-22 ETC http://www.etc.se/inrikes/totalkaos-inom-polisen-minimal-risk-att-gripas):
"Polisens omorganisering har misslyckats på i stort sett alla punkter. Facket larmar om att poliser inte längre får vara poliser och samtliga specialkunskaper har filtrerats bort i ett försök att skapa en form av 'allpolis' när 21 myndigheter har slagits ihop till en. Men regeringen Reinfeldt hade möjlighet att förhindra kaoset.
Redan i februari 2014, alltså nästan ett år innan reformen sjösattes, slog den ansvarige utredaren Thomas Rolén larm. Han krävde två miljarder kronor ytterligare för åren 2015-2017 för att säkra övergången. 'Annars riskerar projektet att gå om intet', som polissamordningen skrev i sitt budgetförslag.
– Då sa man att de inte hade behov av de pengarna, men jag hade kommit fram till att man behövde det. Vi var av olika uppfattningar. Jag hoppades ju att det skulle gå bra ändå, säger Thomas Rolén idag.
'Väldigt arrogant bemötande'
På polisförbundet är man övertygad om att pengarna hade spelat en väsentlig skillnad.
– Ja, läget hade varit helt annorlunda. Där var förbundet eniga med genomförandekommittén, säger Lena Nitz, förbundsordförande."
Polisen kritiserar att löneökningar uteblir, för få polisfordon, för dåliga telefoner. Och de undrar varför de har ett anslag på cirka 21 miljarder kronor? 70 miljarder kronor går till driften av mig.verket som faktiskt sköter sitt arbete. Det är faktiskt den enda enheten eller en av de få som faktiskt levererar fina resultat och det är för att denna enhet har resurser som ingen annan enhet kommer i närheten av.
Som Andersson Danielsson sa i SvT: "Frågan är inte om migrationsverket klarar av det här. Frågan är om Sverige klarar av det här." Sverige klarar det genom lån och att fördela det som behövs till mig.verket, detta privilegium har inte andra enheter.
Sverige är som en urspårad hemmafest - alla får komma. (Citat hämtat från annan person.)
Magne
Jag postar en till, tycker mig inte kunna undvara denna (http://bloggar.aftonbladet.se/kriseninompolisen/2016/03/ska-var-fantastiska-svenska-poliskar-borja-ta-emot-mutor/):
"DIANA SUNDIN, polis i 37 år, om krisen inom polisen. Jobbar som polisinspektör och planerare i lokalpolisområde Rinkeby i polisområde Stockholm Nord.
...
"Vilken är den största negativa effekten av omorganisationen?
– Att vi inte blivit fler – snarare tvärt om.
– Vi får inte glömma att kriminaliteten ökat otroligt mycket – framför allt den grova brottsligheten. Till detta kommer att myndigheten inte är ett dugg rädd om sin duktiga personal. Det börjar likna ett dygnetruntjobb för många.
– Samma poliser ska sköta arbetet i vardagen och lösa s k vardagsbrott, brott som den vanliga poliser normalt tycker är mycket viktigt eftersom det drabbar den enskilde medborgaren.
I stället handlar det mycket ofta om att släppa den biten och rycka in på grova brott, mord och skjutningar samt misshandel mellan olika kriminella gäng – där man dessutom ofta blir utsatt för stenkastning och hot – mot både sig själv som polis, men också mot sin familj.
Många är missnöjda med sina löner?
– Det är ett uselt löneläge – vem kan få ett vettigt boende och försörja en familj på ca 25 000 kronor per månad i Stockholm? Det gör också att många slutar, framför allt de unga poliser som precis börjat… Personligen funderar jag på om staten har funderat på vad som händer om vi börjar tjäna ännu sämre – ska vår fantastiska svenska poliskår börja ta emot mutor då? Det ser jag inte som ett alternativ, men tanken skrämmer."
Magne
Det blir väl lite pinsamt när du kallar Malmö för glesbygd. Så sent som idag har lokala förmågor utmärkt sig för en jätteinsats där man återigen anhållit Dan Park för åsiktsbrott. Redan för femton år sedan utmärkte sig Malmöpolisen för att efter veckor av spaningsarbete kunnat sätta dit en 92-årig sexköpare. Det är inte bara en produkt av dåligt ledarskap, utan även en unken kåranda.
Det är precis som Anonym ovan säger. Man har lagt sig platt för länge sedan, men beskyddat NIMBY-ghettona från exponering, och jag kan inte heller låta bli att vara lite skadeglad.
@Utlandssvensk,
delar av lärarkåren fungerar som fronttrupper också. Alla de som jobbar i utanförskapsområdena tvingas varje dag gå till ett krig. Att vara kvinna och lärare med muslimska barn är ingen banlek. Små pojkar har redan lärt sig att inte ta kvinnor i hand och kan säga grova saker till dem.
Detta är det multikulturella samhälle som vänstern och grönhögern inte vill höra talas om för de som säger hur det är blir anklagade för att vara rasister och t o m nazister.
Personligen har jag inga problem med olika etniciteter. Jag känner folk från hela världen som är som västerlänningar i sin syn på kvinnor, sekularisering osv. Däremot har jag stora problem med t ex den arabiska kulturen.
@ Rikard, Magne,
"Polisen är snart bara statens gäng, inget annat."
"ska vår fantastiska svenska poliskår börja ta emot mutor då?"
Att polisen utvecklas till ett gäng som lever av mutor är en vanlig utveckling när ett land genomgår "thirdworldization". Med all sannolikhet sker det redan i Sverige. Tänk på att de som är absolut mest medvetna om den obefintliga risken att "åka dit" är just poliser. När blev en polis fälld för mutbrott senast?
Jag har en god vän som var i Tyskland och köpte öl, vin och sprit till sin 40årsdag. Vid Öresundsbron lade sig en målad polisbil bakom honom och följde efter ända till Sövdesborg. Väl där körde de efter honom in på gårdsplanen och frågade vad han hade i skåpbilen. Han svarade som sanningen var att han hade öl, vin och sprit till sin 40årsdag. Poliserna åktedärifrån. Så hade de fått ännu en dag att gå.
Tyvärr, det största problemet med sveriges poliskår är de enskilda poliserna.
Dryga, illvilliga, maktfullkomliga klantskallar, vars enda förmildrande egenskap är att de är så lata att man för det mesta slipper dem.
(Med några undantag, som vanligt när det gäller människor)
Skicka en kommentar