Myten om neutrala medier

Folkets förtroende för medierna är lågt, berättar Medievärlden. 6 av 10 svenskar misstror mediernas saklighet, enligt en Novusundersökning som publicerades i februari.

Novus vd Torbjörn Sjöström skriver:

60 % uppger att media medvetet vinklar nyheter för att skapa den bild av samhället de föredrar. Att 60 % av svenskarna tror att man vinklar nyheter för att skapa den bild av samhället man föredrar är otroligt allvarligt. Om man inte tror att det är en neutral bild utan en vinklad bild så är det ett enormt problem för hur media uppfattas. 73 % tror också att media medvetet vinklar innehåll för att få klick på sina sajter.

I en ledare i DN går Peter Wolodarski till hårt angrepp mot bland andra paret Adelsohn som i en intervju i Wolodarskis tidning uppgav att de läste sajten Avpixlat ibland. Chefredaktören ser allvarligt på detta. Nåde den som tar del av andra medier än ers höghets egen tidning.

Jag skulle inte vilja säga att det låga förtroendet nödvändigtvis är negativt. Snarare nyktert. Källkritiskt. Och vettigt. De stora mediehusen försvarar sig alltid med att källkritiken är grundläggande för den goda journalistiken. Stefan Löfven har varnat för utvecklingen där människor bara konsumerar de medier som bekräftar deras egen världsbild. Men ingen av dem verkar tycka att det skulle vara ett problem om människor bara läste DN eller bara tog del av Aftonbladet. Detta bygger på en felaktig uppfattning om att det är i mainstreammedierna som "sanningen" finns.

Moderatledaren Anna Kinberg Batra har uppenbarligen den uppfattningen, som synes av nedanstående urklipp från när hon ombeds kommentera att Lena Adelsohn Liljeroth läser Avpixlat:

Det är mycket anmärkningsvärt att landets oppositionsledare förutsätter att medierna "alltid rapporterar sanningen". Hur naiv får man vara? Menar Anna Kinberg Batra på fullt allvar att allt som står i Aftonbladet alltid är sant? Att det över huvud taget inte finns några vinklar i SVT:s reportage? Att Sveriges Radio alltid är sakliga och helt opartiska?

Detta oroar mig betydligt mer än svenska folkets låga förtroende för landets medier. Och vad är det egentligen för statsministerkandidat som ställer som villkor att hennes framtida ministrar bara tar del av vissa godkända medier? Detta är en farlig utveckling.

Jag erkänner utan omsvep att jag läser både Nyheter Idag, Avpixlat och ETC. Ibland. Jag kan även gå ut med scoopet att jag kollar in obskyra sidor som Svensk-koreanska föreningen någon gång per år. Därtill läser jag pressmeddelanden från Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet som av någon anledning dimper ned i mejlkorgen. Och ja, jag läser även Aftonbladet och Expressen (även om jag aldrig skulle betala för det).

Att stänga åsikter och perspektiv ute, att inte ta del av andra sanningar än ens egen, är ju vad Stefan Löfven nyligen varnade för. Ändå är det alltså moderatledarens recept. (Och jag skulle inte direkt tro att Löfven uppmanar någon att läsa Fria Tider för att vidga vyerna.)

Jag kan förstå frustrationen. DN och Aftonbladet med flera känner sig hotade. DN tappade 11 procent av sin upplaga i fjol. Men ju mer trängd tidningen blir, desto mer desperata blir dess utspel. Inte sällan signerade Wolodarski själv.

Vad värre är verkar DN inte ens förstå sig på yttrande- och pressfrihetens funktion i en demokrati. Ewa Stenberg frågar sig, angående Lena Adelsohn Liljeroths utspel om mediernas mörkning, varför hon inte sade något när hon var kulturminister. "Troligen för att uppfattningen saknar stöd i medieforskningen", slår Stenberg fast. Nej. Snarare för att en minister inte ska ha synpunkter på vad som skrivs i landets tidningar. Punkt. Som en oberoende borgerlig röst har emellertid Adelsohn Liljeroth all rätt att uttala kritik.

Låt oss en gång för alla slå fast följande: det finns inga helt oberoende medier. Det finns inga medier som berättar Sanningen™. Däremot finns både tidningar, sajter och bloggar med olika grad av trovärdighet och olika vinklar av samma nyhet. Så bör det vara i ett land med yttrande- och pressfrihet. Det är upp till oss nyhetskonsumenter att väga in allt detta när vi tar del av det som rapporteras.

Peter Wolodarski har inte monopol på begrepp som trovärdighet och sanning. Hans tidning är inte alla svenskars tillhåll för nyhetskonsumtion. Det vore faktiskt ytterst oroväckande om så vore fallet.

Läs även:
Fnordspotting