Samtidigt som Tyskland arbetat hårt för att vända ut och in på sitt nazistiska förflutna, märk väl en tid som endast varade i 12 ödesdigra år, fortsätter Ryssland att skriva om historien. Medan Tyskland har velat informera sin egen befolkning om det fruktansvärda som hände under nationalsocialisternas styre, väljer ryska ledare att hylla Sovjetunionens absolut grymmaste gestalt, Josef Stalin. Att anhöriga till diktatorn stämmer en tidning för att ha "förtalat" Stalin, låter som ett dåligt skämt. Föreställ er att Hitlers syster skulle ha gjort detsamma när hon var i livet.
För Ryssland är segern över Hitlers Tyskland, det stora fosterländska kriget, en källa till stolthet. Även dagens ledare i Ryssland vill som sina företrädare uppbåda en känsla av att man ska offra sig för sitt land - och om det var något ryska folket fick göra under den tyska ockupationen, var det att offra sig. Det som oroar är att Ryssland samtidigt försöker rehabilitera sina forna tyranner, något som inte direkt talar för styrkan i den ryska demokratin för närvarande.
Hitler har varit död i över 60 år, men hans verk påverkar människors än i dag. Förintelsen rev upp hela släkter med rötterna och lämnade spillror kvar. Ibland inget alls. Byar och städer rensades på judar och in flyttade andra människor. Överlevande från Auschwitz-Birkenau och andra koncentrations- och utrotningsläger fick ännu en smärtsam upplevelse när de efter kriget försökte återvända hem igen och fann att deras och grannarnas hus nu beboddes av fullständiga främlingar. Kränkningen upphörde inte med krigsslutet.
Nazisternas ockupation i öst var brutal. Särskilt illa drabbades Polen. En femtedel av befolkningen mördades under den tyska ockupationen. Polen var som bekant även skådeplatsen för slutfasen av Förintelsen. Störst förluster led annars Sovjetunionen. Ingen vet hur många ryssar som föll offer för Hitlers och Stalins terror, men siffror mellan 21 och 28 miljoner människor har nämnts. Att den ryska ledningen vill profitera på detta är således inte så konstigt. Men det är oerhört olyckligt att Ryssland, med Putin i spetsen, vägrar att inse vilket ansvar Sovjetunionens ledare bar för det katastrofalt stora antalet civila offer.
För Hitler handlade kriget egentligen främst om en sak: judarna. Goebbels skröt i sin dagbok om att krigsomständigheterna gav dem möjligheter att vidta åtgärder mot Europas judar som skulle ha varit omöjliga i fredstid. Från 1942, när kriget gick allt sämre för tyskarna och resurserna verkligen behövde prioriteras krigsmakten, satsades tid och pengar på att få ihop tåg och finkamma Europa på judar. Mot slutet av kriget försökte nazisterna använda en miljon judar som gisslan i utbyte mot 10 000 lastbilar (som de lovade endast skulle användas på östfronten). De begrep uppenbarligen inte att judarna aldrig var en del i ekvationen för de allierade.
Hitler ville åt de ryska territorierna, som han föreställde sig skulle bli "Tysklands Indien" och fungera som kolonier. Moskva skulle förintas och en stor vall byggas vid Uralbergen. Öster om Ural skulle Stalin få fortsätta "sitt socialistiska experiment", fantiserade Hitler. Frågan är om det hade slutat där. Troligen inte. Hitler hade redan vaga planer på att fortsätta expansionen mot Irak och Indien. Det är därför inte osannolikt att Hitler förr eller senare hade krigat Tyskland i fördärvet - oavsett utgången i kriget mot Sovjetunionen.
Hitler är beviset för att enskilda personer spelar roll i historien. Vi hade kunnat ha ett helt annat Europa i dag, en helt annan värld.
Att en man som helt saknade civiliserade idéer kunde få en sådan oerhörd
makt är en historiens varning - tyvärr ser vi det upprepas gång på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar