Amnesty tar strid för sexarbetarnas rättigheter

Amnestys internationella sekretariat i London föreslår att organisationen ska arbeta för en legal sexhandel. En avkriminalisering kan öka de inblandades rättigheter beträffande hälsa, säkerhet och personlig integritet, hävdas det. Precis så resonerade Nya Zeeland när landet avkriminaliserade handeln, med väldigt goda resultat (läs mer om dessa här).

Detta har föga förvånande fått radikalfeminister och vänsterfolk i det reaktionära Sverige att gå i taket. Sveriges Kvinnolobby reagerar med "bestörtning och djup besvikelse", enligt ordföranden Gertrud Åström. Hon upprörs över att Amnesty, som arbetar för mänskliga rättigheter, anser att även sexarbetare ska omfattas av dessa.

Dagens ETC är inne på samma spår. Valet, menar chefredaktören Andreas Gustavsson, står mellan "legalisering av könshandel" och människorätt. Jämställdhetsminister Maria Arnholm tycker att förslaget är "obegripligt".

Dessa reaktionerna är ganska avslöjande, och väldigt typiska för den svenska kontexten. Åström, Gustavsson och Arnholm är alla fastkilade i den svenska diskursen där all sexhandel betraktas som en form av våld, och där det inte finns några nyanser mellan frivilliga avtal och slaveri. Denna ideologiska låsning påminner mycket om den svenska hållningen i narkotikafrågan, där det trots all den kunskap vi i dag har fortsatt hävdas att nolltolerans och hårda straff hjälper de mest utsatta.

Amnesty gör precis det organisationen ska göra: den lyfter viktiga fri- och rättighetsfrågor för en förtryckt grupp. Sexarbetare är över hela världen marginaliserade, diskriminerade och får väldigt sällan komma till tals i frågor som rör dem.

Detta gäller i högsta grad Sverige, som sedan drygt tio år har en lag som gör sexarbetare till en andra klassens medborgare. De misstänkliggörs av socialtjänst och rättsväsende. De utsätts för en ökad fara på grund av förbudet. Och debatten förs alltid över deras huvuden.

I en av regeringen beställd utvärdering 2010, i vilken lagen inte fick ifrågasättas, konstaterade utredaren Anna Skarhed (i dag JK) att det är positivt att vissa sexarbetare är kritiska till sexköpslagen. Då kanske de slutar sälja sex.

Sexköpslagens försvarare döljer sin cynism i tama uttryck av omtanke för sexarbetarna. Men dessa är inte svåra att genomskåda. Sveriges Kvinnolobby, jämställdhetsminister Maria Arnholm och Dagens ETC uppvisar alla ett människoförakt när de vägrar erkänna sexarbetares fri- och rättigheter.

En avkriminalisering av sexhandel är inte Amnestys officiella ståndpunkt ännu. Från svenskt håll lär det bråkas och skrikas. Men om Amnesty i slutändan står fast vid denna hållning skulle det få stor principiell betydelse i kampen för sexarbetares rättigheter världen över. För det är och förblir en fråga om individuella fri- och rättigheter.

Tidigare bloggat:
Nyhet till Margareta Winberg: Sexarbetare är människor!